December 2011

Julljud

– den 23 december 2011, kl 09:02

 

Julljud är förstås sångerna kring granen ”Bjällerklang” samt ”Räven överraskar grisen” som när vi skulle lustiga vara felsjöng så fröjdefullt.

Annars så var det ljud utan bilder, där fick fantasin råda, och när jag lyssnade på Nicke Lilltroll så förflyttades jag verkligen till storskogen och kunde se honom i sin mössa under mossan.

Fjorton minuter är kanske för mycket begärt att ta av din tid på självaste Julafton – men lyssna en liten stund, det gjorde jag när jag var liten och det sitter skönt kvar än!

http://www.youtube.com/watch?v=UqdiOLsxii0 

Mossa mossa på er alla människobarn och God Jul!

 

 

 

  Juldofter

– den 20 december 2011, kl 11:37

 

Jag har tidigare skrivit om upplevelser jag haft genom näsan, doftminnen.

Så här inför julen är det ju många dofter som barrar på uppmärksamhet och nu får min mule tala igen!

När jag bläddrar i ett flygblad från varuhuset som vill rusta oss ordentligt med allehanda prylar och praktiska klappar så fastnar jag förstås för ett kit med rakvatten för mogna män:Old Spice.

Min far hade den rakdoften och du kunde känna på håll att han var på gång.

Till och med tomten doftade så – men det fick aldrig farsan uppleva för då var han och köpte tidningen.

Jag måste faktiskt erkänna att ibland vet du också att jag är på gång, då har jag duttat på mig från flaskan med den gamla kryddan jag fick förra julen – men är den ännu lika effektiv!? Känns det att jag är nära dig? Kanske dags för påfyllning!

En speciell sprakande och gnistrande doft har ju ocksåTomteblosset. Denna pinne med diverse pulver och nitrat på en metallstav som skulle hängas i granen och tändas på. Det ville till att granen nu inte var knastertorr för då hade du ju vare sig gran eller hem kvar när det blossat färdigt.

 

Något som vi busgrabbar lyckades sätta fyr på var några torra enbuskar som stod där ute på Galgberget och såg frusna ut. Jösses vad de brann fort och glädjen hos oss småglin med vad en liten solsticka kunde ställa till med var stor.

Nu kändes det ju på långt håll att någon var på röken och när vi gullgossar kom hemtassande och doftade som enrisrökta korvar så blev Tomtemor riktigt arg trots att det skulle råda julefrid i huset.

Julklappar med äkta ett äkta lacksigill var något riktigt fint och speciellt att få. Visserligen brukade de innehålla några tråkiga lovikkavantar eller ruggiga raggsockor, men inslagningen var av klass i alla fall så det så.

Själv är jag lite lack för jag fick nästan själv aldrig vara med om att lacka något, kanske var det en vuxengrej och för farligt för barn . Men de få gånger som jag lyckades lägga näsan i blöt – eller i lack – så sitter doften där så julskönt.

Numera finns det ju tjusiga set med lackstänger och sigill med trevliga budskap på – jag kanske skall ta och investera i ett sådant för att kunna göra extra exklusiva inslagningar och vara riktigt vuxen nu i jul.

Sist men inte minst och verkligen viktigt, åtminstone om du som jag ser ut som ett troll, dags för stora julbadet. Nu skall hela karet fyllas med hett vatten och där uti droppas det tallbarrsolja – sannerligen en njutfull naturdoft.

Nu luktar jag mer än granen! Röd och grann blir jag i skinnet efter lite skrubbning av en rotborste. Ta nu bara inte för hett vatten om du skall prova – det räcker väl att stackars grisen blivit skållad.

Nu ska jag bege mig till rimstugan och knåpa ihop några nya rim till paketen som skall delas ut. Mina barn tycker som vanligt jag är lite väl avslöjande när jag inför ett paket, som de traditionsenligt får varje år, läser:

”Bland Tomtar och Troll här får du en …”

God doftrik Jul från mig till dig!

 

 

Luciatåg

– den 12 december 2011, kl 21:31

 

Mitt första Luciatåg jag var med om minns jag mycket väl. Den var varm, eller kanske heter det het i detta sammanhang.

Med tindrande ögon stod eller satt föräldrarna till oss förstaklassare när vi som tärnor, pepparkaksgubbar, stjärngossar och så jag som tomte gled in i vår lilla skolsal.

Lucia gick förstås först med som sig bör riktiga ljus som fladdrade farligt nära hennes guldgula lockar.

Tärnorna kastade lystna blickar på Lucia och undrade säkert om det var valfusk när det hade röstats om vem som skulle få vara ljusdrottningen.

Stjärngossarna var tuffa men hade svårt att hålla både struten och truten, de babblade på trots att det övats på sång månaden lång. Dessutom sågs ett och annat stjärnfall, de hade väldigt svårt att hålla dekorationerna i himlen.

Pepparkaksgubben – ja det var egentligen bara en – såg nybakad ut – men det är man väl i ettan

Sist kom jag med ändalyktan först, så blyg var jag då och en annan lykta i handen.

Efter lite tissel och tassel av vår snälla men stränga fröken så var vi nu alla på plats framför svarta tavlan som var dekorerad med vita stjärnor och fägringen kunde fortsätta med diverse julsånger.

Kompet var den fina gamla tramporgeln som vi annars brukade få sjunga psalmer till, nu var det i alla fall lite andra tonarter.

Men nu började det lukta bränt, bokstavligt talat, bränt tomteskinn. Lyktan var av äkta gammal modell utan skyddande handtag och värmen gjorde ett ordenligt brännsår i den lilla tomtehanden.

En äkta tomte släpper aldrig greppet även om det svider i skinnet.

Hur som helst så var ju den tomtenissen inte mycket till hjälp med svedd hand för självaste tomtefar med kommande julklappsutdelning.

Omplåstring, tröstning och en riktigt stoooor läcker lussebulle – så finns detta Luciaminne kärt bevarat i skinnet!

Värre med minnet, eller bara fläckvis från Luciatåget som tågades när jag gick i Realskolan. Nu hade jag ju växt till en större gosse som hittat andra drycker än varm choklad att värma mig med när kölden bet ute.

Av någon anledning så hade vi fått för oss att vid denna iskalla kväll ordna Luciavaka och överraska våra lärare genom att gå hem till dem och skönsjunga.

Några av de rutinerade klasskamraterna som lussat på liknande sätt förut band ihop varandra med ett grovt rep så de inte skulle komma ifrån varandra – genialiskt.

Med facit i hand så kan jag intyga att det verkligen behövdes, de drack ju inte heller choklad – men de repade sig fint efteråt!

Från Systemets exklusiva spritsortiment så hade jag själv av självaste Staffan stalledräng blivit rekommenderad silverrom – den skulle liksom en termometer hålla ordning på tempen åt det varma hållet påstods det.

När vi förgyllt eller förstört kvällen för samtliga lärare så skulle det bära hemåt men först måste jag inventera och dekorera varenda buske på vägen hem.

När jag gick till lussefesten var det raka spåret, hem var det snurrigt som en kuse.

Dagen efter mådde jag sannerligen skit, säkert silverförgiftad. Och varje gång jag hör ordet silverrom så mår jag uschligt. Dumt att halsa så där fort mellan lussesångerna och tro att sångrösten eller betyget i sång skulle bli bättre… brrrr.

Men minns gör jag och visst har jag väl smakat rom sedan dess, men andra mörkare sorter i små mängder inblandade i goda drinkar som mixats mumsigt av duktiga bartendrar och då har det varit sköna sommardagar.

Aldrig mer rom i vinterväder serverat av en stalledräng, nej idag behöver jag inga hästkurer för att se att stjärnorna tindra så klara!

Trevlig Lucia på dig!

 

 

 

Kottar

– den 10 december 2011, kl 20:30

Jag sitter här och leker med min kotte – det känns naturligt skönt.Usch fy kanske du säger lite avundssjukt eller så önskar du att du tordes leka med din helt fritt.

Jag tallar i alla fall så fort jag vill för det är en tallkotte     

Det river gott och jag tänder till – eller rättare sagt så lägger jag till några tändstickor och får fyra fina ben samt antenner på min granna leksak.

Tillbaka till naturen som inte kräver vare sig minne på en pinne men en vanlig pinne kan bli en svans.Fantasin för mina frökapslar är oändlig, våldsfri och härlig – mina kottar träffas och okey visst kan de stångas lite om de fått rollen som tjur och ko, men mest är det ro och rogivande.

Ute i djupa skogen är de plockade och hemfraktade och idag mycket eftertraktade som dekorationsmaterial – speciellt så här i juletider.

Såg en i en inredningsbutik en dito som fått ett tunt lager silverspray på sig och kostade silver i kassan – och en som var guldsprejad … behöver jag upplysa dig kära läsare att den betingade ett guldbländade pris.

I en helt annan butik som påstår att ”priset är skillnaden” är jag på span efter helt andra varor och upptäcker då till min glädje en pysselhörna där det fortfarande finns glatt färgade piprensare och även flörtkulor i regnbågens alla färger.

Dessa påsar hänger och blänger på dig och flörtkulorna flörtar förstås och säger – ta med mig hem – gör något av mig.

Hemma i hemmet så låter barnen andra diktera fantasin åt dem, även om de är mycket fingerfärdiga framför datorn eller tv-spelet och ”äger”.

Nu är det upp till mig som förälder att visa hur jag gjorde förr med skogens fantastiska tillbehör och få dem att tända på sina egna kottar samt lite stickor – bara de nu inte tycker jag är mossig och ett gammalt grått troll som nu inte kan förtrolla dem med ett handarbete som fröar av sig.

Sen gäller det förstås att berätta för Tomten att det är en kotte som är årets julklapp – skall även be Nicke Lilltroll att ta sig ner från Trollberget i storskogen och ta med sig en stor spännande säck med kottar – bofinken Bosse får hjälpa till med frakten.

Mossa mossa på er alla människorbarn!  Vi kommer må så grankott allihopa – så det så!

 

 

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.