Minnesblickarna blir varmare med ögonkakao!

Förra fredagen när Karin skrev om varm choklad så blev min längtan så stor och minnet ännu längre…

 Vad är det med choklad som gör att minnet från vissa händelser kommer fram så klart… eller lika fint färgad som den färdiga drycken!? Är det bara för en mugg sådan smakar så underbart och kanske speciellt i detta lite bistra dimmiga kalla klimat som vi har just nu, då kommer fram!

 Jag nu tänker jag inte på blaskig O´ Boy vilket är en blek sjukt sockrad kopia på äkta vara som det skall vara som består av kakaopulver, gärna de med ögonen på, lite strösocker sedan vispgrädde som rörs till en smet. Allt värms sedan varsamt upp med röd mjölk och tappas på termos. Ljuvligt, gärna på utflykt med ost eller korvsmörgås…går lika bra med en strösockerbulle   😉

Karin kaffe

Äkta choklad med vispgrädde… foto: Karin Frelalala Skifs

 

Men ett av mina första chokladminnen är dock lite mystiskt men mysigt. Det går så långt tillbaka som mitt födelseår 1952 (oj är skribenten sååå gammal – det syns icke) då Gösta Nordgren gjorde stor succé och alla jäntorna blev som vax uti hans armar, ja alla damer i hela landet han charmar med sin sportiga bandylook keps och i melodin ”Flottarkärlek”. Tacka Karusellen med Lennart Hyland som programledare i radion för det! När den senare snabbt släpps på stenkaka är det låtrefrängen som blir poängen och landsplågan ett faktum. 

stenkaka snoddas

 Nu tror jag dock att ”Snoddas” som Gösta nu hade fått som skönt smeknamn, kanske inte gick hem så mycket hos landets karlar. De var nog en smula avundsjuka helt enkelt och någon av dem måste ha gjort sig lustiga med att sjunga så här i stället

-” Haderian Hadera doppa Snoddas i Chokla´ ”

 Men effekten måste ju varit den motsatta, för choklad var ju redan då en omtyckt dryck att då dessutom få sig en slick på ”Snoddas” vid stort sugande kakaobegär gjorde väl inte saken eller smaken sämre.

 Lite skoj extra fakta kan väl också vara på plats innan jag skruvar på locket på ögonkakaoburken för denna gång:

Göstas far, Karl Nordgren, var fiskhandlare men även med ett litet komplement sortiment av kondomer och kallades därför ”Kådis-Kalle”. Lilla sonen som ibland fick vara med far på jobbet kallades då gulligt för ”Gummisnodden” som då sedermera blev till ”Snoddas”… när grabben växte till sig!

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.