En upplevelse som fått mig att vekna

För dig som tänder på tänder fick du kanske något att bita i förra gången under rubriken ”En muntlig historia”, men historian tycks upprepa sig, åtminstone i den delen som handlar om var minnet befinner sig, för nu har det hänt igen, eller tänt igen, men inte slocknat, beror hur du ser på s(t)aken…

…STEARINSENIL, kan kanske vara en lämplig rubrik denna gång. Ja, så måste det väl heta om du glömmer blåsa ut ljusen efter ha njutit en stund i närheten av dess låga. Vi brukar tända på till frukost jag och min M för att få lite extra mys på morgonkvisten nu när det fortfarande är mörkt ute och då kroppen sakta men säkert skall startas.

Först skämtar vi lite som vanligt eftersom jag frågar om hon vill ha juice och hon tycker det låter som jag säger ljus… och så håller vi på tills vi veknar av skratt, kul va!?

Efter myset så dukar vi sedan av och juicen skall ställas in i kylan och ljusen skall blåsas ut från värmen! Sedan följer övrig morgonprocedur, det vill säga : besök på muggen för mumning och munhygien, påklädning, tripp till trapp för att sopa den ren från snö samt köra hustrun till jobbet, för jag behövde bilen denna dag.

Väl hemma igen på med nätet för att läsa morgontidningen som har den tråkigt heta nyheten att Muramaris brinner och en kulturskatt går upp i rök, inget verkar gå att rädda. Läser där, kollar sedan e-posten och fastnar förstås en stund på Facebook. Charmigt skärmig men känner mig torr i munnen efter en stund, det måste vara en släng av nätallergi.

Går ut i köket för att släcka törsten…och vad står där fortfarande på köksbordet, nej inte den skämtsamma juicen,  men väl de brinnandeljusen!! Vem är slarvputten i familjen som har gått i från de två vita i detta farligt fägnande tillstånd? Jo, JAG. Kan jag tända så skall jag väl också kunna släcka.

Är glad att jag nu inte drog iväg med bilen på en tur Gotland runt eller rent av försökt ta en snabb- eller slö färja för fastlandsvisit. Hem ljuva hem och det kunde blivit en kulturskatt till som slukats i knastriga lågor, i alla fall om de fått fäste i mina LP skivor.

Förbannar mig själv och visst är det lätt hänt och lätt tänt när släck är så väck. Får göra som min granntant som numera bara använder batteriljus, som för övrigt ser mycket äkta ut med fladdrande låga och allt. Så nu slutar jag att vara en eldig karl och tar hjälp av Clas Ohlson, han får flytta in och vara familjens ljushuvud. Bara nu inte M tycker han är mycket bättre i allt och tänder mer på Clas än mig…

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.