Låtarna som är lyckliga på din väg – till landet!

Låtarna som är lyckliga på din väg till landet – inspirerade av både böcker, musik och naturliga människor!

Foto: https://www.facebook.com/coopforumrecords/

Direkt när jag ser den spännande flyttboken så hör jag Canned Heat sjunga låten med samma titel – då kan det vara trevligt och se hur deras steg såg ut på deras väg… mot landet!

Verkar vara mest steg i sidled… men flöjten ledde dem säkert rätt till slut.

Sorken som sjunger och skrev låten heter Alan Wilson och kallades på grund av sin närsynthet för ”Blind Owl” – han gick bort redan 1970 och fick tyvärr inte se så mycket av livet på landet.

Låten släpptes första gången 1968.

På baksidan av singeln kan du se övriga då aktuella medlemmar – och deras musikaliska influenser!

Foto: https://www.discogs.com/Canned-Heat-Going-Up-The-Country-/master/77611


Året innan – 1967 – var de fina Liverpoolpojkarna – The Beatles – ute på en Magisk Bussresa med så många vänner som nu fick plats i bussen.

Du såg väl att det även var Larry ”The Mole” Taylors favoritgrupp !! 

Foto: https://www.discogs.com/The-Beatles-Magical-Mystery-Tour/master/54463

Det var turer både hit och dit på den engelska landsbygden och en och annan ”fool” fick de syn på på nån kulle. Observera flöjten – detta ständigt lockande instrument för oss lantisar!

Här härliga historien finns att se på…en magisk film… du kommer säkert tycka om turen!! 


Här hemma i långa land-rika Sverige då – vad hade folk för sig när landsbygden lockade!?  Ja han från Västerås tog väl tåget för att kunna  gå till kossorna i hagen! (1972)

Aldrig åkte han väl hem – utan hamnade efter haft huvudet i sanden på sin paradisö!


Men många stadsbor vill ju vara kvar där de är – respekt för det – men då uppstår ibland långa längtande sånger – som den här:

I staden där studerar man. Där har man sin fabrik.
Där har man sitt kontorslandskap, sin marknad, sin butik.
Man talar om sin marknadsdel, sitt jobb och sin säsong.
Är det konstigt att man längtar bort nån gång?

Säg är det konstigt att man längtar bort nå’n gång?
Om man gärna vill lyssna till lärkans drill eller trastens glada sång,
och om man älskar hav och vindar och är trött på neon och betong,
är det konstigt att man längtar bort nån gång?

Text original:  Buffy Sainte Marie / Stig Andersson


Var DU än är hoppas jag du är lycklig – lite längtan åt nåt håll skadar aldrig. Dö inte nyfiken! 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *