Augusti 2011

Garagerock

– den 25 augusti 2011, kl 10:37

 

Jag har varit i brorsans mörka garage där han förvarar allt utom bilen! I garagedammet har jag lyckats hitta en hel bunt vinyl som liksom stod där och väntade på nya tider – att få bli avdammade och få glänsa en stund på skivtallriken igen.

Vi har ju en gång i tiden bott under samma tak här i Visby, bror och jag, och nu hittade jag till och med skivor från 1970 som jag tidigare varit ägare till. En ilsket röd platta från Polydor, ja både etiketten och vinylen ärRÖD. Den har titeln POP SOUND 70 och har skivbolagets alla dåvarande ”stjärnor” samlade.

Den gav oss mycket nöje och influenser och vilken grupp eller artist som kunde vara värt att ha en hel platta med. Eller vilka som var värda att dela en hel platta öl med.

Nu när spåren knastrar så skönt igen så kan jag med lätthet minnas tillbaka till pojkrummet och våra drömmar som musiken hjälpte oss med. Ölen gjorde ju oss bara kissnödiga.

Däremot måste jag i ärlighetens namn be om ursäkt till

 

  • Ashton, Gardner & Dyke
  • Cat Mother and the All Night News Boys
  • Ten Wheel Drive with Genya Ravan
  • Area Code 615
  • The Savage Rose 

och

 

  • Euphoria 

er hade jag nästan glömt bort helt…fasen vilken tur att ni fått bott i brors garage och hade vett att hojta till när jag kom, nu får ni er comeback, i alla fall en liten stund i Visby stift.

 

 

 

 

 

Tidsresan

– den 23 augusti 2011, kl 14:03

 

Vilken fantastisk lördag jag och min sambo hade förra helgen eftersom den fick oss att resa i tid och rum på ett oplanerat skönt sätt.

En tidsresa helt enkelt och följ gärna med på den märkliga magiska turen, nu åker vi fram och tillbaka i verkligheten:

Först vaknade vi förstås i

nutid

efter ganska lång sovmorgon där vi dagen innan hade pratat om eventuell Fårötripp – men nu när klockan redan visade över bästa färjeturetiderna så fick det vara.

Vi pratade båda om natten eftersom vi sovit lite ”oroligt” och försöket att analysera vår

drömtid

lite – men det brukar ju aldrig mynna ut i nåt klokt när drömmar skall synas, de skall nog vara kvar i det töcken de kom ifrån.

Så efter grötig frukost det blev lite promenad på stan i stället där lite kläder inför kommande födelsedagsfest inhandlades. Låt oss kalla det för Höstmode så här låg vi alltså helt plötsligt i

framtid

får vi har ju fortfarande sommar…eller!? Och kläderna skall bäras först när festen startar om en vecka.

In också på härliga lördagsöppna (!) Systembolaget för att komplettera med ett rätt färskt

nutida

rosévin från Frankrike som heter Collavery, det som är från Provence och ser lite blekt om nosen ut men är en fullbordat mycket gott rose´ trots sin späda ålder – etiketten visar 2010 och då är det ju en färskvara!

Sedan till hyllan med röda viner från Italien och vi letade efter ett Rispasso vin som vi nyligen fått smaka från Slite, fast från Valpolicella. Tyvärr så fanns det inte i stadens systemsortiment så det blev en eldig spanjor i stället, en Torres från 2007 och då är vi ju tillsammans med druvor från

dåtid

eller hur!

Efter ha varit hemma en snabbis med kläder och vin så fick vi för oss att gå mot medeltida marknaden. Vi hade sett många, mest män, tåga mot Östergravar när vi var på vår shoppingrond, och förstod att de skulle ut och slåss för eller mot Visby.

Så vi fick en rätt behaglig fredlig stund nere på Paviljongsplan med trevligt tutande underhållning från ett gäng fransoser som spelade

medeltida

låtar medan vi mumsade på varsin färsk viltklämma med grymt gott innehåll.

På väg hem igen så träffar vi fotograf som verkligen krockat mellan

nutid och dåtid

då han påstod sig blivit hotad med svärd i det medeltida lägret när han i sin moderna lins försökte fånga det förgångna.

Det finns kanske de som klätt ut sig i dessa gamla medeltida kläder och glömt bort vår nuvarande fredliga civilisation helt och så finns det kanske oss civilister som trist är och inte låter de ha lite

lektid

en stund på jorden.

När vi så väl kommit hem till vårt hem där vi bor hemma så blev det snabbt på med datorn för att informera mig om senaste nytt och kanske skriva lite blogg! Hittar då en tävling här på helagotland.se som skall avgöras om några timmar och tävlingsinstinkten infinner sig och jag deltar förstås och hamnar då i en

nutid fast framtid.

På spel står biljetter till sista föreställningen ute i Roma klosterruin och se… både jag och min sambo vinner varsin biljett till Shakespeares lustspel Trettondagsafton, tack Ulf Brunnberg för det! Så nu hamnar vi i 1601, första året den pjäsen framfördes, alltså helt klart i

dåtid

 

Det blir en härlig afton med uppsluppna skådespelare och en förväxlingsfars inramat så fantastiskt fint i klostermiljön och dessutom med en romantisk fullmåne som gjorde att vi höll värmen gott under filten.

Väl tillbaka i hemmet med tända ljus så slog vi på teveapparaten för att kanske få en glimt av en väderleks- rapport inför

framtiden

men missar den och hamnar ännu längre tillbaka i tiden till Romarriket och Spartacus som håller stången som gladiator i alltså en väldigt mycket

antiktid

Så tar både vi och vår oväntade tidsresa slut och vi går till sängs i fräscha lakan – morgonen därpå känns det så skönt i hela kroppen att vi även hann med lite

missionstid        :-)(-:

 

 

 

 

 

Blåbär

– den 14 augusti 2011, kl 17:10

 

I dag har jag varit ett blåbär i blåbärsskogen. Jag har plockat blåbär krypandes på alla fyra och åtminstone åstadkommit en hel kaffekopp av äkta gotländska blåa blåbär.

Men jag måste säga att en del av dem var väldigt pyttesmå och svåra att se för en skogsamatör som jag nu är. Eller var blåbären större när jag var mindre!?

Känner mig som sagt som ett blåbär ute i skogen eftersom jag vistas på tok för lite bland träd, buskar och ris de senaste åren.

Det måste det bli bot och bättring på för smaken av de färska bären var ju så ljuvligt mycket bättre än de frusna små bär som jag burit hem från butikens frysdisk tidigare.

Men när jag frågade min sambo vad vi nu skall göra med nyplocket så säger hon att vi skall frysa in dem!

Det tänker jag absolut trotsa och äta dem färska på filen i morgon bitti, åtminstone kaffekoppen som jag nu slitit för under två svettiga timmar – så det så.

Men visst brukar jag annars vara ute och promenera i den fantastiska naturen vi är berikade med på ön – men då kanske på nån strand eller stig som är utmärkt.

Nu säger alla skogsvana vänner att svampar finns det gott i år så herr Krusell skall spana efter herr Kantarell vid nästa skogsbesök.

Men helt klart då behöver jag ha någon skogsmulle eller annan van naturspanare med mig för de står nog inte och bugar och lyfter på hatten samt säger TA MIG när jag kommer lufsande med solsken i blick.

Hur bär du dig åt i skogen…avslöja det gärna med några rader här:

 

 

Pin-up

– den 12 augusti 2011, kl 16:54

 

Så här i vuxenlivet så har allt blivit så prydligt och inramat så fort du skall ha något på väggen där hemma. Då kallas det konst och är dyrt som bara den – om du inte gjort en tavla själv förstås, då kostar bara ramen men den är ju inte gratis den heller.

Bättre var det förr, då räckte det med en ask nålar och en tidningsurklipp på någon musikidol eller fin figur från seriernas – eller filmens värld… eller Teknikens värld ja till och med en svettig hård hockeyspelare kunde få ett nålstick i pucken.

Pinuppor är ett försvenskat ord av pin up som ju betyder att nåla upp och då helst en halvnaken häftigt vacker sensuell kvinna med rara mått som är tryckt i fin 4-färg. Playboy hade sådana…men dessa tidningar kostade långt mer än veckopengen och såldes endast till herrar med mustasch – tror jag.

Själv nålade jag hellre upp tunga elefantbilder på The Beatles eller hippa Hep Stars från rätt billiga Bildjournalen eftersom jag var i alla fall var alldeles för blyg för att ha tuttar på tapeten.

Men i smyg läste jag, eller rättare sagt glodde jag med STORA ögon i herr- (läs porr) tidningar från H-sons förlag som hette Piff, Raff och Paff… titlar som låter kanske mer som namn på ett gäng ekorrar.

Och dessa magasin var ju en sann naturlitteratur för här visades villigt och faktamässigt hur kvinnan var skapt – inte fasen visste jag då att hon verkligen hade en härlig ekorre där nere, förvisso med kuperad svans, men den såg mysigt klappvänlig ut!

Bästa gömstället för magasinen var under madrassen men det ertappades förstås av mor som ju var husfru också och skötte bäddningen. Senare fick andra mindre utsatta platser letas upp för att inte ständigt bli av med sina ekorrliga älsklingar samt konstiga frågor om fläckar på lakanet.

Ett trick var ju att ha en helnaken dam på ena sidan affischen som du hade uppe på kvällen efter du säkert låst in dig på rummet för nattsudd. Dagtid så vändes den och där var ett rymdskepp, en racerbil eller annat tekniskt oskyldigt, finurligt och heligt som bara den.

MEN min absoluta favoritaffisch som jag nålat upp i tidig tonår var en tecknad bild på ett skepp med folk ombord överallt på båten som gjorde galna, roliga, oväntade skrattretande saker.

Jag hade fått den av min sköna farbror som gick på sjön och den var köpt utomlands långt långt borta någonstans och hade ännu inte kommit till salu i Sverige. Den var mycket detaljrik och jag kunde glo på den i timtal och ständigt hitta nya glada guppande saker 🙂

Senare i mer mogen och revolterande tonårsinköp så blev det en Frank Zappa poster, den här när han sitter på muggen.

Då ville jag visa att jag också sket i allt – men innerst inne var jag fortfarande snäll som ett lamm och höll mig alltid inom ramarna, precis som i dag alltså!

Vilken är din favoritaffisch!?  Avslöja det gärna här:

 

 

 

 

 Dubbelt

– den 9 augusti 2011, kl 18:26

 

Dubbelt upp kan väl vara bra i många sammanhang. Men ibland undrar jag om det finns plats för dubbelt av samma sak väldigt nära dessutom.

Om vi börjar med första exemplet så gäller det glass nu i ännu större lass på hamnen i Visby. Glassmagasinet fick helt plötsligt en kollega eller konkurrent precis i jämte sig.

Men visst är det väl bra för glassiga kunder som nu inte behöver traska Visby runt för att leta alternativ till kulorna – de ligger ju uppradade jämte varandra – dessutom får de ju njuta av samma vy vid uteserveringen och behöver inte vara avundsjuka på utsikten.

Har nu inte räknat ut hur många glass eller sorbet sorter totalt som finns, men visst finns det nåt för alla smaker det vill jag lova. En del sorter är hemmagjorda, andra är bortgjorda. En del smakar fest andra pest så välj nu den som tycker är bäst!

Undrar om jag kan ta två kulor på ena stället och sen gå in till grannen och komplettera med en tredje eller fjärde med den sorten som saknades till min strut i den första!?

Hur som helst så verkar det som det finns kunder dubbelt upp alla soliga dagar i alla fall. Men säsongen är kort och rätt väderberoende, kanske därför det ena stället även har lagt till med pizza!

 

Här ser du kanske ingen kul glass – men en dubbel i alla fall 

Andra exemplet handlar om sallad som kanske skall intagas före glassen förstås.

I södra Visby finns nu helt plötsligt två stycken salladsbarer med det passande namnet Salladsbaren, ja alltså båda heter så.

En av dem har manuell betjäning. En mycket trevlig ung herre hjälper dig att fylla din plastask med fina fräscha salladstillbehör och du kan slå dig ner i lokalen och njuta direkt vid bekväm bardisk eller gå ut och sitta vid några utemöbler. Eller ta med dig dit du går förstås.

Här finns också kebab och lite drycker att komplettera det hela med, men i övrigt inga andra varor att inhandla. Men manuell betjäning är ju riktigt lyxigt och fin service med plasthandskar är hygieniskt helt klart.

Den andra Salladsbaren ligger i stora ICA butiken tvärs över parkeringsplatsen. Här får du själv skopa upp vad du skall ha och därmed pasta, utan skyddshandskar. Sortimentet är fullt av allt möjligt utom då möjligtvis kebab – men spett med kött har jag sett.

Fördelen här är att du ju även har ICAs hela övriga sortiment och om du bli hungrig av att handla annat så kan ju denna fräscha Salladsbar komma väl till pass.

Men hur kommer det sig att båda ligger så nära och båda heter Salladsbaren, dålig fantasi , bra fantasi eller salladsslumpen att det blev så!? Vilken du nu än väljer så är det samma hektopris som gäller, bara så du vet!

Det finns säkert fler exempel av dubbelt ja till och med trippelt att ta upp som öppnat nyligen, till exempel apotek, caféer…

…men fortfarande bara ett gammalt Systembolag (i Visby) och ett rederi att åka med till och från ön – mer av denna x 2 önskas också – undrar om jag blir dubbelt så glad då!?

Har DU nåt som du tycker är dubbelt så bra eller hälften så roligt – skriv gärna här!

 

 

 

1361

– den 6 augusti 2011, kl 16:37

Så var det då dags för att kliva tillbaka till 1361 igen och Medeltiden är äntligen i full come back. Nu är det fullt av vackert klädda människor som matchar ringmur och ruiner. En del ser dock ut att vara i akut renoveringsbehov…men låt oss njuta av dåtid.

Nu gäller dock inga nedskräpnings eller pinka i gränden böter på futtiga 800 spänn längre – nu är det ondare straff som brandskattas och vid minsta nedskräpning eller pink på port eller annan lort i gränden så blir det en dejelig dansk skalle. Den gör ordentligt ont och du kan bli riktigt röd och vit i ansiktet, bättre effekt helt klart än att bli av med lite små snåla sekiner.

Själv har jag firat Medeltid innan medeltids veckan fått sitt fäste som idag. Var med i en attans rolig och heltokig herrklubb med namnetSIN (förkortningsförklaring kräver en lång utläggning bara den så …Skit I Namnet…) Här ordnades det temafester under årens lopp som blott fantasin sätter gränser för.

Hur som helst så var det några herrar, läs ”små sorkar”, som arrangerade det hela denna sommardag och vi var kallade till Kruttornet, bättre startplats för medeltida lekar får nog letas efter, tycker säkert de etablerade Medeltida arrangörerna oxå.

Väl på plats så blev vi alla gossar, vi var nog minst 10-12 vid denna begivenhet, av med våra vanliga civila moderna kläder och raskt iklädda endast en jutesäck per man, dessutom fick vi sockerlösning i håret för att se svettiga och vilda ut.

Sockerlösningen hade nog icke behövts för nu fick vi uppmaning att ta tag i ett rep som var fästad till en ganska stor tung fiskebåt som låg på land på parkeringsplatsen intill tornet. Denna båt skulle nu dras uppe på strandpromenaden i riktning mot Noderstrand.

Puh, för lasten var stor och bestod av mycket mjöd och en nöjd storväxt kapten som brukligt var inte klev ur båten utan envisades med att stå ombord och kommendera oss dragare att hålla takten nu när ekipaget skulle flyta fram frodigt på land.

Ringmuren är lång även på korta sidan, åtminstone när skepp skall framdragas. Men vi blev glada när vi nådde kanten vid Snäckgärdsporten för där det glödde en grill så intensivt och vi blev beordrade att göra halt för förtäring av kött.

Några finesser som kryddor eller annat tilltugg fanns icke, men marinera med öl är smaskens det med och det hela intogs med stor glupskhet och aptit. Mer en halva mjödförrådet försvann det också eftersom det var en mycket varm båtdragardag.

Stärkta av mat och dryck blev vi nu anmodade av mer eller mindre sjöduglig kapten att ändra kurs och ta båten in i innerstaden – här skulle seglas i de små gatorna och gränderna. Sjöfylla? Nej, vi gick ju på torra land.

Siktet blev nu nöjeskvarteren och en båt som icke förts fram på Strandgatan är inte ett skepp att räkna med tyckte vi alla nu fullmatade matroser. Eftersom en del även blivit lite sjösjuka och en del sugna på kvinnor eftersom sjön suger men inte duger så blev det många stopp och tapp av manfolk i glädjekvarteren.

Här hände saker som jag skall skona de inblandade och läsarna ifrån, men några av de yngre herrarna gav det här med sjöbuse ett ansikte – aja baja.

Vi ståndaktiga dragare som fortfarande hade rep, båt och promille under kontroll tänkte nu avlämna hela farkosten som inredningsdetalj till krogen ”Skeppet” (idag Hamnplan 5). Vi fick klartecken av vakten att komma in – han hade dock inte sett vår båt som låg och kluckade i cyckelstället lite i lovart jämte entrédörren.

För att nå festlokalen så var det en brant trappa upp till bar-och dansplanet och stärkta av friska luften och kanske annat så tog vi väl tag och var halvvägs upp med hela båten, dock hade kaptenen nu simmat ur bild…vakten upptäcker sitt misstag och vi får slå back i maskinen.

Vi tyckte annars att bättre plats för en båt och bli en trevlig inredningsdetalj var ju just på Skeppet, men de kanske inte tyckte färgen på skrovet matchade resten av deras chica image!?

Hur som helst så fick nu båten vila ute i hörnet av huset för att kunna tas hand om nästa dag för nu var alla sjömän ute och simmade i baren eller tog gungande steg på dansgolvet med kvinnfolk med tycke för svettig jutegute.

Dagen efter, på sen eftermiddag/kväll skulle festkommittén ta hand om före detta. båten som nu mer likt vissa av festdeltagarna såg ut som ett vrak.

På väg tillbaka till platsen där båten med lov fått lånats så börjar den ena av de två arrangörerna och nu transportörerna fundera när han kollar att släpet och båten hänger med i den snabba färden mot båtens gamla hamn.

”Du den båten som vi skulle få ta och låna…var inte den grön!?”

”Jo, hur så!?”

”Den här är ju blå!!!”

De fick smyga ner i vassen och återlämnade skutan lite dolt under vassbladen, nu omdöpt från SIN till SANK, så kan det gå när färgsinnet sviktar.

Undrar hur det gick för den blå båtägaren när han eller hon skulle ut och fiska nästa gång, det blev nog en ännu blötare resa än våran är jag rädd för – skepp ohoj!

 

 

 

 

 

 

 Fluga

– den 3 augusti 2011, kl 15:12

 

EN fluga gör ju ingen sommar brukar det surras om. Men jag vet ENfluga som fick min yngste son att helt avstå från sin då tidigare favoriträtt – köttbullar.

Han påstod att den fluga som landat på en av hans köttbullar och varit ofin och gjort ifrån sig. Än värre var att det var en så kallad spyfluga för han hade gräsligt grön kropp och ilsket röda ögon, påstod sonen.

Sedan dess så duger varken Mamma Scan eller hemrullade köttbullar – allt ratas och försöka köra med något snack att det nu bara var en av k-bullarna som den bevingade snuskinsekten varit på hjälpte inte – alla köttbullar i hela världen är rena skiten, enligt honom.

Tänk vad EN fluga kan ställa till med.

                              

 Själv låg jag och solade naken i min trädgård. Jo den är fri från insyn och här kan jag njuta som Gud, eller som Darwin skapat mig. Tror nog mer på att den sistnämnde varit framme med tanke på all päls jag begåvats med.

Helt plötsligt landar en mycket stort exemplar av Musca domestica (husfluga) längst ut på min manlighet. Den snurrar runt ett halvt varv och tittar på mig med nyfikna fasettögon och så börjar det helt plötsligt prata – nej jag sov inte eller drömde och jag är inte knäpp – den frågar mig om detta är London och Heathrows flygplats.

Vill ju inte göra den luddige landaren besviken och att han bara hamnat på lilla Visby Flygplats, så jag säger mycket manligt, malligt och mustigt ”YES” !!!

”Good” bzzzzade den tillbaka och flög till närmaste pub som var mitt ölglas parkerat jämte solstolen. Törstig som bara den denna varma sköna soliga dag och jag bjöd storsint och svalkande min nya bevingade vän.

Flugor gör mig stolt och glad!

 Vov

– den 31 juli 2011, kl 10:59

 

Jag har funderat över varför jag är så rädd för hundar!? För egentligen har jag ju rätt behaglig uppväxt med Canis lupus familiaris nära mig och har sällan eller aldrig blivit biten…men kanske lite utskälld ibland förstås.

Det började med taxen Dick, denna lilla strävhåriga trevliga limpa som snällt följde med på gångstigarna i det höghusområde i Norrköping där jag bodde.

Ibland så fick han rasa av sig i skogarna kring Åby också och det belönades alltid med en ”Baddare” – god chokladbit som även taxen tålde.

Minns speciellt en månklar kväll under asfaltspromenad i stan när jag och D tittade upp på himlen. Då såg jag en av alla de satelliter som antingen Amerikanarna (USA) eller Ryssarna (CCCP) sänt upp och tävlade i rymdkapplöpning med.

Vi, hunden och jag, såg den väldigt tydligt och jag undrade om den var bemannad av en astronaut och Dick säkert om det var en flygande hund – första ryska kosmonauterna var ju 4-benta.

Vi fick inget svar – men det var en trevlig promenad och Dick pinkade flitigt på lyktstolparna, kanske var han nervös för att satelliten skulle störta, hur skulle vi då kunna förklara för hans matte av vi kom hemsläpande med en mångubbe!?

Fotot visar Dick som får strandgodis av sin matte Lily som för övrigt fyller år idag den 31 juli – Grattis Vov från Dick och ungdomarna på badbilden!

Senare i livet när jag börjat arbeta i en Radio & TV affär i samma stad så hade chefen en vit/grå ettrig men knävänlig hanpudel som alltid fick följa med honom på jobbet.Själv ville alltid chefen ha sekreteraren i knät, så plats i korgen.

Chefen var verkställande direktör och bestämde sonika över alla transistorer och apparater samt beordrade personalen i butiken samt verkstaden att vara flitiga och göra rätt för sig.

Han var så upptagen av att bestämma så stackars lilla krulliga pudeln höll på att få rak päls, så nödig blev den mellan varven. Dessutom gav ju korgen under skrivbordet ingen vidare vy efter tikar.

Så mellan kunden så kom hunden, det var nykomlingen i butiken som fick gå till närmaste parkeringsplats för att stackarn skulle kunna få lätta trycket mot något bildäck som var bra tryck i.

Fick han syn på söta tjejhundar så blev det tryck och ryck i kopplet också, men det gjorde föga om den andra annalkande hunden eskorterades av en dito matte.

Jag var en flitig säljare i butiken med många nöjda kunder och tyckte inte illa om hunden men om husses fasoner att utnyttja arbetskraften som en hundvakt, men inte skällde och gnällde jag för det, det hade ju inte hjälpt krulltotten i sin nöd.

Så det var ju trots allt två rätt behagliga minnen av människans bästa vän. Men rädslan finns tyvärr där för de större modellerna. Kanske var det för att jag blev ordentligt utskälld av en schäfer i Süd Tyrolen en gång.

Trodde min sista stund var kommen och det sista jag skulle få se var vinrankor, som jag egentligen inte alls var intresserad ut av, innan jag blev hundmat.

Vi hade efter en vandring i de vackra Dolmiterna gått lite vilse och försökte ta en genväg genom en vingård och kom in liksom bakifrån.

Vid husets framsida fanns stora höga murar och en bastant stängd port. Helt plötsligt kommer besten dräglande och verkade vara drillad att bita först och skälla sen, allt för att skydda ägarens vindomäner.

Puh i sista stund slapp vi undan denna flåsande vakthund och lyckades slänga oss över på sidan ner på vägen. Hjärtat slog snabbt då vill jag lova – jag var riktigt rädd helt klart.

På väg hem till den stuga där vi bodde uppe i bergen gick det linbana som vi nu var tvungna att ta. I den så vitnade hela mitt ansikte, ja hela min kropp ordentligt och jag höll på att svimma.

Om det var en släng av hund- eller höjdskräck eller att jag tippat i mig för mycket eller för lite dryck denna mycket heta eftermiddag är jag osäker på. Men sedan dess så klappar jag aldrig en schäfer samtidigt som jag dricker vin.

 

 

 

 

Hopp(löst)

– den 30 juli 2011, kl 08:54

 

Vilken lycka att få cykla på en helt ny cykel. Vilken fart och fläkt och första färden gick på cykelbanan söder ut i Visby och sen även över sten…dock ej stock.

Men ut på hällarnas härliga naturområde och där har jag cyklat förr – i slutet på 60-talet när jag bodde på Signalgatan.

Den nya cykeln är egentligen inte gjord för terrängen men den skötte sig fint och tack vare lite växlar och punkteringsfria däck så kändes det rätt och lätt.

Den gamla skramliga rostiga damcykeln jag ägde eller ”lånade” när jag var cykelsork var helt utan finesser men den orkade i alla fall ta mig ner den långa (?) färden till klintkanten.

Sedan klättrade jag och mina syskon till fots utan skyddsnät ner till Östersjön nedanför de branta klipporna. Jag, lillsyrran och då ännu mindre bror badade inte långt ifrån reningsverket – men vattnet var rent på den tiden, i alla fall innan VI badade!

Vi vadade även ut en bit i vattnet och letade kattguld. Det fanns gott om det där. Vi blev inte rika men generöst blöta och jag fick bondsolbränna eftersom jag var blyg (läs: klent byggd) och aldrig tog av mig skjortan.

Vi syskon blev i alla fall glittrigt uppfyllda av härliga och ibland kanske lite farliga naturupplevelser från naturliga Hällarna. Farligt? JA, va fasen P18 hade ju skjutbana mitt i paradiset 🙁

Så plockade vi även med oss djur hem, helst grodor som vi senare använde i hopptävlingar för att kanske införskaffa oss nån extra krona till godis. Det slogs vad med kompisarna i kvarteret om vems groda kunde hoppa längst.

Kanske nån av tjejerna trodde grodorna var till för att pussas på i hopp om att få en riktig prins i stället för oss tråkiga, tokiga, ”tuffa”, töntiga ej så prinsfagra småsorkar.

Nej – här skulle tävlas.

Vi kom på ett smart trick i vårt lag och blötte baken på grodan och placerade den sen på min bilbanas metall medar – sedan gasreglaget i botten och grodlåren rörde på sig i ett garanterat galant lååååångt hopp. Vilken succé!

Brorsan uppdaterar mig och berättar att han trodde sin optimala lycka var gjord den gången han hittade en riktig best till groda, eller snarare grandios padda.

Den fyllde en hel Gevalia kaffeburk, ja huvudet stack till och med upp en bit över kanten när han tog den till tävlingsarenan från paddträsket.

Nu skulle alla tävlingar lätt kunna vinnas med den tunga maskoten och insatsen ökades högre än vanligt.

Denna stora generösa exemplar av Bufo bufo blev lillebrors ögonsten. Med de låren så skulle godis förrådet kunna fyllas snaskigt snabbt och gott, nu var segern säker – trodde han.

Ordentlig blötning av den breda baken på paddan och på med strömmen. Men besten ruskade bara på huvudet lite men rörde sig inte ur fläcken.

Ett försök till, gasen i botten, men bara ett nytt vrid på paddans huvud och inget hopp här inte.

Nytt desperat försök, mer ström men NEJ, storpaddan blev bara irriterad och skakade av sig den kittlande svagströmmen och glodde nu mycket irriterat på sin förväntansfulla husse.

Trots mer bakvatten, fjäsk och el så blev det bara fel. Hoppet var ute, eller uteblev!

Så det blev för bror att frakta tillbaka ”paddsatan” till våtmarkerna igen – vem hade lärt välsignat lugne lillebror att svära så fult? Det funderar jag på ännu idag.

Nu kunde inget extra godis inhandlas vare sig sött eller surt och det var ju surt.

Kanske låter denna historia som plågsamma djurförsök – men ingen av de djur vi fraktade hem fick lida länge och vi såg alltid till att de fick komma ”hem” hela till sina egna jaktmarker igen.

De hade ju inte gjort oss något ont – utom möjligtvis den stora paddan då förstås – den elräkningen blev nog dyr.

 

 

 

 

 

 

Ketchupeffekten

– den 28 juli 2011, kl 12:39

 

Nu har jag haft härligt besök från fastlandet av min bror, hans två söner samt en mycket lekfull kompis till brorsan. Ja alla har vi haft kul, skrattat så vi kiknat och hittat på mycket bullrigt bus – utan att störa grannarna förstås, de har skrattat de med!

I sin tur har både nya och gamla kompisar till ovanstående gossar kommit och gått till vårt öppna hem – eller Hotell Krusell som vi kallar det – eller även numera Perssons Pensionat – för min sambo gillar verkligen glada människor hon med.

Dessutom har vi haft trevliga sammankomster med våra gotländska vänner som fått sammanstråla med våra hitresta och de har i sin tur bjudit på lite gotländsk kultur genom historier och berättande skönsång på härligt klingande gutamål – tack Thomas för det 🙂

Men visst är det lite av en ketchupeffekt. Först kommer inget, sen så kommer inget sen så kommer alltihopa. En intensiv stor klick och smak av kamratskap bara väller fram.

Det kan ju bli för mycket och för stark smak – men här har det verkligen varit gott&blandat och mycket välbalanserat, en fantastisk njutning helt enkelt.

Nu har vi även lyckan och fått trevliga ”bokningar” av vänner som kommer senare när det inte är högsäsong här på ön. Det skall bli extra kul att visa upp ön i lite lugnare tempo också, eller gärna med full fart då med!!

Och själva skall vi också ut och röra på oss lite och ”våldgästa” en kär släkting som fyller år. Men vi känner oss så välkomna när vi träffas i släkten samt hos vänner och så vill vi att våra gäster skall känna med.

Finns det hjärtrum så finns det stjärtrum – saknar er redan härliga släkt och vänner – kom tillbaka snart!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.