December 2012

Inom eller utanför ramarna

– den 30 december 2012, kl 14:11

 

Jag har en liten hylla i vardagsrummet ovanför tv:n och skivspelaren där jag ställer upp 4-5 LP-album, samt även singlar, som på något sätt bildar ett tema.Det har blivit lustiga kombinationer som kittlat fantasin under 2012 och många som gör design till skivorna är sannerligen stora konstnärer.

Min familj och gäster har naturligtvis fått gissa vad det hela skall föreställa eller vad budskapet är – samt även hjälpt till att bilda en ny kul kombination.

Måste faktiskt erkänna att jag ibland köpt några LP på en skivbörs med vackert fodral bara för att få in det i kommande utställning!

Årets sista tema får du kolla in här som kanske just är lite åt konstnärshållet – eller!? Hör gärna av dig med din egen personliga tolkning!

  2013 kommer jag att fortsätta hålla mig inom och säkert utanför ramarna – och hur det än går så kommer jag göra det med glimten i ögat och glatt humör.

Gott Nytt År på dig käre läsare!

 Varning – Tomten kommer!

– den 23 december 2012, kl 13:03

Jag är riktigt glad för jag har fått frågan och önskemål om att varaTomte på årets Julafton hos några barn, som liksom sina föräldrar, skulle varit särskilt snälla under året som gått. Detta är ju ett hedersuppdrag nu när jag fått abdikera i mina egna tankar på att den äkta riktiga Tomten är den ende som skall dela ut alla klappar till alla barn.

Nu är det alltså en person i släkten eller bekantskapskretsen som skall fara runt i mer eller mindre lyckad maskeraddräkt och säga Ho Ho och det måste ju vara den riktiga Tomten som gett sitt samtycke.

Frågan kvarstår dock – var befinner sig den äkta, riktiga, genuina Tomten?

Först så avsatte han ju Julbocken som julklappsutdelare och nu har han alltså sparkat sig själv för att låta någorlunda vuxna vanliga män och kvinnor ta hand om säckstämningen. Det gäller inköp, inslagning, utdelning samt att skapa ett rim för varje personligt paket som skall ges som kittlar fantasin om dess innehåll.

När så den moderna Tomten äntligen är på plats efter familjens ett års otålig väntande så skall han fråga den avslöjande och avgörande frågan först:

Finns det några snälla barn här!?”

Ögonen tindrar, blickarna går till säcken och sugna händerna vill så klart greppa presenterna pronto.

Vuxna är ju slipade och kan alltid säga en vit lögn, även om det är barmark, och garderar sig ofta med ett: ”Ja, det tror jag nog”

Ungdomarna skriver LOL eller ingenting alls när de ser hur lösskägget vibrerar på gubben som kommer och stör mitt i en viktigt Julaftonschatt eller game.

Svaret hittar du på FB, Twitter samt den bildliga nakna sanningen via Instagram

De minsta barnen darrar i nåt hörn och/eller gömda bakom granen eftersom den rödutklädda stinker svett, mjöd ,bränd pepparkaka och är svedd av snetänt Tomtebloss.

Hit med paketen Tomteskrutt annars så…

…nej detta får icke ske när jag nu kliver in som självaste Gammel Tomten.

Den röda luvan, skägget, runda läsglasögonen och rocken skall sitta perfekt. Säcken skall vara fylld och klapparna delas ut, visserligen med rim och reson, men utan tvekan även om nån nu råkat varit lite light stygg under året. Den här Tomten ska ta sig ett bad i tallbarrsolja, käka knäck, mild pepparkaka samt sörpla glöggsaft, allt för att få perfekt julodör.

Nu är bara frågan vilket röstläge och dialekt skall jag ha – min vanliga? Vanskligt eftersom jag nu råkat prata med några av de i firarfamiljen och jag vill verkligen att de skall tro att riktiga Tomten är vid liv och aktiv.

Hur det än går så lovar jag ge dem en riktigt fint minne – och pass upp, kanske är det jag som Tomtar hemma hos dig också!

God Jul !

 

Militäriskt mums

– den 19 december 2012, kl 16:26

 

Nu ligger jag lite före och leker med tanken att all julmat är konsumerad och du har fått allt av allt under en härlig trevlig julmiddag.Då är det gottigott med en kopp kaffi och en avec – men vilken skall du ta om du är sugen på både det ena och det andra!?

Svaret är båda!

Kaptenlöjtnat är en blandning av klosterlikör och Eue de Vie eller ännu hellre äkta Cognac, blandat 50/50.

Förr, fram till år 2008, kunde du handla den på Systembolaget, men den har fått ge vika för andra mer färgglada ”civila” smaker. Kaptenlöjtnant är i alla fall en varmt gyllene guldbrun dryck med kryddig och samtidigt skönt söt doft som väntar och säger ”lediga” och varsågod att inmundiga. Ah och den allra skönaste av militära rörelser är utförd med bravur.

Men hur gör du nu käre vän om du vill ha repövning och njuta liksom jag. Jag måste erkänna att jag fuskar – går nämligen in till min kära granntant, som nog aldrig egentligen haft någon grad inom det militära, men möjligtvis Lotta!?

Hon har i alla fall rattat ihop en egen variant och blandar kakaolikör och Grönstedts VO, Cognac, går gott att tuta det med!Hon vill gärna bjuda in mig på fika och en sådan mix varje gång jag skottat eller sopat hennes trapp fri från snö…jag hoppas på en vit jul och ett skott år!

Tut tut för min granntant.

 

 

 

Färgglatt – ja så vitt som jag vet

– den 15 december 2012, kl 10:47

 

Efter att ha skrivit en del om country och så har jag halkat in på andra artister än Hank Snow, mannen som ju har ett väldigt vintrigt namn och dessutom är/var en cool cowboy.

Börjar kallt fundera, vilka fler personer känner jag till vars namn klingar i kapp och extra fint denna årstid.

Glider tillbaka till förnamnet Johnny, han med lillebror Edgar =Bröderna Winter. Att Johnny & Edgar W. dessutom är albinos förstärker förstås det vintriga täcket, men att de är varma heta Texasfödda söner råder det inga tvivel om.

Bröderna hanterar sina bluesrockgitarrerna så strängt så inga istappar i världen har någon chans att fastna i stallet och vi blir varma som bara den, mest om öronen.

http://www.youtube.com/watch?v=zPbHWvVoPKs

En annan gitarrist som fått sitt vintriga namn både bak och fram ärSnowy White. Han har varit med och lirat med storheter som Pink Floyd samt Thin Lizzy.

http://www.youtube.com/watch?v=a2BoLHcFvSM

Länken visar vägen till ett av hans egna album som heter ”Higway to the sun” vilket får mig att halka vidare till: Radions lokala väderleksrapport!

Där brukar Lisa Frost prata prognoser, även om mysiga moln, skinande strålar och varma vindar, när väderleken tillåter – så hon är inte alltid vad hon heter.

En annan Lisa är hon i familjen Simpsons där det förekommer en… eller flera katter med namnet Snowball.

                          

För katten, krama den nu inte för hårt utan dra ut den lite till enSnow Ball, drinken. Kan ju bli en god efterrätt om du har vodka, ägglikör samt fruktsoda hemma. Lite gult mot det redan röddukade julbordet gör Tomten extra glad.

Galet gult… Frank Zappa har drömt att han var en eskimå och har sedan vaket varnat oss för ”Don´t Eat The Yellow Snow”. 

                               

http://www.youtube.com/watch?v=TLIppgE45wM

Nästa gång: Ytterligare ett dryckestips att njuta av kring granen, garanterat barrfritt!

 

 

 

Hör hur Hank har härjat!

– den 13 december 2012, kl 17:07

När det gäller countryartister (läs gärna mitt förra inslag om John och Johnny) så undrar jag varför Clarence Eugene tog sig förnamnet Hank? Med två så fina förstanamn borde han väl varit nöjd Mr.Snow.

Jag Clarence George är jätte nöjd med mina…men så är jag ju ingen artist. Jag hankar mig i alla fall nöjt fram genom livet – ibland både joddlande och visslande, samtidigt, skall jag kanske ställa upp i nån talangtävling!?

Artistiskt sett så låter ju helt klart i alla fall Hank Snow härligt häftigt, året om!Mina egna musikaliska upplevelser av denna Hank har jag fått genom andra artister som till exempel The Rolling Stones version av ”I´m Movin On”.

Här hittar du ett helt knippe låtar och likt en guldgrävare får du leta dig fram till din egen guldklimp, för sådan finns gömda och lite glömda hos denna kopojke.

http://www.youtube.com/watch?v=EfxDppZyOOc&list=AL94UKMTqg-9CL95LrLYLREod1SsjxqPFT&index=1

En annan Hank, som jag däremot har LP-skivor med, är Hank Williamssom jag gärna tar ett kallt glas vatten med, eller varför inte en god Jambalaya. Han hade verkligen en smäktande skön känsla och sångteknik med lidelse, lyssna på ”Lovesick Blues” så lider du säkert i kapp med honom…

http://www.youtube.com/watch?v=-Xu71i89xvs&list=AL94UKMTqg-9Cou_4mH8uWUHudtqCHAYed&index=1

Alla goda ting är tre, men släpper jag loss en Hank från Helvetet så blir det kanske en annan balans på det uttrycket. Här handlar det om musik långt ifrån dammiga country roads, även om Hank, tillsammans med Turbonegro, påstår att han är ”Prince Of The Rodeo”. 

                           

http://www.youtube.com/watch?v=zU7ldrgkrZM

Saddle up!

 

John och Johnny har huvudrollerna

– den 10 december 2012, kl 14:49

 I min lilla serie med singlar som jag haft i min ägo, men som på något sätt försvunnit, så kom jag att tänka på ”North To Alaska” medJohnny Horton nu när vintervindarna är som värst.

Men i filmen med samma namn, med karlakarlen John Wayne i huvudrollen, är det mest kladdig lera och uppkavlade skjortärmar med hårda nypor som gäller i jakten på guld och kvinnor – mycket supande och kämpande är det där i sökandet efter bling bling och kärleken.

Hortons sånger är lite av ”historiska berättelser” mer eller mindre sanna. Ytterligare ett prov på det är det i ”Battle Of New Orleans”som kom året innan och speglar en syn på det slaget genom en av de soldater som var med där.

Här är det också min Farbror Bertil som var ”singelskyldig”. Han var väldigt USA- vänlig och speciellt country från södern skulle det vara.

Johnny Horton är en riktig Rockabillyartist och när han sjunger hördes det som hans satt där på sin häst som gungade fram i landskapen med sin gitarr och han sjöng sina sagosånger så trovärdigt skönt.  Att han fick sluta sitt liv genom att i hög fart bli påkörd av stål och plåt av ett rattfyllo är tyvärr ingen saga – men genom vinylen lever han vidare.

Att jag en gång som liten grabb  hade glädjen att få höra en äkta cowboy från Texas rida in i vår radiogrammofon och ta ton det var  allt bra häftigare än ”Gamle Svarten” eller ”Min Kära Lilla Ponny”, hoppla!

 

 

 

Nu blir jag riktigt orolig

 

– den 6 december 2012, kl 15:43

Kan män mellan 60-70 , dessutom före detta goda grannar, inte hålla sams!? Nu blir jag riktigt orolig eftersom jag själv ju redan uppnått den första sexiga delen av den åldersklassen och som granne har jag en herre åt andra hållet!

Vad har hänt…ja det var bara en ynka kvastborst bort innan den ena sopade till den andra enligt denna lokaltidnings pigga piasavareporter rapporterat:

Granne hytte med kvasten

Av helagotland.se Patrik Annerud. Publicerad 2012-12-04

Två män i 60-70-årsåldern kom ihop sig rejält i helgen.

 

De båda bor intill varandra i en hyreslägenhet i Visby. Men grannsämjan är det si och så med. I lördags kom de båda ihop sig utanför sina respektive bostäder, varpå den ene, en 72- åring, lyfte sin piasavakvast och hytte med den och hotade den andre, 64-åringen, med stryk.
Vad konflikten handlade om är okänt, men den slutade i alla fall med en polisanmälan.
Kvastägaren är misstänkt för olaga hot.

 

Innan nu ärendet för får stora proportioner, eller i värsta fall sopas under mattan, så föreslår jag bot och bättring för att ordna stämningen och öka på grannsämjan så här inför den stundande julen med en klassisk ordlek:

Kvistfritt kvastskaft, kvistfritt kvastskaft, kvistfritt kvastskaft, …

Efter denna lustiga ordövning tror jag garanterat attde båda herrarna kan le och fnittra på ett positivt sätt mot varandra igen.Ord kan ju bevisligen komma ut fel ibland, men med denna formidabla tungvrickar batalj så kommer säkerligen kvasten åter kunna användas åt det som den är till för.

… kvistfritt kvastskaft, kvistfritt kvastskaft, kvistfritt kvastskaft, …

 

 

                                   

Om Drottningen och Kungen som tyvärr försvann

– den 5 december 2012, kl 09:06

God save the Queen”…

…singeln med Sex Pistols fick jag som sommarpresent av min ständige punkkompis Mr. O. Blooom, på den tiden hade även han hår som stod rakt upp!

För att förstärka det rebelliska ytterligare hade han satt fast en säkerhetsnål i fodralet på singeln…och egentligen behövdes ingen skivspelare utan det var bara att sätta nålen i spåret och Drottning Elisabeth fick liv!

Denna starka punksommar 1977 så lyssnade jag även på Clash flitigt och London brann så hett å lockade och pockade att få fara dit och uppleva det hela live…musik & pubarnas huvudstad.

Men även Stockholm kokade av band med attityd exempelvis gästande Stranglers som tog ett styggt strypgrepp på mig på en klubb och det smakade persika länge länge efter den serveringen – på musikmenyn fanns allt för alla smaker.

Att plötsligt få smisk av punken var förstås mycket omtumlande av en annars så lydig pop-pojke som jag var.

Den nya musikstilen var som en riktigt het spännande gryta tillagad med många starka kryddor och utan att slaviskt följa nåt recept. När jag var van med att lyssna på musik med ordentliga ackord som serverades snällt så blev det ju det här riktigt mustigt smakrikt, omväxlande och festligt fylligt. Nu helt plötsligt öppnade sig köksdörren och ”vem som helst” kunde och fick spela – frihet är det bästa ting!

Även om nu mina öron tillfälligt slutade att rockrulla sig så fick de en slags punk punktering och vaxpropparna försvann helt klart riktigt ordentligt!

För det största ”seriösa” sångarproffset av dem alla, Elvis Aaron Presley, så stannade livet helt detta år. Han hann ju också chocka omgivningen med höftvickningar med mera redan på 50-talet och blev förstås först fläckvis censurerad.

Mr. Presley blev bara 42 år men oj vad mycket den rösten hann inspirera och charmera innan den tystnade…

God save the King.

 

 

 

Singeln som kom fram!

– den 30 november 2012, kl 12:38

Min serie med ”Singlar som försvann…” får vänta, det låter ju så negativt. Men egentligen inte, det är ju så många fina positiva minnen där som spåras fram. (se tidigare texter) 

Men i dag är jag kanske lite extra lycklig för nu är det ”Singeln som kom fram” för så här lagom till Första Advent brukar jag förstås leta efter stakar, stjärnor och annat pynt som hör denna helg till.

Där i lådan fanns också diverse julplattor i LP format, Vad sägs om Jul med Egon Kjerrman, nej han får ligga kvar som gubben i lådan. Men fram med lite damm hittar jag 45-varvaren med John Lennonsom tillsammans med sin kära Yoko i Plastic Ono Band samt en barnkör stämmer in i:

Happy Xmas (War Is Over)”

Den sången får jag verkligen gåshud av. Min gåshud känns skön – men förstås eftertänksamt hur läget fortfarande är på vår jord vad beträffar konflikter, hat och våld. Den borde kanske spelas än mer och året om.

Krig det är förskräckligt – men god musik, saffransbullar och glögg det gör mig glad.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.