I dessa tider då det byggs en hel del nytt – på mark där det kanske aldrig funnits hus & byggnader förr så skall vi titta tillbaka lite när det kanske revs för friskt för att ersätta med nytt och modernt … men kanske ful betong utan charm!

Då kom det till en del protestsånger – som väl lät rätt vänliga trots allt – utan riv i rösten blev det riv i alla fall!

Jag undrar om det kanske var mer riv i katten än snälle Alf!?

Om det gällde hela kvarter som skulle bort – eller ”bara” ett nummer av huset – så låg vissa kåkar i alla fall väldigt löst till – även om sångaren log snällt under hotet och hatten:

När det gäller (ett av) världens bästa band – The Band – och förklaringen till den här låten så lyssna gärna först:

… så hittar du fakta och förklaringen till Robbie Robertson sången här:

https://www.songfacts.com/facts/the-band/the-night-they-drove-old-dixie-down

Men så då tillbaka till rivningshysterin – ja när nåt skall ner så hjälper ibland en ordentlig ”wrecking ball” – men den nakna sanningen med Miley har nog nån annan olycklig mänskligt kärleksförklaring.

Handlar ju om annat än bara ”bara” (hus)kroppar.

I came in like a wrecking ball
Yeah, I just closed my eyes and swung
Left me crouching in a blaze and fall
All you ever did was break me
Yeah, you, you wreck me

Yeah, you, you wreck me

Så ser jag en annons i musiksammanhang där det söks ”sångerska med lite riv och rasp i rösten” – jo det är väl sådana som säkert även kan göra så att riktiga rivningslåtar låter rivigt – men jag avrundar hellre med en låt som låter äkta och har rätt riv med så starka känslor… att gråta över när nåt kärt försvunnit.