Mars 2012

Sällskapsdjur

– den 27 mars 2012, kl 09:53

 

Tänk så många sällskapsdjur som jag har kommit i kontakt med under årens lopp. En del av dem har jag smekt medhårs, andra mothårs och till och med en helt pälsfri nakenråtta har jag ogenerat fått smeka.

Det började dock med en utskällning… eller egentligen ett snällt litet vov. Det kom ibland, mest när han var glad, från taxen Dick. Namnet betyder väl för övrigt stor på tyska, men denna strävhåriga lilla tax var ju vare sig stor eller hög. I och för sig så behövdes inte det eftersom de flesta promenaderna med honom skedde på platta gångstigar med asfaltsbeläggning och där alla lyktstolpar blev populära prickmål.

Undrar förresten hur mycket hundpink en lyktstolpe tål innan den rostar bort eller ännu värre det blir kortis mitt i en stråle!? Nåväl, hans favoritplats var dock ute i skogen där han kunde springa fritt utan sitt koppel. Då kom jaktinstinkten fram hos honom och alla grytdjur låg lågt.

Hos mina yngre syskon var det en gullig guldhamster som gällde och den glimrade i kapp med glädjen i deras barnögon. Hamstrar och kanske små ulliga kaniner är nog de optimala sällskapsdjuren som gör alla ungar sååååå lyckliga – en hel förmiddag – enda tills de undrar vad det är som stinker så hemskt.

Då är det dags att sanera hela burbotten – att så små djur kan släppa ifrån sig så mycket odör, det är ett animaliskt mysterium. Min annars så supersnälle lillebror berättar att han en gång gjorde ett tvärstopp i hamsterhjulet med en penna som den lille gnagaren alltid gillade att springa runt runt runt runt runt i. Hamstern såg måttligt glad ut när han hamnade som en krockad chockad hårboll i ena burhörnet.  Hamsterhannen ville snabbt att det skulle bli hjul igen.

Sedan hade vi en sköldpadda som matades flitigt med grönt, han åt nog mer sallad än en annan gjorde under hela min barndom, tack för det!

Så fraktade brorsan in andra paddor, gräshoppor, vårtbitare, daggmaskar och säkert nån spindel att skrämma tuffa systern med – men nu är jag kanske inne på avdelningen odjur, tänker inte på syrran då förstås.

Förresten vad räknas till kategorin husdjur?  Är det silverfiskarna, malarna, öronkryckorna, gråsuggorna och självaste husbocken!? Någon djurvän där  ute som vet?

Senare så kom katten tassande in i mitt liv och det var både spinnande och spännande under många år innan jag märkte att jag bodde hos katten och inte tvärtom.

Numera nöjer jag mig med mysiga tant mård, gosigt och kittligt som bara den när djuret i mig vill komma fram!

 

 

 Hullerombuller

– den 22 mars 2012, kl 17:27

 

Jag har haft lite hullerombuller i min LP samling därhemma men förra helgen tog jag mig äntligen tid till att sortera in det hela i någon slags ordning. Eftersom jag är med och tävlar i Popgiss blev det ju också som ett litet extra träningspass genom att åter titta på alla fantasifulla omslag med glada grupper och artister.

Nu undrar jag förstås nyfiket om någon av mina plattor finns med i den nyutgivna boken ”Katastrofala skivomslag” utgiven av Herr Dryck, ser med spänning fram emot att få bläddra i den.

Mannen med det läskande namnet har ju presenterat ett otal vinylomslag på sin hemsida tidigare med härliga kommentarer och han har nu noga valt ut sina ”gräsligaste” sådana som du kan kolla på i tryckt form.

På tal om gräs… får jag göra lite tvärtom så tycker jag att detta fodral i min egen samling är väldigt vackert och vårligt bejakande… kommer du ihåg vilket kärlekspar som ligger här på backen och njuter samt vilket band som spelar på plattan!?

 

 

 

 

 Popform

– den 16 mars 2012, kl 08:52

 

En eloge till tävlingsledningen för POPGISS 2012 som lät Rock Ragge få vara med på ett hörn i förra lördagens omgång! Det tycker jag är god takt och ton samt en hyllning till en musiker som musicerade på, kanske lite i skuggan från det stora strålkastarljuset, men med stort hjärta för sin tolkning av rock och det är väl det som är viktigast.

Dessutom fick vi äntligen höra Ten Years After i ett sånt här sammanhang. Alvin Lee & Co har förgyllt min tillvaro med många fina spår – men Ssssh , jag säger inget mer om det, men lyssna gärna på den gruppen – det kan alltid vara tio år efter!

Men vi missade GudiBrallan – nu väntar vi på att de Smutsiga Hundarna, Kung Tung, Träd Gräs & Stenar, Mecki Mark Men, Elda med Höns eller nåt annat av alla proggbanden med fantasifulla namn skall hoppa fram ur högtalarna – men hur ska vi nu veta vem som är vem!?

Glad all over blir jag i alla fall av att årets tävling har så mycket smakfullt i skafferiet, måste dock tyvärr avstå från musikkalaset omgång tre men kommer glupskt till fjärde omgången den 14 april. Men vårt lag är i popform och nu kommer vår reserv in och får visa var skåpet skall stå!!

Jag återkommer till finalomgången och fortsätter att glädjas åt alla artister, kända, okända och ökända – riktigt roligt att få vara med och gissa!

http://www.popgiss.com/

 

Musikmysterier

– den 8 mars 2012, kl 13:39

 

Så är det då dags igen för musikmysterier i helgen. Först förstås  www.popgiss.com  som skall gå in i omgång nummer två – det är lång väg till toppen.

Jag måste erkänna att jag ”tränar” lite extra inför tävlingen. Har dammat av lite godingar i skivhyllan och köpt till lite nygammalt från diverse Loppisar och skivbörser.

Just nu en platta med passande LP-titeln ”Remembering” där Otis Redding sjunger ”Fa-Fa-Fa-Fa-Fa (sad song)” – men jag blir inte sad, jag blir glad över hans härliga röst!

Hela denna popeftermiddag/kväll är fantastisk och arrangörerna gjorde verkligen ett fint jobb i omgång ett.Mixen över årtiondena med åtminstone några låtar som alla i lagen kunde gunga till igenkännande, det är taktfullt det!

Men även om jag nu själv ser ut som ett stort frågetecken ibland (eller för det mesta) vid bordet så inom mig är det ett stort utropstecken för att få vara med och bli serverad så mycket mysig mystisk musik!!

När denna tävling klingat ut för kvällen så är det dags för annan klang och jubelföreställning i TV där det nu mer ompratade än omsjungna programmet Melodifestivalen, svenska avdelningen, skall avgöras.

Det är ju riktigt roligt hur musik berör – eller upprör. Jag skall inte spä på med fler ord om den föreställningen här – men jag tänker ta var på min rösträtt och ringa in den melodi som innehåller ord, ton och känsla som gör så gott i mina öron.

”Wonderful world” sjunger Otis nu – och visst är musiken en mycket viktig ingrediens som gör den till det!

 

 

 

 

 Hallå(a)

– den 6 mars 2012, kl 08:11

 

Men hallå där, hallåorna och hallåhannarna borta från SVT rutan, jag trodde att vitsen med television var just att få SE folk. Tycker att det varit trevligt när de dykt upp och slussat in mig i det kommande programmet – fast ibland har de haft den goda smaken att varna för kommande starka bilder så jag kunnat byta kanal utan att skada min själ. Mänsklig familjär närkontakt i äkta direktsändning har det varit hursomhelst. Kommer sakna det.

Nu får jag göra som jag gör när jag lyssnar på röster i radion, bygga upp ett fantasi ansikte på den jag hör. När jag sett en del av dessa radioröster på bild senare, som jag i unga år bara fick höra genom högtalaren i vår Blaupunkt rörradio, så såg de ju inte alls ut som i fantasin – blev mycket och mångfaldigt besviken ibland.

Ja men för tusan – när Kalle Stropp, Grodan Boll, Räven, Hönan och Papegojan bara visar sig vara en helt vanlig människa och dessutom är alla djuren i EN och samma person, då blev jag ju riktigt lurad!! Inte nog med det, vid efterforskning så gav ju den sagofarbrorn också rösten åt självaste Plåt-Nicklas, skit också där åkte jag på en riktig röstrostning.

Thomas Funck hette han, multifunktionell var han – moderna kids kan se och höra hans stämningsfulla stämband på You Tube.

http://www.youtube.com/watch?v=R5685o3iBAI

Gör gärna det och alla röster till denna animerade rulle är bara från en (1) enastående sagofarbror, jag luras inte… det är han i mitten på detta foto…tror jag!!

 

 

 

Lycklig

– den 4 mars 2012, kl 17:59

 

Idag (söndag den 4 mars 2012) så har jag varit i staden i Södermanlad som Kalle Gnestadius tog sitt namn ifrån – med all ära för han gjorde ju den lilla orten dragspelsberömd under sitt artistnamn Gnesta Kalle. Men nu var det inte dragspel som drog mig dit utan en stor Loppis i Elektron, stadens biograf.

Fastnade redan i entrén där det prydligt stod flera backar LP skivor som samtliga var inplastade, då ser de exklusivare och dyrare ut. Priserna var dock mycket måttliga, läs billigt. Hittade först en Eldkvarn som jag saknade i vinylsamlingen ”Barbariets eleganter” från 1984 så den var ju tämligen ”ny”.

Sedan så ligger hon där i de vackert röda underbyxorna och väntar på mig – jag behövde bara ”Jump on it” så var hon/den min. Montrose fjärde platta från 1976 – saknad i samlingen, äntligen hemma.

Men väl hemma och ute på Face Book, där vänskapen delas med många, får jag reda på att Ronnie Montrose gått bort – kändes lite (o)lustigt. Visserligen har jag köpt plattor av bandet under hans livstid så lite royalty pengar har han fått av mig tidigare, men det är kanske inte det viktigaste, utan kärleken till härlig ärlig musik.

Gamla skivor dör aldrig, visst knastrar de lite ibland, men Ronnie lever vidare på min skivtallrik och han får knastra så mycket han vill, tror han känner sig lika Lycklig som Eldkvarn just nu berättar om på sin skiva.

 

 

 

 mmmmmmmmm

 

– den 1 mars 2012, kl 21:05

 

Om jag skulle säga en artist som gjorde stort glatt intryck på mig när jag växte upp och bodde på Signalgatan i Visby så är det Tiny Tim.

Vem fasen är det säger du kanske konfunderat – Beatles, Rolling Stones, Creedence Clearwater Revival, David Bowie och Black Sabbath har även du säkert mer aha upplevelser till och det var ju dom som mest fick äran att ligga på min skivtallrik.

Men som kom då storväxta Tiny Tim intrippande med en papperskasse och packade upp sin ukulele och tog ton. Med sin härliga falsettröst framförde han ” Tip toe thru the tulips” och de tulpanerna blommar fortfarande befriande färgglatt – den versionen kommer aldrig vissna i mitt minne.

M ed stor kärlek körde han covers både på gamla klassiker från förr men även mer moderna pop-låtar. Roligt och personligt. Han gjorde till exempel en duett med sig själv i ”I´ve got you babe” som var en hit med Sony & Cher – här var han alltså själv både honom och henne i samma person, snacka om att leka med rösten. Dessutom så har han gjort den absolut bästa covern av AC/DC låten ”Higway to hell”!!

Jag är säker på att han fortfarande står på sin kulle och smittar av sig till de artister som törs sticka ut lite extra med ord och musik i diverse festivaler.

Stor glädje känner jag själv för alla artister, stora som små, som för huvudtaget törs stå på en scen och roa. Jag applåderar artigt – samt åt några av dem så applåderar själen och hjärtat extra varmt, mmmmmmmmysigt med musikaliska mirakel.

 

 Gusum

– den 28 februari 2012, kl 13:03

 

Så klädde jag då på mig rabbisslipsen och kom iväg till Hwitstjärna för att tillsammans med tvåhundrafemtiotvå andra anmälda poppersoner försöka svara på – vem är det vi hör!? Hade vaskat i mitt minne och gått tillbaka till mitt 60-tal då ett grundmurat intresse för pop lades in i mina trumhinnor. Rocken skulle senare ta över och tuffa toner dominera – men trallvänligt värre var det i tidigt tonår. Tyvärr eller som tur är har jag inte originalet av min 60-tals popslips kvar, det var en slips som marknadsfördes av Gusum, dåtidens ledande blixtlåstillverkare i Sverige.

Popmusik och en reklamlåt med gruppen Scarlet Ribbons (1967)  skulle göra susen och produkten kallades just för POP-TIE. Det hela hakade upp sig för den helballa slipsen såg väl mer ut som en stor gylf som du skulle ha runt halsen. Ett sådant plagg vill du ju inte ha på dig om huvudet hänger och näsan är snorig, så succén uteblev. Trots stundtals magra poäng för vårt lag är det inga huvuden som hänger, nu blir det huvuden på skaft den 10 mars igen för då fortsätter Popgiss ståndsmässigt att snurra! http://www.youtube.com/watch?v=KiszDXRWzKg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.