Koll på visskatter med Fårö i blick!

Glada Gotland tog färjan från Fårösund till Fårö – den var gul – den var fri – den tog 7 minuter och vi kunde friskt inte låta bli!

Jag var på ett musikaliskt fint mode och ville lyssna in mig först hur Fårö kan låta – vilken visa ville den fina ön mig visa!?

Fin text av Elisabet  Hermodsson – som ju redan nu innan vårvärmen börjat verka – vist även frågar i annan visa:

Klicka på bilden  så får du också höra!

Jag hoppas att vinden fortsätter viska om en bättre jord – förstås fortsatt på Fårö där den numera är bomb och granatfri – samt för än fler fina i vår vida vackra värld, det är alla mångfaldigt värda.

Jag flyger fram på färjan när helt plötsligt EP´ s Trailer Park ger mig en Fårö-injektion av mysigt modernt snitt.

Ähhhh  – vad är det där för sång & tjafs – håll ögonen öppna för annat säl-skap – tycker valsande original som dyker upp mitt i Gattet – från 1956!

Hinner vi då se nån kut i gattet – knappast – det går alldeles för fort och inga platser att vila upp sitt slitna sälskinn på.

Men nu när vi närmar oss Broa så vill vi veta av en äkta Fåröbo hur det är på ön, gärna med  ”tralleri trallera”  för i sköna sången är GG så glá!

Foto: Glada Gotland

Klicka på valfri fil ⇑⇑⇑⇑ så får du villigt höra Wilhelm Wessman berätta hur man bor där!

Intrycken blir många – finner förstås trevligt Fårö-folk samt en del tillfälliga besökare som envist sjunger om ”får” som inte finns… men smeka Ulla Hau – det går bra!!

Färgen på himlen, liksom doften från havet
Börjar långsamt förändras bakom mig
Dagen börjar ta slut, jag får skynda mig
Upp genom Norderskogen, med många och svåra motlut
Var är fåren? Fåren gömmer sig
Och vid skymningen kommer jag fram till dig
Ulla Hau, jag ger dig min hand
Låt mig få ligga ner och smeka din sand
Ulla Hau, du ger och jag tar
Du breder ut dig... Ja, du vet ju vad jag vill ha

Men jag är inte ensam om dig, jag får allt dela med mig av dig
Till tusen och åter tusen små smutsiga tår som försöker nå
Dina gömslen, men dom gör det förgäves
För dom får aldrig se vad jag får se
Och dom får aldrig chansen att leka med
Ulla Hau, jag ger dig min hand
Låt mig få ligga ner och smeka din sand
Ulla Hau, allt är så rent
Vi har varann i natt... I morrn kan det va för sent

Text - Ulla Hau: Anders F. Rönnblom 1973


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *