Juli 2011

Bilbibel

– den 26 juli 2011, kl 13:38

 

Har även varit söderut på ön mot världens ände…såg mer ut som paradiset tycker jag!

Har fått dille på att stanna till på diverse loppisar och så blev det nu med. Inga skivor i sikte men en beige blekt liten bok från 1952 med titel ”Vem tillhör Bilen?”

1952 är mitt födelseår och det är klart att jag är nyfiken hur vuxna betedde sig då när jag bara var en liten navkapsel.

Det är 12:e årgången av boken och en förteckning av Automobiler registrerade i Gotlands län. En herre vid namn Erik Frigren har utarbetat den.

Här kan du se i från bilnummer I 1 fram till I 5120 vem som ägaren var och vilken bilmodell han/hon körde. Nja hon förresten, det verkar som alla bilägare då var män – hittar nästan ingen kvinna bakom ratten…jo tut tut här kommer Märta H från Visby som kör en Morris -49!!

Loppisinnehavaren säger att detta var dåtidens bilbibel och du kunde se vem det var som var ute och rörde på sig eller rullade på vägarna. Då gällde det att ha trafikvett annars blev du säkert snabbt rapporterad eller omtalad som bildrulle av vägens väktare.

Denna bok har också ägarna till lastbilar och omnibussar prydligt nedtecknade. Motorcykel ägarna saknas men det saknas inga annonser från firmor som har allt för motorfolk. Vad sägs om en mc vid namn Velocette till exempel. Klart jag blir cykelsugen!

Jag undrar hur många av dessa fordon har överlevt tidens tand? Har rosten ätit upp allihopa eller står någon prydligt polerad på museum?

Och hur många av chaufförerna finns fortfarande vid liv och med körkortet i behåll. Förhoppningsvis någon av dem i alla fall. Jag är säker på att de var lyckliga ägare och såg vår ö på ett skönt sett från kupén eller på två hjul från sina älskade fordon.

Hur som helst häftigt att få åka med en stund genom detta exemplar av nittionhundrafemtiotvå fynd!

Liten lista på 4-hjulingar från förr – men modeller kanske inte rullande NU!?

 

DKW

                                             Panhard

                                             Austin

                                             Morris

                                             Nash

                                             Standard

                                             Hudson

                                             Graham

                                             Honomag

                                             Frazer

                                             Hillman

                                             Borgward

                                             Singer

                                             Whippet

 

Har du en trevlig historia om någon av dessa skönt klingande märken…skriv gärna här:

 

Vägvisare

– den 24 juli 2011, kl 21:32

 

Jag satt och solade på min trapp i fredags och tittade på de få bilar som rullar backen ner i den bilfria innerstaden här i Visby.

Desto fler promenerande människor kommer i lugn takt och en del stannar och tittar på alla min blommor som slagit ut så vackert till förtjusning för mig själv och många andra som gillar botanik.

Ett norskt par, troligtvis från en kryssningsbåt, stannar till och frågar efter vägen till stället där det fanns så fina gotländska hantverks saker. De menar ”Kvinnfolki” och jag kan med lätthet visa de vägen genom Slottsparken ner till Strandgatan.

Jag älskar när norrmän pratar, de sjunger så skönt med orden och det sa jag till dem och att jag var stolt att jag numera har rätt många glada norrmän i släkten sedan syrrans dotter gift sig med en riktigt härlig gutt.

Det blev en trevlig lite pratstund och de tyckte Visby var mycket vackert. Jag tror säkert att de fann något praktiskt minnesvärd souvenir i den välsorterade butiken som de nu gick mot och kunde ta med en grej som stärker minnet efter resan när de kommer hem.

Ingen av oss hade då hört på radio eller på annat sätt fått ta del av de hemska nyheter som drabbat det Norska folket – eller som drabbat alla oss som tror på mångfald, demokrati och frihet.

Nu hoppas jag att minnet från vackra Visby som det turistande paret har med sig inte försvinner helt i sorgen och de skall veta att jag hjälper dem gärna igen och alla andra som frågar efter vägen…

… vägen att vara fri och respektera varandras åsikter den behöver jag väl knappast peka ut…eller?

Norge, jag sörjer med er och vägen känns tung idag men jag kommer fortsätta att gå den vägen utan att tveka tillsammans med er som har ett öppet sinne.

 

Loppisar

– den 21 juli 2011, kl 10:19

Tog Lummelundsväg norr ut för att få lite lantlig luft. Visserligen i bil med ACCn på högsta vrål för det var en varm dag.

Jag kör franskt och i denna moderna bilmodell kan du parfymera anläggningen med äkta fransk parfymdoft, snacka om fina finesser – olala!

Nu behövdes ICKE det för min sambo var med och hon doftar gott naturellt.

Nu kom vi inte många kilometer förrän vi tog ett första stopp för vi skulle kolla in några av Gotlands alla loppisar. Jag tror det finns mer loppisar än sevärdheter i dag.

Visserligen kan en loppis vara en riktig sevärdhet och till skillnad från de naturliga rakuarna och skeppssättningarna med mera så kan du köpa med dig lite kultur hem!

På första skylten stod förstås ”Antikt” och mannen där ondgjorde sig lite över alla loppisar som han tyckte var mest skit. Själv hade han mycket fint skit och ordning och reda med tanke bakom upplägget.

Vi fastnade för några väldigt tjusigt dekorerade glas men kunde inte komma på vilken vätska vi skulle servera i dom så de fick stå kvar.

Vidare på färden bara några hundra meter och in på gård och ett skjul som såg ut att kunna falla över oss när som helst.

Litet bord med nästan ingenting, eller allting som inte var nånting att ha. Däremot mycket trevlig småbarnsmor som höll den lille två månaders parveln i ett kärleksfullt moderligt grepp.

Det är ju inte bara grejorna på bordet som är upplevelsen – här får du socialt umgänge och får komma ”hem” till folk och se hur de har det. Spännande.

Ytterligare stopp bara någon kilometer bort…och då har vi ändå struntat i några skyltar…här fanns lite av det jag var ”på jakt” efter. Vinylskivor. Hittade Hep Stars singlar samt en ovanlig jul LP med dem!

Dessutom Moody Blues ”A Question Of Balance” i mycket gott skick – njuter av ”Melancholy man” även om jag inte är speciellt melankolisk av mig.

Men just en fråga om balans är ju det hela när det gäller loppisar – det somliga vill bli av med tycker andra är rena fyndet – visst är denna form av återvinning fantastisk.

Och vad du än gör – släng aldrig bort en singel, EP eller LP – det finns alltid någon som vill spela dem efter dig.

Old records never die”

Berätta gärna här om DU gjort något riktigt loppisfynd:

 

 

 

 

Skvallerspeglar

– den 18 juli 2011, kl 10:22

 

Skvallerspegel, vet du vad det är för något!?

De syntes oftare förr på alla små hus här i Visbys gränder. Den var placerad på fasaden i regel vid köksfönstret för att de som bodde i huset skulle från sin position vid köksbordet kunna ha koll och span ut till sin entrédörr och en bit åt båda hållen på gränden/gatan för att se om det kom någon gäst.

Var det en kär gäst som knackade på så kunde ju snabbt en extra kopp kaffe plockas fram och dörren öppnas välkommen.

Var det en objuden gäst eller otrevlig bekantskap kunde man ju smyga ut till ett annat rum och gömma sig för att slippa släppa in vem som helst.

Kom det ingen besökare alls så kunde du ju liksom i smyg kolla trafiken både på trottoar och lite ute i körbanan, vem var det som var ute och rörde på sig så här dags!? Ja du hade koll och vakt på din gränd eller gata helt enkelt.

Nu när jag spatserar i vackra Visby så hittar jag fortfarande några speglar som speglar en tid då vi nöjde oss med att ha en liten koll på vår omgivning…

Har du någonsin sett nåt spännande i en skvallerspegel – skvallra gärna här och dela med av ditt spegelminne:

 

 

Skrockfull

– den 15 juli 2011, kl 09:38

 

Vilken tur jag har…ja egentligen är jag en mycket skrockfull person som spottar tre gånger när jag ser en svart katt – om jag inte sitter i bilen med uppdragna rutor förstås.

Jag går inte på brunnslock och passerar definitivt aldrig under en stege.

På fredag den 13 så håller jag mig lugn och vill vara i en trygg ljus miljö.

Därför har jag ju tur att det är fredag den 15 idag, klart mycket lugnare.

Att annars just 13 verkligen ÄR ett oturstal är ju helt klart – enda avvikelserna i så fall är ju ett inlämnat tips och full pott på den för då ger helt plötsligt 13 rätt respekt. Den respekten har jag dock aldrig fått och 10 rätt ger inte ens insatsen tillbaka!

Den andra avvikelsen blev när jag skulle parkera min cykel här.

Det stod redan 10 lyckliga tvåhjulingar och plats fanns alltså för min som blev nummer 11…dessutom ytterligare en för cyklist nummer 12 – vilken tur vi hade!

Men för cykelägaren som kom efter oss så blev ju 13 ett riktigt oturstal – eller hur!

Undrar hur många katter, stegar, brunnslock och annat farligt den personen måste passera och bli skiträdd för i letandet efter sin omhändertagna cykel!?

Så undrar jag förstås lite nyfiket vad händer med den trettonde cykeln??

Har månne fastighetsägaren en svartförsäljning av de beslagtagna fordonen och Blocket har ständig påfyllning i sitt cykelställ!?

Men ordning och reda i stället ska det va – i stället för cykelkaos, gilla!

 

 

Moralpartiet II

– den 14 juli 2011, kl 11:11

 

Ja det stod inte på förrän det dröjde länge innan vi fått in vår första AJABAJA rapport till MORALPARTIET.

Ja som liten repetition för nytillkomna läsare så är det NYA partiet med slagorden

FY – USCH – ICKE – AJABAJA

som gäller för varje sann moralist.

Nu har ju en tillrest till ön, halvkändis, vi kallar honom Adam, gett sig på självaste paradisets (dj)urinnevånare med en spade och hackat upp den farliga barnaätande ormen.

Denna orm som egentligen bara sökte skydd i gröna granna gräset för att undkomma sin farligt flygande fiende visste inte att här fanns än farligare farbröder.

Adam var i alla fall mycket otaktisk och hade definitivt ICKE lyssnat påEvert Taube och naturfenomenlåten Änglamark med fina textraden …”låt dem få leva”.

Nu visar det sig också att den farliga ormen bara vara en snäll snok. Hade det sansat sig och snokats först i nån lämplig uppslagsbok om svenska reptiler så hade den ringlande ”inkräktaren” kanske kunnat skickligt skonats.

Men när det gäller sann moral och vakt om sina egna kultingar så hugger man först och frågar sen. Nu lär ju i alla fall reptilen ha svarat själv, om den fått chansen, med konstig kluven tunga…så vad är det för tomtigt, jag menar konstigt, med det!?

Men stackars, dock ICKE ångerfulla, spadinnehavaren har ju fått sitt stränga straff i form av hemska hugg han med – för vår Adam har blivit en riktig hackkyckling i hönsgården.

I övrigt så har vi fått byta ut hela MORALPARTIETs redaktion som ertappats även de efter att ha snokat och tjuvlyssnat utanför kända dörrar med hjärtan.

Allt i hopp om att kunna publicera snaskiga saker från hemliga hus trots att det kan lukta orm där med – till detta säger vi USCH och vi kommer naturligtvis vädra ut ordentligt efter denna skitjournalistik.

Nu litar vi på att DU käre moralmedborgare sympatiserar med oss och lämnar ditt generösa bidrag här:

 

 

 

 

 

Moralpartiet

– den 13 juli 2011, kl 15:07

 

Nu får det baske mig vara nog på morallösheten i samhället – på alla plan.

Av alla partier som uppträtt under Almedalsveckan har ju hela tiden infunnit sig ett förkastligt leverne både på och utan för scen.

Dessutom vad är det för ohyfs av åhörarna att applådera mitt i tal och talaren själv försöker köra konstiga vitsar, valsar och till och med gråta en skvätt. Håll er till ämnet, punkt och pricka.

Nä, det här är en moralisk dekadens och nu är det dags att Sveriges nya parti tar tag i lössläpptheten och härmed så bekräftar jag att MORALPARTIET startar – inte en sekund för tidigt.

Moralpartiet kommer att, har, enats om dessa första slagord

FY

ICKE

USCH

AJABAJA

som skall användas när vi ser och hör hur folk beter sig mot varandra och andra. Dags att tvätta tungor och alla med fem smutsiga små klåfingrar.

 

Till och med i det förut folkkära tv-programmet Allsång på Skansen så är allsångsmoralen så låg så vi säger FY och USCH när sångerna basunerar ut helt avklätt att ”vill ligga med mig” och att ”jag kommer” . Dessutom framförs det hela av halvnakna personer som blottar kroppsdelar i tunna linnen eller dito spetsiga pants.

Inom förut moralens väktare Nr 1: Domkyrkan, så vänsterprasslas det på vinden och där uppe kan ju det tyckas att de kommit ett steg närmare Gud, men ICKE. Där det skulle fyllas med intressanta historiska saker är det fortfarande tomt fast skattkistan blev full … full av lögner.

Inom Moralpartiet kommer vi

ICKE att vika oss för dumheter i samhället, vare sig här på ön, i Stockholm, på övriga delar av fastalandet eller utrikes. Vi kommer ha koll och smälla på fingrarna med en ordentlig rappa där det behövs.

Så fort vi får in en AJABAJA rapport så kommer vi pisksnabbt publicera den här -var så osäker om du gjort nåt säkert fult.

Att redaktören C synts ute i vimlet och frotterats sig med mycket känd kändis är enbart för att infiltrera och skaffa sig viktiga kontakter för att öka vår popularitet.

Att nämnde skribent nu trodde att alla kända personer var tvillingar skyller han på att läsglasögonen satt snett. En AJABAJA light ges naturligtvis här – vi skonar ICKE heller våra egna.

Nu behöver vi dig som medlem, men FY & USCH så kan vi ju inte säga, vi behöver dig som medmoralpartisympatisör, det lät kort och gott bättre.

Ordförandeposten är besatt av en besatt i Moralpartiets ledning. Nu sökes en snygg stenografikunnig sekreterare samt klipsk kassör som kan konsten att frisera siffror, dessa viktiga personer äro mycket efterlysta – är den flinka penningtrollaren inom kyrkan månne ledig?

Och du som känner för att lätta ditt hjärta och visa att moralen är stark – välkommen med ditt moralbidrag (minst 1,000 riksdaler), din ansökan för ovanstående enastående poster och din rätta moralröst genom att skriva här…nu:

 

 

 

 

 

Mangelrum

– den 12 juli 2011, kl 09:22

 

Vem är det som manglar sina kläder efter tvätt idag – säkert de som fortfarande har tillgång till en sådan häftig stor sak som fortfarande står parkerade i källaren intill tvättstugan – i alla fall i vissa hyreshus.

Jag undrar hur de egentligen fick ner den stora kolossen dit – innan de satt på väggar och tak på kåken troligtvis – något av ett mangelmysterium är det i alla fall.

Min bror var på nostalgitripp till en sådant mangelrum för lite sedan och vi hade båda olika minnen till den stora rullande saken.

Jag trodde den stod i norra delen av staden men han insisterade att det var när vi bodde på söder som allt manglades. Han hittade den i söder.

Jag kommer i alla fall ihåg hur vi med dödsförakt ställde oss mellan mangelns rullande del och väggen för att veta att den skulle stanna bara några få centimeter från våra tunna barnsliga kroppar…lite till och vi hade varit garanterat krossade.

Naturligtvis var inte mor där då men en gång när lillsyrran var med så fick morsan bevittna hur sin dotters ena finger blev mos mot de vita lakanen. Ja vi var ju nyfikna och ville testa gränser och kolla om den spännande rullen hade nån som helst tyngd – den rullade ju så lätt. Det fick hon nu snabbt och mosigt erfara.

Vad ni än gör så fingra aldrig på valsen och testa aldrig dina gränser i ett mangelrum – det blir så intensivt blodröda fläckar på vittvätten så inte ens det mest effektiva tvättmedlet kan få bort detta senare.

Lillasysters finger ”växte ut” igen och vad jag tror så har hon aldrig haft några men efter det – men jag är säker på att hon håller sig till strykbrädan med ett ultralätt strykjärn!

Men att få gå och lägga sig i valmanglade lakan är lyx få förunnat – så mangla nu på ordentligt du som fortfarande har chansen. Nästa gång jag besöker södra Visby tar jag med mina skrynkliga lakan och fixar till dem!

 

 

 

Smultronställe

– den 10 juli 2011, kl 10:11

 

Jag har mitt eget blåbärsställe – det får ingen från mig ta…”

Kommer du ihåg den låten med Grus i Dojjan som kom på 70-talet!?

Om jag säger att LPn hette ”Grus i Dojjan spelar Hullimullan” klarnar det nåt då?

Härligt, va bra!

Både bandets namn och albumets titel är i alla fall ett infall av studsande skitskoj skönsjungande (?) sjuttiotals svänggäng.

Ett blåbärs- och/eller smultronställe är ju en naturplats som du har hittat och din själ och hjärta mår så fint så du vill helst stå eller sitta där och njuta helt för dig själv eller kanske tillsammans med EN annan person som du tycker mycket om och vill dela det lustfyllda med.´

Visst kan det ha med blåbär eller smultron att göra men som i sången ett uttryck för en fulländad plats där du hittat en oas och vill vara själv på detta kalas av sköna känslor.

Men att vara så egoistisk, så du helt behåller stället för dig själv, så egotrippad verkar ingen vara idag.

För i olika sorters guidetidningar som kommer ut på papper eller här på nätet samt genom mobilen så delar smultronställe-personerna brett och villigt med sig av sina platser till och med koordinationen eller andra vettiga vägbeskrivningar så du kan hitta dit – snabbt.

Men ett smultronställe som har så att säga så mycket publik samtidigt och blir som vilken ”vanlig sevärdhet” som helst kanske bör få ett nytt namn nu när det är avslöjat…har du nåt passande förslag vad vi skall döpa det till!?

Och vill du avslöja ditt eget ställe…mitt är………………………………………….hela ön!

Tävling:

Bästa namnförslag för ett ”före detta Smultronställe” – fantasifulla fyndiga svar och eventuella avslöjande tas tacksamt emot här:

 

Hack

– den 5 juli 2011, kl 16:15

 

Så var det full cirkus på ön igen. Ja nu menar jag det bokstavligen för idag …

…nej käre läsare nu skall jag inte upprepa mig för en fjärde gång med samma inledning, då låter jag ju bara som en gammal skiva som har hakat upp sig – hakat upp sig – hakat upp sig – hakat upp sig…och det vill jag ju inte.

Men håll med om att det är en härlig cirkus med många inslag åt alla håll som vi har nöjet att njuta av här på ön just nu. Övervakade av ringmuren och raukarna som står stadigt kvar när artisterna uppträtt färdigt och tältdukarna har rullats ihop igen.

På tal om att haka upp sig så spelar jag och njuter av vinylskivor, minst en om dagen.

Det är en del av dom som har ett litet hack och det knäpper till ordentligt precis på samma ställe i låten … och då poppar minnet fram och jag minns hur det kom dit och vad jag gjorde vid den tidpunkten det året…även om vi nu pratar 60-tal på vissa av plattorna!

Hacken är alltså inget att hacka upp sig på utan snarare tvärtom, de frigör minnena och ger leende återblickar. Det var rätt lätt att få en repa eller ett hack om du var oförsiktig med pickupen. Men ljudbilden från plastplattor är oslagbart bäst tycker mina nöjda öron.

Så jag köper fortfarande vinyl, både gamla på loppis som ju kan innehålla andras spännande hack om jag har (o)tur. Så köper jag helt nya vinylskivor som ingen har tummat eller lyssnat på – det finns ju ett brett sortiment hos skivhandlare på nätet idag.

Nu är jag spänd och så klart nyfiken på vilka hack, sprak eller knaster som kommer låta i framtiden – det finns alltid något att se eller höra och se fram emot, eller hur!

Men dessa små extra finesser tar ju aldrig udden av själva artisten eller musiken som strömmar ur mina högtalare utan bara kryddar framträdandet och ljudbilden lite charmigt extra – hack för det!!

EXTRA: Tävling…hur många varv i minuten snurrar en LP med!??

Svara genom att kommentera här:

 

Cirkus III

– den 3 juli 2011, kl 12:18

 Så var det full cirkus på ön igen. Ja nu menar jag det bokstavligen för idag har Almedalsveckan premiär!

Och denna gigantiska demokrati cirkus utökar med halsbrytande nummer år för år och fler artister som kan böja och vrida på orden så att det de säger är den sanna sanningen vill och får plats.

Nu gäller det bara att skaffa sig en publik också. Så häftigare och högre tält slås upp på varenda ledig yta, helst gärna kring själva Almedalen förstås, men alla ytor i staden tycks passa fint och fantasin för att synas är det ingen brist på.

Syns du inte så finns du inte är en slogan från reklamens värld. Jag tror många kommer synas och träffas här under veckan men kanske inte träffa direkt i hjärtat.

Många släpar vi omkring i redan formade tankar och det är svårt att ta till sig nåt nytt…men försöka duger!

Men själv är jag mycket nöjd av att få detta smörgåsbord med åsikter och insikter serverat. Jag väljer förstås ut några favoriter men låter mig också frestas av helt nya smaker – hoppas jag!

Det enda som stör just i skrivandets stund (söndag 3 juli) är en kall disig dimma som väller in från Östersjön. Det är kanske lite symbolik i det hela för hur klara budskap som än skall basuneras och säljas in i veckan så döljs ibland en del fakta och sanningar i en slags dimridå.

Foto: Region Gotland

Men jag låter mig förföras och glädjes åt att jag lever i denna härliga by som bjuder på så många cirkusnummer så även jag känner mig som en artist som kan och gärna vill roa – helt klart!

 

 

Cirkus II

– den 2 juli 2011, kl 09:43

 

Så var det full cirkus på ön igen. Ja nu menar jag det bokstavligen för nu har sommarkorgarna haft premiär och en sådan start var jag på i torsdags.

Och de är ju också som en Cirkus med egen stab och egna artister i manegen. Och fantastiska akrobatiska nummer utförs i kök, bar, servering, discjockey-bås, med flera. Dessa restaurangartister är inga amatörer, de har erfarenhet och jobbar ”normalt” på andra orter och i andra fina lokaler där folk som vill roa sig är då.

Nu är gästerna här på semester och vill roa sig än mer och då gäller det själv att vara på plats för att underhålla och få in sitt gage genom hungriga, törstiga, prat – och danssugna tillfälliga besökare.

Det är bara att det är inget tillfälligt tält som reses utan nu byggs det om på förut tråkiga bakgårdar som får gedigna trädäck, jättemarkiser, blinkande belysning och som sagt en bemanning med sommarglada servicemänniskor som vill att du skall trivas.

I en av Visbys tristaste gränder, med en stinkande gammal pisskur, har nu en röd matta rullats ut och två vänliga dörrvakter hjälper dig att komma in i världen med god doftande parfymerade damer, killar som luktar lika gott för de har bytt strumpor och du får sitta ner i skönt knarrande korgmöbler i en modern och gammal miljö – samtidigt.

Den intilliggande kyrkoruinen är fin fornfyndig fond och trots att musiken är hightech eller modern jazz så känns det liksom medeltida horn förgyller samtidigt.

Jag trivs gott i denna tillfälliga nygamla oas och det känns helt plötsligt som krogens namn hela min själ & kropp har samma karma.

En proffsig barmästare blandar dessutom ihop en passionerat uppiggande dryck till min sambo som jobbat hårt senaste tiden och hon ler lyckligt hela vägen hem till svala kudden.

Dagen efter nyper jag mig i skinnet och undrar om jag drömt, eller bor jag i världens mest spännande by som förvandlas nån månad om året till en riktig feststad med glädje för alla – min sambo ler lyckligt fortfarande så det är på riktigt!

 

Cirkus

– den 1 juli 2011, kl 10:05

 

Så var det full cirkus på ön igen. Ja nu menar jag det bokstavligen för traditionen Cirkus Brazil Jack har parkerat och slagit upp sitt roande läger nedanför vattentornet i Visby.

Men de nöjer sig inte med att roa oss stadsbor utan packar upp och packar ner hela härligheten för att du skall kunna se dom i en socken nära dig – snacka om service.

När ungarna var små, eller mindre, så var det obligatoriskt att gå iväg för att få se på artister som vigt sitt liv och i generation efter generation vill få oss att häpna och skratta när de krumbuktar sig i manegen.

En hel del roliga djur har också sett ut att trivas med att visa sig på styva linan och snablar så tror jag även att elefanten gillade läget. För liten insats fick den mycket mat och egen kupé när cirkuskaravanen drog vidare.

När jag själv var liten och min far skulle ta oss med till tältet så skojade han med oss varnade oss för Jätteelefanten Jumbo som kunde göra några tricks så självaste cirkusdirektören kunde blåsas iväg ut genom tältduken…men det var bara om direktören råkade hamna bakom honom och Jumbo hade ätit ordentligt mycket sockerbetor.

Sedan dess har jag haft en jätterespekt för detta urdjur, men när jag var i Thailand tog jag mod till mig och fick rida på en ”liten” variant – men där var det ingen fara för att blåsas bort för jag satt säkert strax bakom öronen på den och den käka bara blad.

Annars så tycker jag nog cirkusmänniskorna är mer fantastiska än djuren. I alla fall den vådligt viga mannen som jag såg för några år sedan. Han kröp in i en låda med glasväggar som var en otroligt liiiiiiiiiiten kub och vi hade full insyn på hans ihop vikning av sin kropp. Gummimannen fick ett ansikte…eller bara nunan hade egentligen plats där inne och han glodde nu på oss där ute i friheten med sin näsa tryckt mot glaset.

Inte nog med att han kom in i den lilla glaslådan och stängde dörren – han lyckades tråckla ut sig helt själv också – utan glidmedel – och jag måste säga att det var nog det absolut bästa numret jag någonsin fått uppleva på en sådan här liten cirkus – själv var han ju inte speciellt liten, i alla fall lång. Jag tror han fick jobb i en Las Vegas show sen och det var hans vighet helt klart värd. Han tjänade säkert mer stålar också och fick nog problem att få plats med pungen på jobbet.

Annars är det absolut minsta numret jag upplevt en föreställning på Floh-Circus, alltså loppcirkus, på Oktoberfesten i München. Ja det var riktiga loppor som enligt den yvigt mustaschprydde loppdirektören gått i hans hårda skola och lärt sig dra vagnar med mera i den lilla loppleksaksstaden som han byggt upp. Och de drog iväg i mer än bruklig hastighet på de små gatorna och publiken drog på munnen och föll ut både med häpnad och i gapskratt över den fantastiska framfarten.

Vi fick också studera de mycket små svarta djuren med förstoringsglas för att se att det inte var något fusk eller att de verkligen var dresserade och gjorde jobbet själva – ja att de inte var latmaskar!

Men jag tror nog att några av dem rymde från cirkusen när jag och brorsan var där sist, för nu går han konstant omkring och kliar sig. Tror ta mig tusan de inlett en ny karriär på hans håriga frodiga kropp – ständig uppförsbacke, det blir tungjobbat det och med bara en i publiken, stackars loppor och Lotta!

 

 

 

 

 

Skuggfigur

– den 30 juni 2011, kl 08:47

Och så har då säkerligen årets varmaste dag infunnit sig…å vad gör jag…befinner mig i en tråkig tvättstuga och ett hett torkrum som till och med är varmare än ute.

Tvättdag förstås och linorna ute är belamrade med all vittvätt såsom lakan, badhanddukar, vita filsingar, behåar, blusar, t-shirtar… etc.

Däremot är allt svart parkerade där ner i mörkret, för det har jag nu lärt mig att svarta kläder bleks i solen och skall placeras i skuggan.

Därför placerar jag nu själv in mig i skuggan för mitt skinn börjar bli väldigt prickigt.

Undrar om det är min farfars gener jag fått, han föddes ju i England, på den Victorianska tiden måste det varit, då vitt skinn var högsta mode och ”fint folk” knappast vistades ute under the sun.

Har dessutom börjat kolla efter ett parasoll till trädgården så kaffet kan intas under solen fast inte direkt i koppen samt på knoppen och svetta ner tillbehören.

Hela långa vintern och sega kalla våren längtar vi, buskar, träd, fåglar…ja alla på att få slå ut i full blom. Sen så kommer det så vi nästan blir utslagna.

Men detta är ingen klagovisa, bara vishet att en skuggfigur kan ha skönt den med!

 

Näsvis

– den 29 juni 2011, kl 08:42

 

Är det någon kroppsdel som har det riktigt bra så är det ju näsan, eller hur. Det är ju strategiskt placerad mitt i nunan och den som först får sniff på alla godsaker i livet!

En del näsor får stå ut med stinkande odörer, mindre trevligt förstås – läs gärna mina tidigare inslag om goda dofter och hemska lukter!

Näsan har det ju för det mesta mycket bra och kan peka uppåt och känna sig stolt. Att den nu kan utsättas för faror i solen och bli ilsket röd är bara att ta med ro.

För solen finns det ju krämer för som stillar det hela, eller en vacker liten papperstuta i förebyggande syfte är ju chict .

Värre är det kanske om du krökat för mycket och fått röd sprit näsa – men lugn, det är bara att supa på så blir den inom snar framtid fylligt blå.

En finne på näsan vill ingen ha – då hjälper säkert ett uttorkande bastubad, clerasil eller annan läkesprit – obs här bör dock den finska varianten Koskenkorva ej användas.

Näsan fylls i bland med hår, åtminstone har jag som man upptäckt en hel skog där inne efter att nästrimmaren strejkat. I den skogen bor det riktigt stora kråkor som växer sig feta och vill lämna boet när du minst anar det – de tycks bli flygfärdiga vid de mest olämpliga tillfällena.

En vacker näsduk är ju inte helt fel att alltid bära med så du kan sätta fräs när du vill.

Här finns dyra otvättbara pappersvarianter, riktiga miljöbovar, nej en snusnäsduk som ju även kan användas som snygg färggrann halsduk, om den är osnuten förstås.

Näsan får vara med och känna ljuvlig bouquet från formidabelt fina viner, känna innan tungan hinner dit och skall sörpla, slicka och förstöra aptiten för andra.

Att lägga näsan i blöt har inget med vin och vatten att göra – men när det gäller just vin tycker jag du skall lägga näsan djupt ner i glaset och våga vara nyfiken på alla spännande sorter som olika typer av druvor trollar fram. Gå på vinprovning och dofta – din näsa kommer bli helt galen glad, jag lovar!

Näsan vet också om maten som skall serveras är värd att lyfta kniv och gaffel för. Men ibland spelar den spratt och du kan få förutfattade meningar, så artigt brukar jag alltid smaka lite även om det luktat skunk…för det smakar aldrig skunk, så det så.

Efter maten intages förstås en god kopp neskaffe!

Att efter middagen i sällskap av andra släppa iväg en smygfis är mycket ofint. Okej att nu de kanske trötta öronen fyllda av sorl inte hörde smygaren – men näsan lurar du aldrig…kan bara vara svårt att hitta den skyldige…så skyll på mig!

Näsan mår magnifikt mysigt när kvinnan du tycker om har duttat på sin favorit parfym på ställen dit bara näsan räcker. Egentligen behöver min M ingen dutt alls, fasen så gott hon doftar naturell…mmmmmm.

En gång var jag uppstudsig och fick likt en boxare en dubbelt så stor näsa, den klädde och gjorde mig illa. Dessutom har jag halkat med händerna i byxfickan en bister vinter och näsan fick ta den smällen också.

Sånt är taskigt att utsätta snoken för och du bör värdesätta luktorganet bättre och undvika dumheter. Däremot har jag aldrig ljugit och fått längre näsa…aj, vad hände mellan ögonen nu då, jag kan helt plötsligt se den…

Kära näsor har många namn och ibland så kallas de för:

  • Nos
  • Snok
  • Tryne
  • Snabel
  • Kran
  • Potatisnäsa
  • Portvinsnäsa
  • Lösnäsa
  • Clownnäsa
  • Höknäsa
  • Kändisnäsa
  • Plastikopererad dito

 

Nej, nu får i alla fall min näsa vila lite, hoppas du inte tycker jag varit för näsvis – och framförallt hoppas jag att din egen kära näsa får njuta fullt ut och känna nåt riktigt gott hela sommaren!

 

 

Sovmornar

– den 28 juni 2011, kl 09:05

 

Chockade min kropp i morse och steg upp tiiiiidigt, ja redan klockan 06.00, det är väldigt mycket arla morgonstund för mig och mina tillbehör.

Visserligen brukar en del kroppsdelar vakna ännu tidigare när det är mysigt varmt under samma täcke som sambon, men de kan ju inte störa hennes snarkningar och får lugna sig till mer passande stunder.

Egentligen var det just nu min sambo som skulle upp och iväg till sitt jobb redan 07.00 för viktiga ärenden ut på landet efter ha fått alla papper i ordning.

Eftersom hon jobbar nära Friskis & Svettis och de har öppet från sju på tisdagar så hakade jag på. Kom till och med en kvart i. Tog då en tur med bilen ner till sjön och doftade på släken.

Men sen var det dags att hoppa upp på rullbandet för en inomhus tur på några kilometer. Kan tyckas knasigt att springa där nu när luften är så sommarskön, men jag har inga utomhus löparskor – det går inte att förstöra fina parketten på F&S med grusiga dojor från sådan jogg.

Men helt klart så skall uppvärmningen ske med en sådan tur nästa gång. Naturen är ju så underbar och full med dofter, kvitter… ja – liv! Men discodunket på gymmet är ju liv det med.

Jag var inte alls intresserad av träning och för huvudtaget bli svettig genom nån sport för ett halvår sedan. Men nu skriker min kropp efter det och jag tycker det är kul. Dessutom så känner jag mig gladare både innan och efter ett pass.

Inga tråkiga nyheter, e-post meddelanden eller andra surdegar kan ändra på det , jag har blivit en hurtbulle och det är hela min själ och kropp härligt lyckliga över!

Men jag tycker i alla fall att det är bra att F&S öppnar först klockan 10 vissa dagar nu på sommaren – då hinner ju själen och kroppen få lite nyttiga sovmornar de också!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.