November 2012

Singlarna som försvann – del 3

– den 25 november 2012, kl 13:50

En av de allra första singelskivorna som jag hade i min ägo skall det handla om denna gång i del 3 av ”Singlarna som försvann”.

Den kom gungande direkt från staterna och var en gåva från min fina Farbror Bertil som ofta färdades från hamn till hamn på de stora världshaven.

Den innehöll en helt fantastisk historia, ja egentligen en förklaring om vad denna soldat, som gestaltas på skivan, såg i en helt vanlig kortlek.

Soldaten blir tagen och ställd inför militärrätta för att ha spelat kort i kyrkan, så gör inte en god soldat utan att få ett mycket strängt straff.

Det är Wink Martindale som nu inte sjunger utan lugnt med myndigt mörk röst, utan att darra, berättar inför rätten vad han ser i sin kortlek ”Deck of cards”

                          

Du får höra hans förklaring kort för kort och då behövs ingen Bibel eller bönebok för att få fram att han verkligen är troende.

Alla kort har sin förklaring från skapelseberättelsen och allt låter mycket trovärdigt och naturligtvis är Jokern, vem annars, Djävulen!

Kortleken ersätter även almanackan och ger hela tiden klockrena svar… och mina vänner, naturligtvis är historien sann, det får du reda på i slutet av skivan.

Jag gillar verkligen denna berättelse och även om det nu inte är Jesus eller Gud jag tänker på när jag spelar Poker eller Skitgubbe!

Visst finns det fler förklaringar och användningsområden för många ting här i livet, bevisligen minst 52 stycken i en vanlig kortlek helt himmelskt klart!

http://www.youtube.com/watch?v=4Lah9jvTIYw&feature=related

 

Singlarna som försvann – del 2

 – den 23 november 2012, kl 13:17

 Om singeln ”Oh well”som försvann spårlöst – kunde du läsa om i del 1 av denna singelserie som handlar om försvunna 45 varvs vinylskivor som jag en gång haft i min hand.

Jag tappade även kontakten med Lesley, min engelska brevvän, som skickat den plattan direkt från London, men många gulliga rader blev det under åren men tyvärr möttes vi aldrig live.

Denna gång så kan jag berätta om en mycket närmare kontakt och vän där jag kunnat lega väldigt pyrt till, för den lånade singeln, som det handlar om nu, försvann bokstavligt talat framför ögonen på mig och mina syskon.

Vi hade fått låna den alldeles nyutkomna och av honom nyinköpta singeln ”Honky Tonk Women” med hans riktigt stora idoler och favoritgrupp The Rolling Stones.

Vår vän bodde i stora höghuset i Visborgsstaden och var känd som en passionerad poppojke fast med hårda nypor, om så skulle behövas, men så var han också Kung i kvarteret och ville väl bevaka sin tron.

Men under kungakronan och tuffa attityden så var han väldigt snäll, ja vi hade ju fått låna denna sprillans nya Stonessingel för att kunna spela in den på vår teknikklenod, en rullbandspelare av märket B&O.

Bandspelaren hade en mixer och vi hade en mikrofon där lillebror och lillasyster ofta kommenderades in för att göra sångpålägg – deras ljusa ljuva stämmor slog de flesta stora rockstjärnor med häpnad!

Inspelningen gick fint och vi hade mixat in C&Cs röster magnifikt i låten.

Visst tyckte vi Mick gjorde ett gott jobb på båda sidor av denna singel – ”You can´t always get what you want” sjöng han på B-sidan.

Själva fick ju allt som vi ville genom detta singellån.

Vi hade lovat att lämna tillbaka skivan nästa dag och för att nu inte glömma det så ställde vi den i köket på bänken jämte diskbänken så vi skulle bli påminda till frukost.

När vi vaknade på morgonen och klev in i köket så såg vi att grabbarna i bandet fortfarande stod och hängde där i baren.

En sista titt och tummande på fina fodralet innan havregrynen skulle intas. Och nu kommer katastrofen – mellan bänken och väggen finns en liten springa, liten liten men stor nog att aptitligt och bryskt svälja en hel singel. Den gled ner och försvann mitt framför ögonen på oss.

Naturligtvis försökte vi på många (alla) sätt fiska upp den – men långt långt där nere någonstans fick nu Honky Tonk Women ett nytt oåtkomligt näste.

Jaha – nu var goda råd dyra – återlämning var lovad under dagen.  Så det var bara leta fram hammaren och gå till den skära spargrisen och grymt inse att det sparkapitalet måste gå till ett nyinköp.

Som tur var så fanns exemplar kvar i den mycket välsorterade Juniwiks Musikaffär vid Wallérs Plats. Tack Helge!

Vår vän förblev en vän och han märkte nog aldrig att det var ”nya” stenar som rullade i det återlämnade fodralet.

En dag kommer de kanske att byta kök i Gotlandshems lägenheter på Signalgatan 4G, lyckliga hantverkare då som hittar detta original, endast spelad några enstaka gånger, bakom golvskåpet.

Det kommer i alla fall bli en stenglad singelsnickare det vill jag lova!

 

Singlarna som försvann – del 1

– den 20 november 2012, kl 14:57

Det är inte så ofta jag köper singlar, alltså 45 varvs vinylskivor, nuförtiden. Men visst händer det när jag har nöjet att bläddra i skivbackarna på nån loppis eller på en skivbörs, fast mest LP blir det förstås.

Men ett litet singelsortiment har jag hemma i en liten box. Däremot så saknar jag några från förr som på en del oklara sätt försvunnit, kanske i nån flytt, vid utlåning eller så.

Nu skall jag i kommande singelskrift berätta om några 45or som jag riktigt saknar och som jag gärna vill ha i min ägo igen. Jag börjar med ”Oh Well” av och med Fleetwood Mac.

Det är i slutet på 60-talet och Peter Green skriver låtarna. ”Black Magic Woman” hör jag först med Santana men så upptäcker jag originalet. ”Albatross” får mig att flyga och ”Rattle snake shake” är riktigt ringlande giftig! Så hör jag då ”Oh well” i radion och förtrollas ordentligt.

Den hittar jag dock inte i någon skivaffär här i Visby men har turen att ha en tjej i London som brevvän, Lesley hette hon. Eftersom jag då lärt mig att skriva längre och roligare fraser än I have a cat…så får jag henne att spinna och handla den at home in a recordstore over there.

Lyckan är fullständig när den kommer i ett välvadderat kuvert inklusive lite Lesley London Love hälsningar.

Det blir min första singel där låten är så lång så att den fortsätter på andra sidan… men jag lärde mig att vända den skickligt snabbt så det blev inget större avbrott vid lyssnandet.

Nu känner jag verkligen för att hitta den singeln igen för att liksom se om jag är lika snabb i vändningarna som då…

…jaha!

 

Ett stort ögonblick i livet!

– den 14 november 2012, kl 17:42

Så har jag och min glade popige kamrat Henry lyckats ta oss till final i Tio-i-Topp-kunskap som snurrar igång på Bistro Borgen i Visby nu på lördag.

http://www.bistroborgen.se/tioitopp.pab

Ja även om vi hade åkt ut förra omgången så hade vi nog i alla fall gått dit och satt oss i publiken och försökt oss på att minnas alla sköna låtar som ville vara bland de tio bästa när det begav sig. (Sveriges Radio 1961 – 1974)

Allt serveras av en tävlingsledning som har stor passion för det som lät förr och menyn är förstås härligt nostalgisk med mycket örongott!

När vi skall tävla så får vi en liten svettigare position än att ”bara” sitta på sidan om och slölyssna.  Nu gäller det att rätt snabbt försöka få minnet att skramla fram och så med pop-pennan i högsta hugg skriva ner både låttitel samt artist/grupp som vi hör… samt dessutom svara på några hemskt kluriga följdfrågor, puh va kul!!

Jag har även personligen varit med i Tio-i-Topp sammanhang på riktigt, live i Norrköping 1966, tror jag det var…minnet svajar och knastrar lite likt en solskadad singel…hur ska det bli på lördag!?

Min bästa kompis J i Peking hade en liten transistorradio och vi hade slängt oss på cyklarna mot city och lyssnade när det skulle avslöjas var du kunde få en fribiljett till sändningen.

Vi var i mitten på Norra Promenaden när radiorösten sa att det var vid Folket Hus det skulle ske…och då hade vi bara några tramptag kvar dit och blev nästan först i kön, vilken turlig cykeltur!

Det blev förstås en rysligt rolig radioupplevelse att få se hur en sändningen gick till samt så då att äntligen själv få trycka på en mentometerknapp och rösta fram sina popfavoriter för att därmed bli äkta delaktig i popkulturen över hela Sverige- det var ett stort ögonblick i livet!

Hur det nu än går på lördag med minnet och musiken så finns väl alltid risk att det går lika tokigt som för Napoleon XIV !!

http://www.youtube.com/watch?v=hnzHtm1jhL4

 

 

En släkt…träff så mycket härligare än bara ett x

– den 12 november 2012, kl 08:32

 Har varit på släktträff, visste faktiskt inte det när jag kom, men helt klart är att Uncle Joe är min morbror eller farbror, skitsamma, trevligt som bara den var det hos honom i alla fall.

Så vi är alltså släkt – nu gällde det bara också att få träff också på de käglor som hjälpredan Bo W. Ling placerat ut långt där framme på en mycket välpolerad parkettbana – en slags lättsam, fast svår, övning för att riktigt glida in i gemenskapen – galet glatt!

Men först när vi kom in i Joe´s hus, eller stora hall, så fanns det bekväma mjuka skor i olika storlekar att byta till. De stod i ett särskilt litet rum, skor som skulle tas på för att inte repa sönder det fantastiskt finpolerade golvet.

Fler släktingar till Joe hade också hittat hit och tittat in, inte bara det, bytt dojor och tuttat in också. För i Uncel baren erbjöds både mat och friska drycker av alla de sorter.

På banan till vänster om mig och mina söner fanns ett helt gäng herrar som drack flödande flitigt ur skummande ölglas.  Mingel och klingel i glasen och låt oss lustiga vara.

Till banan till höger om oss lite yngre herrar och damer som sög på spetsad läsk samt vingliga vinglas och gjorde ”high five´s” i nästan varenda graciös rörelse…och det var många det.

Det är inte klot vad roligt det är här!

Däremellan på ALLA banor ett barnkalas – även de små måste få fira – saft och kaksmulor sprutade och de spurtade fram i en tafattlek som gjorde oss alla tafatta av avund samt sugna på att kuta vilt i strumpsock över banorna vi med!

Sköna musiken som härligt högt dunkar fram ur anläggningen passar helt klart för alla öron, stora som små, rock & roll och hoppsansa.

Ute i Joe´s kök puttrade det i grytorna samt pizzaugnen spred förförisk doft och Capricciosan pep: kom och slica mig nu.

Så att bara försöka koncentrera sig på bowlingsporten och att hitta ett klokt klot för att sedan få det att rulla din tänkta väg för ett X, ja det var lättare sagt än gjort.

Den här gången vare sig åt eller drack vi av det gedigna utbudet – vi var ju faktiskt endast här för att seriöst sporta (läs: leka).

Men vi nästa besök kommer vi låta oss väl smaka, en strike är ju så mycket mer än att ”bara” lyckas fälla tio käglor.

Gemytliga Joe har fått oss att längta tillbaka.

Det enda som var magert var väl vårt eget resultat, en hel del i rännan blev det – men alla kringupplevelser kändes det som att livets alla svettiga svåra spärrar skönt släppte!

Jag säger JO till Joe!

 

 

Rösta på årets stjärngosse här!

– den 8 november 2012, kl 15:30

 Nu är det åter dags att rösta fram årets gotländska Lucia, det är sju stycken unga töisar från olika platser på ön – men var är deras Stjärngossar?   Och var kan jag rösta fram dem!?

Vilken stjärngosse glittrar mest!? Jo här i denna blogg presenterar jag nu (liksom förra året) sju lämpliga gossar/herrar som passar i strut.

Om det är en strut med stjärnor på eller rent av en annan typ av strut, det får du själv avgöra och lägg nu din röst på den som du innerst inne känner för.

Eftersom inga aktuella fotografier finns att tillgå hos denna enkla ordmakare så får du nöja dig med namn och beskrivning – det kanske trots allt är viktigare med vad de gjort och skall eller kommer att göra, än hur de ser ut:

1.     Gunnar B(l)endelin – mannen som får oss alla gotlänningar i uppror, bara att lägga till ett l så lyser han extra starkt. Han har dock dispens från strut, keps duger utmärkt.

2.    Tommy Wahlgren – radiorösten som äntligen fått egen webbtv-show. Tycker om att vara i centrum och får sina gäster att snurra på sig behagligt i intervjufåtöljen samt att spela kort.

3.     Janne Bertholdsson – musikern som är äldre än både The Beatles och Rolling Stones och likt det senare bandet still going sträng och förstås fortfarande med smaskön sångstämma.

4.     Kjell Nordberg– som skiner som en sol för sitt AIK hur än det går på eller utanför plan. Han blev medlem redan 1891, dispens för lång och troget medlemskap och svart AIK strut får såklart bäras.

5.   Vasilis Kanellos – den glade greken som väl egentligen är mer gotlänning än oss alla, bjuder alltid på ett leende samt ser till att dryck, mat och musik flödar friskt och har ett riktigt gott liv på ombyggda Stora Torget.

6.     Mats Wiberg –  Bursmannen som samlat på sig så mycket vinyl så han ville dela med sig av alla toner i spåren och ordnade öns första spännande skivmässa genom att bjuda in säljare och köpare till socknens bygdegård. Succé så klart!

7.     Pugh Rogefeldt – som gjort så många maffiga låtar som vi nog alla gått och nynnat på under årens lopp. Nu har några av dem dammats av och fått lite nya versioner och jag sitter här fortfarande och gungar, dä ä bra dä ä fint.

Jaha – detta var mina kandidater, egentligen har jag ännu fler som jag kan tänka mig, brorsan Claes till exempel som och gjort så att livet glittrar så glatt för mig och många andra under hela året…men det får Tomtemor ta hand om.

Sänd gärna in nummer och namn på din favorit bland ovanstående stjärngossekandidater. Skulle nu inte din drömstjärngosse finnas med i min lista så deppa inte utan skriv bara ned den gossens namn, med en liten motivering, så lägger vi till honom, svårare än så är det inte. Ju fler stjärngossar desto glittrigare strutar, eller hur!

 

Rikligt utrustad

– den 2 november 2012, kl 13:55

 Jag är egentligen inte så lättskrämd och försöker heller aldrig själv skrämma skiten ur någon genom något bråkigt bus.  Men just att denna helg ingår sådant hade jag alldeles glömt bort för ett år sedan då jag befann mig hos min älskade broder i Oxelösund för att hålla värmen i en av hans heta anläggningar på ett spännande jobbuppdrag.

Jag hade egentligen bara hunnit ur bilen efter färd från färjan först på lite slingerväg till Södertälje från Nynäshamn och sedan lite bredare bortskämt bekvämare på motorvägen hela vägen fram.

Befann mig i alla fulla fall på lite främmande ort eftersom det var premiär att vara där och inte här. Så lite mer förvirrad än vanligt var jag väl!

Men innan jag egentligen hunnit vare sig börjat packa upp eller parkerat rumpan vid fika bordet i brorsans och hans sambos lägenhet, där jag nu skulle få rum, så klingade det till vid ytterdörren.

Ja det skramlade till ännu en gång med en signal som jag nu inte var van med hemifrån så det tog en liten stund innan jag fattade att någon ville in. Kanske har jag parkerat fel eller tappat nåt i trappen som snäll granne nu vill göra mig uppmärksam på.

Öppnar dörren snabbt och där ute står två helt groteska figurer i svart latex och ser ut som om de inte var på jakt efter mitt fikabröd utan snarare mitt blod. Jag kan lova dig käre läsare att jag verkligen ryckte till och fick kalla kårar längs hela ryggraden och omedelbart behov av kalsongbyte.

 Skiträdd, bokstavligt talat, blev jag.

Efter några sekunders samlande så förstod jag att det Halloween och bus eller godis som gällde. Men jag sa som det var till de två monsterna att jag just kommit från Gotland utan gott, dagens sanning. Försökte hålla min egen röst orädd.

Innerst inne fortsatte jag att darra och kallsvettas…nu är nog min sista stund kommen tack vare en tråkigt tom gottepåse.

Jo jag hade haft lite snask i bilen men det hade tagit slut redan i Trosatrakten, tänk att jag aldrig kan hålla fingrarna i styr.

Från Gotland…” säger nu en av de hemska figurerna med mycket pipig, ej ännu i målbrottet, röst       ”…det kommer min moster mä…”

Puh, nu kunde jag andas ut och förstod att bakom fula maskerna och hemska hotet fanns två supersnälla Oxelösundsgossar som bara ville ha lite gratis gott.

Det blev inget bus heller, för att bråka med en Gute törs inga mostermonster i världen göra för då får de direkt på moppen hur fula de än är.

Hoppsan, nu ringer det på dörren här hemma i Visby, men nu är jag rikligt utrustad och har en laddning super starka Turkisk peppar på lager, så välkomna och knacka på, om ni törs, alla monsterdiggare!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.