April 2011

Smeknamn II

– den 26 april 2011, kl 10:23

Förra gången så skummade jag bara på ytan på alla de smeknamn som jag hört under årens lopp. Tänkte plocka fram några stycken till som är värda att uppmärksammas.

”Tumba”

Inom sportens värld så är det mer regel än undantag att alla kallas för nåt, ta ”Tumba” till exempel.

En sork från södra delarna av Visby som var mycket lik den riktiga Sven ”Tumba” Johansson, legenden i Tre Kronor som spelade riktig ishockey, i början utan hjälm. Han prövade även fotboll, vattenskidor och kanske framför allt golf senare i sitt mycket aktiva sportliv.

”Tumba” från Visby var mycket lik Sven T i början av sin karriär, sen har den äkta Tumba så att säga blivit lite mer gubbig. Men vår ”Tumba” har hållit formen, trots, eller kanske tack vare, att han nog aldrig varit inblandad i någon sportgren alls.  Såg honom härom veckan på en gammal damcykel och han var fortfarande lika smal, flink, fin och framför allt porträttlik som den unga idrottsidolen.

Andra män, kanske lite mer mystiska, var dessa två äldre herrar:

”Biobögen”

Vi börjar med ”Biobögen”.  Han sågs alltid och ofta på stadens biografer. Säkert var han passionerat filmintresserad och fluktade in så många rullar som det bara gick. Eller var han helt enkelt biografmaskinisten som smög ut i salongen för att få rätt atmosfär under tittandet.!?  Han hade alltid trenchcoat på sig och bakåtslickat hår, precis som en B-skådis gangster som hoppat av eller ur en dålig rulle. 

”Gardasheriffen ”

Så har vi ”Gardasheriffen ”gubben på den blåa Monarkmopeden som ständigt var på vakt mot stadens alla outlaws.  Han var sannerligen lättretad och vid minsta ord, gap eller vink mot honom så lät han sin moped puttra mot ditt håll för att fånga in dig och ge dig en ordentlig rappa. Det gällde att passa sig för han jobbade på stadens bästa moped – och cykelverkstad så tvåtaktaren kunde lätt rulla ikapp dig. Om han varje dag tog en mopedtur tur och retur till Garda är jag osäker på. I så fall var detta en riktigt långtråkig långtur och kanske orsak till det häftiga humöret.

”Strumpan”

I det militära så fanns förstås många befäl som kallades annat än furir, kapten eller major… men även killarna i förrådet blev populära. Vi som låg inne på P18 glömmer aldrig ”Strumpan”. Han jobbade i klädesförrådet där du fick ställa dig i rad och gå från plagg till plagg för att få nytvättade fräscha – om du nu kunde lämna in de begagnade först förstås, annars fick du tji. Varje station hade sin chef som hade full koll på exakt antal in och ut lämnade persedlar – och du kan säkert räkna ut var just ”Strumpan” stod. Han var aldrig glad, alltid samma sura min, kanske odören från de väl inmarscherade sockorna gjort honom bedövad från att känna glädje från topp till tå.

”Fälthoran”

Är det mest gubbar som fått smeknamn, nä då, vi får väl nämna ”Fälthoran” också. Kvinnan som påstods behaga männen, de som hade fältmässig uniform på det närliggande pansarregementet.  Eller att hon huserade på det stora grönområdet, fältet, strax utanför vårt bostadsområde. Vi var ju unga och nyfikna på det där med sex men visste aldrig hur det gick till, nämnda dam kunde stilla den nyfikenheten påstods det. Men hur vi än letade där i höga gräset kunde vi aldrig finna någon kvinna som kunde stilla vår svält på detta fält, vi fick nöja oss med vårtbitare!

Fotnot:

Viktigt att veta för dig som läser är att jag vill absolut inte vill göra anspråk på att det är fakta eller hela sanningen hur dessa personer nu fått sina smeknamn utan det är bara hur jag personligt uppfattade dem.

PS: Har du andra minnen med eller utan smeknamn från förr och nu – kommentera gärna här!

 

 

Påskrecept

– den 21 april 2011, kl 10:19

För en riktigt lyckad, glad och god påsk så får du här två mycket smakfulla recept av mig. Vi börjar med en äggande och samtidigt svalkande drink:

Hönan Agda

Ta fram en mixer.

  • 1 ägg med skal (ta gärna 2 ägg för än mustigare smak)
  • 1 dl. gin av valfri sort, häll i mixern (vid 2 ägg öka till 1,5 dl gin)
  • 1 dl. strösocker
  • 1 citron, dela i bitar
  • 1 dl. is eller mycket kallt vatten

Kör allt i mixern tills äggens och citronens skal är finfördelade. Sila och häll upp i ganska korta glas så det räcker till många. Mums, smakar äkta och mera.

Så till recept nummer två som vi helt enkelt kallar

Skål

Ta fram en gammal LP skiva som du vet du aldrig kommer spela igen, kanske en med hack i eller så.

  • Sätt ugnen på max 100 grader (inte mer, då kan det börja lukta smält plast)
  • Lägg skivan på en plåt med bakplåtspapper som skydd
  • Lägg in plattan och låt den ligga i 7 max 10 minuter
  • Ta ut och lägg nu skivan över en skål av ex. keramik i lagom höjd
  • Forma kanterna som du vill så du får en personlig vikning – använd värmetåliga vantar
  • Vänd på den och kolla – nu har du en skål som du kan börja använda direkt och fylla med påskgodis eller annat gott
  • Är du inte nöjd – lägg bara in den i ugnen igen så går det att börja om

Eftersom jag är f.d. skivhandlare och samlar på vinyl och nu inte gärna formar om någon i min kära samling så brukar jag passa på att köpa några extra när jag går på loppis. Lycka till med ditt skapande och sänd gärna in ett kort på ditt resultat, låt fantasin flöda i formen!

Glad Påsk!

 

Smeknamn

– den 20 april 2011, kl 12:17

 

Ett smeknamn skall väl helst vara en smekning för innehavaren, men så är det nog inte alltid.

”Krusse” har jag, mina bröder, deras söner, min far, min farfar och säkert hans far kallats. Alltså långt innan Nikita ”Krusse” Chrusjtjov diktator i forna Sovjetunionen bankade skorna i bänken och gjorde andra politiska utspel som gav avtryck eller fotsvett.

Just smeknamn som är tagna från för- eller efternamn är nog i regel snälla och just smeksamma. Andra kanske blir som en snyting och elakt från en stund eller episod som innehavaren råkade bli ertappad i.

Tänker på ”Runkarn” till exempel. Han är en relativt känd gotländsk skådis som figurerat i tv-reklam med mera. Vad gjorde han för skönt när han fick sitt smeknamn och vem ertappade honom. Håller han fortfarande på med detta, eller är han bara ute och cyklar nu för tiden. Vill ju liksom veta om nu smeknamnet lever kvar.

En som inte lever idag, dessutom satt hon väl mest stilla på sin balkong när det begav sig, var tanten på Signalgatan intill punkthuset. Hon satt där i skuggan varje varm dag och puffade på sin pipa och drack pilsner. Inte direkt vanligt med damer med detta attribut, dessutom var hon en ettrig kvinna som skrek på oss varje gång vi passerade hennes lågt liggande uteplats.

”Pilsnerpipan” pep vi och cyklade det fortaste vi kunde förbi men risken att bli stoppad av henne var lika minimal som hennes ork att ta sig över balkongräcket för att fånga in oss odågor.

Punkthuset var kvarterets största hus, ja dåtidens största hus i Visby. Var egentligen meningen att bli ett höghus men det satte klokt, eller korttänkt, folk p för och nu var det ett lågt hus men mycket stor omkrets.

I huset bodde några smeknamn värda att nämna. Vi börjat med Eilert, han hette så på riktigt. Han hade en el-gitarr som han brukade gå ut i angränsande telefonkiosk och stämma sin röda ögonsten. Han påstod att det var rätt tonart i bakelitluren, måste ta upp denna stämningsmetod, får prata med någon duktig musiker om detta och kolla fakta.

Hans andra intressen var att läsa vuxentidningar som var tunnare, eller damerna på bilderna var tunnare klädda än dem i Året Runt. Så att han fick heta ”El-ärtan” och det blev väl trots allt en hyllning till hans passioner.

”Bonsa” kan man ju undra hur det kom till. En bons är ju en kastrerad hankatt som har något slags revir och gärna slåss för att behålla det. Och nämnde B var nog tuffast i kvarteret som du gärna strök medhårs för att själv slippa däng. Dessutom hade han en morsa som gjorde riktigt härligt god chokladdryck på gammal vis med äkta grädde, så den ville jag ju gärna lapa i sig i Bonsas sällskap. Att han sedan i vuxen ålder aldrig fick några eget producerade barn spär förstås på att han verkligen blivit kastrerad på något sätt.

Avdelning lite mer dumma, ja rent av mobbing tendens, smeknamn så måste ju ”Fettöra” ingå i detta. Att nu den lilla späda gossen hade väldigt stora öron måste ju gett gehör för att han fått detta epitet. Här måste jag till mitt försvar säga att jag aldrig var med om detta dop men jag använde det och vid fel tillfälle.

Ovanstående innehavarens stora intresse var att prata i walkie talkie och jag fick tillgång till en sådan och vred in den kanalen som han i regel brukade bubbla på i etern. Jag anropade: ”Fettöra, Fettöra kom…” Naturligtvis inget svar, trots att jag ju enligt reglerna använd mig av ”… kom” i alla fall.

Men en annan användare av dessa tekniska saker som hört anropet kom in och skällde ut oss för dålig radiodisciplin, jag förstod att jag helt klart passerat en galen gräns.

Det fanns många fler som jag kommer ihåg och några som jag nästan glömt bort. Men nyligen i stadens centrum intill alla välbesökta butiker kom en kille fram till mig och presenterade sig. ”Kommer du inte ihåg mig” frågade han lite oroligt och nämnde glada lekfulla dagar från förr i södra Visby, det är jag som är ”Knasen”- Då kändes det skönt att jag slapp säga det först!

Ber att få återkomma i det här ämnet, kärt barn har många namn heter det ju!

Clarence ”Krusse” Krusell

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.