November 2011

Staken

– den 26 november 2011, kl 23:34

 

Har en – ja egentligen TVÅ sjuarmade ljusstakar som traditionsenligt skall packas upp och dammas av nu till första advent.De två första momenten gick utmärkt med de två men sen ville ingen av de fjorton ljusen skina ikapp med förväntningarna.

I väg till välsorterad affär som har allt och lite till för hemma fixaren. Där studerar den lille elektrikern förstås fel och inget av de nya små dyrt inhandlade glödlamporna passar ihop med den svarta staken. Iväg igen till nästa bod som kanske har rätt sortiment för förvirrad ljusbringare. Och se där ligger de precis innan före entrén – kan det bli mycket bättre!?

Testar, byter provar – nu går i alla fulla fall en av dem igång på alla sju och åh så skönt den lyser. Den andre vägrar fortfarande att vare sig blinka, tända till eller göra rummet dubbelt så fridfullt. Det är då jag börjar undra vad jag är för jäkla Svenssontyp egentligen. Måste det finnas dubbelt av allt i hemmet. NEJ är svaret och jag lägger tillbaka den strejkande staken i sin kartong och placerar tillbaka den i mörkt förvar i källaren.

Har bestämt mig att i framtiden är det bara EN stake som gäller – gott nog att hålla stånd med den!

Trevlig första advent på er – och en vanlig stake utan el är aldrig fel den heller.

 

 

Respons

– den 17 november 2011, kl 19:28

Nu har det kommit in lite röster samt nya förslag på Stjärngossar som jag efterlyste för ett tag sedan. Alltså en liten glittrig respons på det jag skrivit, jag blir glad av det. Alla människor behöver en respons, en bekräftelse att de finns och syns. Själv brukar jag prata och skoja lite med de som står i kassan när jag handlar. Klagar sällan över höga priser, slö service eller att de själva ibland inte alls ser mig som är kund.Om jag bemöter dem glatt så blir det ofta glada saker tillbaka – tid finns alltid för glädje.

Häromdagen försökte jag få gehör för att förvaltarna som äger en fastighet skulle sanera och ta bort klottret som skett på fasaden med både ”konstiga” texter och ”fula” teckningar. Jag pekade på en dörr där någon ritat en stor hängande snopp och sa att de kan ju inte ens rita dem i rätt riktning. Den kvinnliga chefen skrattade gott åt detta påpekande medans den äldre mannen undrade om dörren var felhängd!?

clarence mobil bilder 115

 

I övrigt hänger jag mycket på fastlandet just nu och kör på motorväg med i regel bara en hastighetsskylt =110. Oj vad jag saknar vägen till och från Klintehamn där du ju får lätta på gasen mer än en gång.

 

Vad jag sysslar med här på andra sidan vattnet kommer jag återkomma till – men det går hett till på jobbet vill jag lova och jag har världens bästa chef!

Efter denna komplimang så kommer det snar och snabb påökning i lönekuvertet… så fungerar några rätt valda ord, eller?

Men egentligen är jag mycket nöjd med det jag har och kommer att få. För jag har blivit sedd och hörd och fått en uppgift som jag trivs med, det är guld värt!

 

 

Vinst

– den 15 november 2011, kl 14:05

Fars dag att uppvakta sin far och glädjas åt sin pappa är väl fint. Träffade alla mina fyra fina barn och fick kramar som värmde samt två trevliga Triss….

… som raskt skrapades – nit förstås för Svenska Spel gillar inte mig.

Barnen gillar mig – det är vinst!

Min egen far är numera spridd för vinden men ett ljus tändes till hans minne och en bok hittades som hans farfar hade haft som lärobok i navigation innan han kryssade ut på sjön och livet.

Tack vare den så har jag nu blivit mycket intresserad av att veta mer om släkten och dess historia. Har fått läsa brev som de skrev, välbevarade, varma rader som innehöll längtan och fortfarande väcker känslor så här långt efteråt – de lever vidare genom oss.

Idag blir min äldsta son hela tretTON och jag har sagt till honom att nu börjar hans tunga period. Förstås på skoj men visst är det mycket som händer nu med plugg, kompisar, växer så det knakar – beror säkert på all IT som de sätter i sig!

GRATTIS alla tonåringar – livet är skitskoj… det är det även för mossiga morsor och pappiga pappor också, bara så ni vet och hör sen!!

Men det har jag väl redan sagt…     😉

 

 

 

Piller

– den 12 november 2011, kl 15:41

 

Som min stora syster C mycket riktigt påpekade i ett meddelande till mig så är det ju 514 år kvar innan Zager & Evans låt börjar gälla (som jag skrev om förra gången)

Jag är alltså minst 500 år före min tid eller ärligare och rättare sagt så har jag noll koll på siffror.

Hur gick det för dig igår förresten den 11 11 11 11 – gifte du dig eller hände något annat i denna elva stund eller var livet bara lika glatt som vanligt och du bryr dig inte om sånt tjafs! Men håll med om att lite extra siffervänligt var det i alla fall.

På tal om siffror så skall jag strax iväg och fira farbror Björn som nu blir en mogen man eftersom han precis fyllt 50 och numera håller på med 33, 45 o kanske en och annan 78 – däremot undrar jag om han har nån 16?

Nu tänker jag inte på nån 16 åring utan ett varvtal och utgåva av vinylskivor mest med tal på. Själv saknar jag det och vill förstås hitta nån till min lilla skivsamling.

Kommer ihåg en reklamskiva för läkemedel som jag hörde på 60-talet som jag fått av sjuksyster L. Den började med ett riktigt skrapande och höga hemska plågsamma disharmonier – sedan kom en röst in och sa ”att så här känns det att ha migrän”

Sedan var det en utläggning om pillrets förträfflighet och om du tog det så skulle det bums kännas SÅ HÄR: så spelades Lars-Erik Larssons ”Pastoralsvit” och det är ju så du svävar på små moln när du hör den, tänk så snabb läkning och mycket gott just DET pillret kunde göra!

Sedan kom det grupper som sjöng om helt andra piller som också skulle göra fantastiska, psykedeliska och magiska trick…men de orsakade nog trots allt tvärtomeffekt och migränen kom troligtvis tillbaka i ännu värre tappning.

Är du frestad av några av ovanstående lyckopiller!? Själv väljer jag  det här ofarliga pillret – varsågod och smaka!

http://www.youtube.com/watch?v=py_661PyhNs&feature=related

 

 

 

 

11-11-11-11,11

– den 10 november 2011, kl 16:32

Till imorgon fredag så har jag hjälpt min bror att boka in en tid för byte från sommar till vinterdäck på hans bil.

Då är det den 11/11-11 och gissa klockslaget… jo klockan 11!

Hon på däckbytarfirman undrade om jag behövde en komihåglapp för det hela, tack det behövs inte sa jag! Brorsan blev förstås glad över bokningen men tänker komma elva minuter för sent, tänk så mycket elvor det kan bli!

Själv stod jag i kön i spelbutiken som har nummerlappar så kunderna blir betjänade så att säga i rätt ordning. Jag hade nummer 14, tur tänkte jag och småtittade lite på tjejen som hade 13 och var övertygad att hon skulle ha världens otur.

Så blev det då min tur och trots koll av fyra stycken olika Lottokuponger – ingen vinst – förbaskade Svenska Spel att de aldrig kan dra mina siffror i rätt ordning.

Till och med Jokern gjorde narr av mig. Men naturligtvis lät jag speldjävulen i mig tala och jag förnyade det hela, det kanske är då som nummer fjorton sätter in sin magiska kraft.

Lyssnade på låtar från 60-talet i bilstereon och 69 kom Zager & Evans med sin domedagslåt ”In the year 2525” . När jag hörde den första gången så tyckte jag att oj så långt i framtiden var det svårt att överblicka och lite överdrivet pessimistisk var väl texten.

Låt oss se nu när det bara är just 14 år kvar till detta år – hur har det gått som duon förutspådde!? Ja de analyserar ju ännu längre framåt och jag kan konstatera att år 6565 ju redan är här efter ha sett program om en glad dansk spermadonator samt ett antal surrogatmammor som verkligen växte med uppgiften.

 

In the year 2525
If man is still alive
If woman can survive
They may find
In the year 3535
Ain’t gonna need to tell the truth, tell no lies
Everything you think, do, and say
Is in the pill you took today

In the year 4545
Ain’t gonna need your teeth, won’t need your eyes
You won’t find a thing to chew
Nobody’s gonna look at you

In the year 5555
Your arms are hanging limp at your sides
Your legs got nothing to do
Some machine is doing that for you

In the year 6565
Ain’t gonna need no husband, won’t need no wife
You’ll pick your son, pick your daughter too
From the bottom of a long glass tube’ Whoooa

In the year 7510
If God’s a-comin’ he ought to make it by then
Maybe he’ll look around himself and say
Guess it’s time for the Judgement day

In the year 8510
God is gonna shake his mighty head then
He’ll either say I’m pleased where man has been
Or tear it down and start again

In the year 9595
I’m kinda wondering if man is gonna be alive
He’s taken everything this old earth can give
And he ain’t put back nothing

Now it’s been 10,000 years
Man has cried a billion tears
For what he never knew
Now man’s reign is through
But through eternal night
The twinkling of starlight
So very far away
Maybe it’s only yesterday

In the year 2525
If man is still alive
If woman can survive
They may thrive
In the year 3535
Ain’t gonna need to tell the truth, tell no lies
Everything you think, do or say
Is in the pill you took today ….(fading…)

Du som nu kanske inte har hört låten kolla in detta klipp och skriv gärna här om hur du upplever nu- och framtiden! Glad som bara den eller främmande skrämmande!?

http://www.youtube.com/watch?v=WhNM2K8cmU8

 

 

 

Stjärngossekandidater

– den 8 november 2011, kl 19:35

I en tidning som börjar på G och är besläktad med denna hemsida så kan du nu gå in och rösta på årets gotländska Lucia.

Det är sju (7) stycken unga töisar från olika platser på ön – men var är deras stjärngossar?  Och var kan jag rösta fram dem!? Vilken stjärngosse glittrar mest!?

Jo här i denna blogg presenterar jag nu sju herrar med strut. Om det är en strut med stjärnor på eller rent av en riktig dumstrut får du själv avgöra och lägg din röst som du innerstinne känner för.

Eftersom inga aktuella fotografier finns att tillgå hos denna enkla ordmakare så får du nöja dig med namn och beskrivning – det kanske trots allt är viktigare med vad de gjort eller borde göra än hur de ser ut:

1.     Patrik ”Palten” Jonsson – allkonstnären och allt han gör så blir det pannkaka av alltihopa – med mersmak.

2.     Björn Persson – bluesmannen som åter gett vinylen ett ansikte – eller tvärtom. Bra knaster i den 50-åriga pickupen.

3.     Mats Skärlén – mannen med Kharma och tusen andra projekt som liksom en stjärnhimmel blinkar vackert även om en del faller men han gör det!

4.     Thomas ”Blondi” Lönnhammar – en självlysande rockstjärna som alltid hittar de där sköna låtarna som det knappast går att stå still till.

5.     Håkan ”Eskelunds bröd” Jacobsson – den glade bagaren som alltid går och degar med ett leende på läpparna.

6.     Sylve Dahlbom – tekannan på Kränku som år efter år trollar fram gamla och nya smaker – ska han bli årets strutgosse – den som lever får TE.

7.     Hasse Tholin – som fortfarande basar- nu med Visby som bas – i alla möjliga och omöjliga konstellationer så du får ståpäls…eller ståbas.

Jaha – detta var mina kandidater, egentligen har jag ännu fler som jag kan tänka mig, men vilka kan du tänka dig!? Sänd gärna in numret på din favorit.

Skulle nu inte din dröm stjärngosse finnas i min lista så deppa inte utan skriv ned den gossens namn och en liten motivering så lägger vi till honom, eller hur, svårare än så är det inte.

Ju fler stjärngossar desto glittrigare himmel!

PS: närmare jul kommer årets tomtekandidater att utses…önskelistan du kanske helst vill slippa se!

 

 

 Bus

– den 6 november 2011, kl 21:16

Bus eller godis har du säkert hört någon gång frågas under veckan som gick – bus – har jag fått säga för nån elak med eller utan halloweenmask hade ju snaskat i sig allt mitt godis när det knackade på dörren, så det var det enda alternativet som det bjöds på.

Förresten så hade jag helt glömt bort att det var denna dag och när det så helt plötsligt stod två stycken ”barn” med väldigt hemska masker utanför min dörr så blev jag faktiskt riktigt riktigt rädd…på riktigt dessutom.

Det ville ju hårda tuffa farbror C nu inte visa förstås och jag drog världens tugg om godiset som nu inte fanns och bad spökena komma tillbaka vid annat tillfälle när jag hunnit fylla på godispåsen i närmaste karamellbod.

Då pep en ung grabbröst – utan målbrottsbas – under masken och lättade mitt hjärta som befann sig någonstans i halsgropen. Han och sin minst lika fula men klenröstade kumpan kunde tänkas komma tillbaka…men än har jag inte sett röken av dem, kanske blev de lika skrämda som jag och de ville inte orsaka eller trampa i fler pölar på hallmattan!?

På tal om masker så minns jag en maskerad vi var inbjudna till och bestämde oss att gå på. Det var också höst lite ruggigt och kallt samt spöklikt väder. Nu hade vi missat det finstilta i inbjudan och bara dammat av lite kostymer som vi så att säga hade hemma i lager.

Jag hade både som hobby och på en fest varit en rabbis och hade lämplig luva och dräkt med gullig tofs där bak  för att friskt hoppa till festen med den.

Min dåvarande dam hade varit ett svin, eller en skär liten söt gris, på en av sina personalfester och den hade fortfarande knorr på svansen och fick tre godkända nöff.

Bästa kompisen O var alltid full…av fantasi men ingen klädsnobb direkt…så hans gamla trenchcoat dög toppen när han gick iväg med bara den i rollen som blottare.

När vi kom till festen så glodde alla spöklikt på oss i det som sagt spökiga vädret, trots att det var inomhus. Alla såg ut som förhäxade…eller helt enkelt som häxor och trollkarlar.

Först nu gick det upp för rabbisen, grisen och blottaren att festens tema var just magi, så vi var hopplöst ute och uttittade.

Men jag kan lova att kaninen och grisen var de gladaste och busigaste djuren hela kvällen samt att blottaren hade ett fullt sjå att skyla sig så inte alla kroppsdelar skulle bli förhäxade!

Herr O som nog tycker om att visa lite av sin läckra kropp har också vid annat tillfälle i makseradsvängen klätt ut sig till en kortlek. Ja med vanliga spelkort!

52 kort + 2 jokrar, en där fram och en där bak, tejpade fast direkt på kroppen! Hoppas nu ingen blev sugen att spela poker eller lägga patiens just den kvällen, för då blev det nog rätt kalt över allt i så fall!

Även min käre bror är mycket påhittig och busig. Han och en kompis hade bjudit in två kvinnliga vänner till en liten picknick i det gröna.

De hade lovat att komma ”bara det inte blev tipspromenad nu igen”. Lite uttjatade av att vid varje möte de haft tidigare fått gå på nån stickig skogsstig och glott på A4 lappar med allmänbildade 1 X 2 alternativ.

”Vi lovar” – sade bror, men nån kul lek skulle det väl ändå kunna göras. Jo, jo. I ett litet 2-mans tält lägger sig nämnde bror så som Darwin skapade honom men nu med cirka 10 små gula post-it lappar påsatta här och där på den håriga kroppen.

Frågornas art på denna minivariant (på kraftig manskropp) av tipspromenad kanske inte lämpar sig för tryck i denna familjetidning – men klurigheterna var av mycket anatomisk art. Naturliga alltså.

En och en av flickorna fick gå in för denna överraskning och någon av dem hade säkert alla rätt och priset kunde utdelas direkt.

Bus är godis!

 

 

 

 

Korsord

– den 3 november 2011, kl 21:16

Jag gillar att lösa korsord, det är det sista jag brukar göra innan John Blund kommer och kastar in det sista lasset grus i ögonen.

”Brukar äta ute” låter aptitligt men är retligt svårt trots att det bara är två bokstäver, vad kan det vara, fundera på det!

För många år sedan, cirka 50 om jag räknar rätt, jo den här skribenten har mognat ordentligt vill jag lova.

Hur som helst så löste jag korsordet ”Snipp Snapp” som fanns i Året Runt, den härliga veckotidningsklassikern som innehåller allt väsentligt från snälla kändisreportage till recept på kända och okända tårtor med mera – samt då också korsord för stora och små.

Jag sände i alla fall in korsordet som jag duktigt hade löst helt själv och vann.

Det blev till att välja på tennsoldater, en bok eller en blockflöjt. Jag valde flöjten!

Så kom den på posten efter många veckors svår väntan…en vit sak i plast.

Nu skulle det här bli musik i pojkrummet, men Woody Guthrie, Bob Dylan, John Mayall och några fler original med munkänsla fick mig att inse att riktiga artister på sin höjd tog ett munspel till sina läppar men annars använde rösten utan löjliga plaströr.

Så den fick ligga och samla damm. Nog hade det varit tuffare med tennsoldaterna kanske. Men då bar jag ett peace-märke och det var liksom inte förenligt med krigiska metallfigurer.

I en teckningstävlan för Mjölkcentralen, innan det blev Arla, så vann jag ett fjärdepris – tror tusan det för redan då var jag usel på att få tecknigspennan att lyda fantasin så nån första placering var det ju aldrig tal om.

Men jag var i alla fall mycket stolt över mitt verk och jag hade ritat en mjölkbil som kom och hämtade mjölkspannen som på den tiden fortfarande stod på mjölkpallar på landsvägarna utanför bondens gård. På teckningen syntes också själva leverantören, en ko!

Fjärdepriset var en ynka bytta mesost – urrrrk – trodde länge det var en spillningsprodukt  från nån fågel med liknande namn, tycke i alla fall det smakade … fågel!

Hur som helst, det var kon som var poängen eller på ängen – men det kom jag aldrig på i sängen.

Men numera skickar jag aldrig in korsorden, är förbaskat rädd för att få fler flöjtar eller mesigt smör att stoppa i munnen – nu gör jag det för att roa och reta hjärnan samt för den goda sömnens skull!

 

 

 

TP

– den 2 november 2011, kl 15:50

En liten lapp med instruktioner under passande rubriken

SE UPP

medföljde mitt senaste inköp av läsglasögon

·        Inte lämpad för bruk vid bilkörning

·        Endast lämpad för läsning

·        Endast lämpad för närhåll

·        Denna artikel skyddar inte ögonen

·        Endast professionella ögonläkare/optiker kan mäta dina ögon på rätt sätt och testa hälsan av dina ögon

 

På hela 18 olika språk finns denna klarsynta uppmaning – liten text så du måste redan där packa upp dina nya ögon för att kunna läsa för huvudtaget… om du nu inte redan satt på dig dem och kört iväg med bilen, fast då kommer du ju vilse helt klart!!

Min optiker brukar heta Clas Ohlson eller ö&B och nu hittade jag samma service i en välsorterad ICA butik.

De låg i ett praktiskt litet genomskinligt etui och senilsnöre medföljde så det numera inte går åt så mycket tid att springa omkring och leta var jag la dem!

Nu hänger de med överallt. 39 kronor för alla dessa finesser, så även om de nu inte skyddar ögonen så ser det bra ut i plånboken i alla fall.

Första gången jag upptäckte det här med att behöva ha glasögon vid läsning av små texter var en afton när jag spelade TP med goda vänner.

Först trodde jag att det var TP-vinet som gjort mina ögon suddiga, den varningstexten hade jag i så fall missat.

Klarade i alla fall med stor svårighet och fumlighet av att läsa frågorna för mina förvirrade motståndare – de trodde förstås jag var pruttfull (i vanlig ordning)!?

 

Men till skillnad på vin som ju kan vara riktigt gott vid äldre årgångar så var mina blåa vackra ögon nu suddiga för all framtid – tur att så här finurliga plastiska hjälpmedel låter mig se text så att jag  och mina vänner fortfarande kan se klart på livet!

 

 

Hjärnsläpp

– den 29 oktober 2011, kl 11:07

 Hjärnsläpp visst har du väl också varit med om det nån gång!? Jag tänker på tillfällen som det är mest pinsamt när det händer och inget där uppe händer.

Det är alla förbaskade koder och lösenord som rasar runt i knoppen och det gäller att samla rätt siffror och rätt bokstavskombinationer vid rätt tillfälle.

Jag måste dock skryta lite för nu ligger alla mina faktiskt fint i minnesfickan och jag har lyckats både i affären, vid bankomaten och här på nätet när jag skall in i hemliga lösenordssidor.

Men nu är det någon där ute som hackat sig till kanske både mitt ditt och datt och gör nu hela Sverige lite mindre hemligt!

Nu är jag dock inte så förbaskat nyfiken av mig så jag kommer försöka kliva in i någon annans brevlåda eller konto – men visst är jag lite rädd att någon kliver in på min bank och tar allt jag har.

Men den besvikelsen blir nog större hos eventuella tjuven och han/hon har fått snedträff hos Tom Peng Pung.

För några år sedan när jag gjorde repövning i det militära på kära gamla P18, numera omgjord till annan stor orderutövning för folkvalda, så var det dags för oss att bege oss ut i fält.

Det vet alla som legat inne att då var det Tofta skjutfält som gällde och att komma såååå låååångt ifrån civilisationen krävde skaffning, några centiliter i alla fall.

Vi drog in till stadens centrum innan truppen skulle dra ut och i rask språngmarsch begav sig manskapet till bankomaten. På den tiden så var det olika kort i olika maskiner, ett tidigt banktick förstås.

Jag var helt klar på att jag slagit RÄTT KOD men trots detta så snor maskinen mitt vackra blåa kort framför mina blåa ögon.

Nu var jag helig förbannad och fick stolpa in till en inte ont anande bankkassörska som jag hoppade på (ta det nu inte bokstavligt) och skällde ut stackars henne för attjag minsann knappat in rätt och maskinen var dum mot mig.

Hon var tålmodig av luttrad sort och frågade vilket bankkort det var och jag meddelade högljutt namnet på fina banken. Tyvärr sa hon, det här är den andra fina banken och det kortet gäller inte i den där maskinen.

Snacka om att jag kände mig billig och än mer fattig – hur skulle jag nu få med mig något i fältflaskan.

Som tur är så hade jag riktigt generösa vänner som köpte dubbel ranson så var det löst. Vilken trevlig övning det blev förresten… våga vägra muck!

Kortet fick jag tillbaka efter övningarna och numera är bankomaterna så moderna så att de ju tar ALLA KORT dessutom går det ju att betala utan avgift direkt i alla affärer – men att hålla reda på din kod får du förstås fortfarande göra.

Bankkassörskan fick naturligtvis en ursäkt vid senare bankbesök…med ränta!!

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *