Oktober 2012

Allt du behöver…

– den 22 oktober 2012, kl 15:53

Det var invigning av ett nytt stort köpcentrum rätt så nära det kvarter där jag bodde i höghuset i Norrköping 1967. Naturligtvis lockade de nya moderna butikerna i de fina lokalerna med smakprov med allt från nyttiga köttbullar till kladdig kola…och gratis glass!

På torget vid en porlande fontän tutade en blåsorkester taktfast för att med fanfarer fira att allt gick att sälja med mördande reklam. Senare på kvällen lite i skymundan på baksidan av själva centrumet så riggades en popscen fram och de lokala The Beatles klev upp pluggade in sig på den minimala anläggningen och körde igång så högt de bara kunde.

De ville förstås låta så lika originalet som möjligt och den allra senaste singeln från det stora bandet hade hastigt repats in. När du är från Östergötland har du vare sig du vill eller inte en rätt markant dialekt som kommer fram extra elegant vid vissa bokstäver.

Nu i topp så var det ”All you need is love” som gällde och det kärleksbudskapet hade ju även basunerats ut genom direktsänd TV över hela Europa. Just denna refräng med ordet Love är ju rätt påtaglig i denna låt – men nu lät det istället

All you need is LÖV, LÖV LÖV

Vi modsmodemedvetna i tonårspubliken samt alla fullt utsprungna prunkande lövträd i närliggande rabatter och planteringar njöt och gungade i takt med de sköna kärleksvindarna i högsommarvärmen. Det lät så läckert lövande så nu så här på hösten så önskar jag att alla vackra kärleksfärgade löv skall hänga kvar länge länge… löv is all you need!

  

 

Lucy, Lily och Lovely Rita

– den 19 oktober 2012, kl 09:07

 Ängsvaktaregatan 22 ligger i Norrköping och det var där några våningar upp i höghuset, helst uppkommen dit med hiss, med vida blick från fönstret som de allra häftigaste och käraste The Beatlestonerna kom ur vår rörradiogrammofon, från de fyra medlemmarna, ur en högtalare.

Vi hade fått den av vår far som var ett stort jazzfan och han hade en bunt stenkakor där bland andra Gene Krupa bankade så grannarna bankade tillbaka. Nu ville han att vi också, försiktigt på låg volym, skulle gå in i jazzlandet, men han förstod snart att vi med ungdomlig nyfikenhet hellre smakade på popcornen som Radio Luxembourgh serverade så smakfullt i mellanvågsetern. Inspirerade av radioknastret ville vi bli våra egna Disc Jockeys med personligt urval så det var dax att handla vax.

Anderssons Bokhandel på Drottninggatan i Pekings centrum var ett säkert skivställe och där var dit jag och stora syster C tog spårvagnen för att köpa våra plattor…i mono. Jag har fortfarande kvar originalet av Revolver (1966) och nu när jag spelar den så fylls mitt hjärta med de vackraste minnen från den tiden samt att den fortfarande känns musikaliskt genial i sin elegant komplicerade enkelhet…kärleksdropparna från Dr. Robert verkar ännu.

1967 på sommaren kom så Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band ochLucy lyste upp rummet med sina diamanter som gnistrade psykedeliskt mystiskt. Några marmalade skies såg jag också skymta bakom grannhöghuset utan att jag för den skull blev högre än huset.  Men så severade pappas rara lady, Lily, nybakade varma scones med smör toppade med en magnifik marmelad och då blev i alla fall jag väldigt väldigt hög!

Farbror Bertil som gungade omkring på stora skepp på världshaven, ja ända till Nippon, var i hemmahamn och hälsade på. Som överraskande present Made In Japan gav han oss en liten magisk manick, en liten smäcker bärbar batteridriven ”har aldrig sett förut” silverblank skivspelare.

Det gjorde att Sgt. Pepper kunde ge sig ut på cykelturné och spelaren samt LPn spändes fast hårt på pakethållaren. Skön sol, många kilometers trampande, pauser och spelningar ute i det fria för att försöka locka fler flickor än flugor – It´s getting better all the time. 33 varvarens mittomslag fick också agera som färggrann affisch uppnålad på den grå tapeten i pojkrummet och Peppershowen spelades mer än flitigt såväl inne som ute – who could ask for more.

Naturligtvis har jag den också kvar och låtarna låter lika läckert idag precis som om uniformerna aldrig blivit nötta eller dammiga påRingo, John, Paul och George och det är fortfarande en fröjd att bli bötfälld av Lovely Rita.

 

 

Torsdagstraditionen gör sig påmind

– den 18 oktober 2012, kl 07:52

Torsdagar då är det tradition med ärtsoppa – eller åtminstone var det en helig aptilig sådan när jag låg i lumpen på P18. Det var en riktigt välsmakande mastigt mustig gul anrättning som kokats så där perfekt så jag riktigt kunde längta till den välfyllda djupa tallriken och stora sköna skeden.

Så toppades det hela med varma vackert gulgräddade pannkakor, söt mörkröd sylt och en stor hög härligt hårt vispad grädde. Sedan rullade du ut ur matbespisningen och kunde med stor möda dra dig mot logementet för välbehövlig vila långt och länge på maten. Jobbigt att ha överslafen då.

Befälen hade sällan eller aldrig lagt in några ansträngande långa marscher på torsdagar – kanske för att de själv säkert toppade anrättningen med Carlshamns Flaggpunsch där borta i officersmässen.

Annars hade den dagen nog varit friskare för alla att vistas ute i friska luften för mot eftermiddagen så blev det i regel ett enda smattrande,det var inte kulsprutor, samt gasanfall, det var riktig senapsgas… Ärtsoppan var ett hemligt vapen som håller både vän och fiende på ett säkert avstånd.

När det gäller torsdagslåtar så blir det en blandad meny:

Thursdays Child – David Bowie

Mr Jones tycks ha en sång på gång för alla dagar i veckan

Jersey Thursday – Donovan

Alla möjliga färger från Mr Leicht – gör sig bäst denna dag

Thursday Afternoon – Brian Eno

En hel torsdagseftermiddag går det åt att lugnt lyssna på denna LP (1985)

Tråkig Torsdag -Pernilla Andersson

Va nu då, komma här och förstöra stämningen…

Vilse i pannkakan – Staffan Westerberg

Pernilla A har nog bara kommit lite torsdagsvilse här hon också!

Nu när jag skrev om torsdagsmeny på P18 så kom jag på att det var väldigt länge sedan jag åt denna smarriga anrättning – det får bli en torsdagsrepris idag.

Varning – gasanfall!

 

Kung av onsdag

– den 17 oktober 2012, kl 08:27

Vad mer spännande händer på onsdagar än att det är Lotto dragningoch miljonerna fladdrar i luften och du känner dig som en nervös lurig Joker som hoppas att vinstvinden skall blåsa åt ditt håll!?

Jo ”Lillördagen” skall firas till varje pris, med eller utan vinst.

Förr kallades denna dag ”Piglördagen” eftersom pigorna fick jobba på lördagarna så fick de nöja sig att vara lediga nu mitt i veckan.

Nu för tiden, då de flesta av oss får vara sin egen piga, eller dräng, så passar man naturligtvis att ge sig själv ledigt och fira att snart kommer riktiga ”storlördagen” – för Drömvinsten kan du ju bara fortsätta att drömma om…eller!?

I musikens värld tycks onsdagarna vara rätt magert omsjungna, åtminstone på svenska, utom då Dan Hylander som uppkallade ett helt skivalbum 1986 till ”Kung av Onsdag”, det måste ju vara mycket större och mäktigare än bara vara ”Kung i Baren”, eller hur Uggla!

På engelska finns förstås ett helt knippe Wednesday shots, sug gärna på de här:

Wednesday Morning, 3 A.M – Simon and Garfunkel

Wednesday Morning – America

(April) Spring, Summer and Wednesdays – Status Quo

Wednesday Week – Elvis Costello

Med dessa låtar glatt nynnande på dina läpparna så orkar du väl i alla fall att vara lite lätt ”Lilllördagskung” i egna onsdagsbaren – även utan Lottoguld…

…kan jag få en kopp silverte, tack!

 

 

Rubinröd tisdag

– den 16 oktober 2012, kl 08:51

När jag ändå är inne skriver om dagar i veckan så skall jag idag ordentligt titta på tisdagen…för igår så sjöng stackars tårögda Mamas & Papas detta i domedagsmåndagshiten Monday Monday:

Every other day, every other day,
Every other day of the week is fine, yeah
But whenever Monday comes, but whenever Monday comes
You can find me cryin’ all of the time

Tur att tårarna slutat – för idag är det som sagt en betydligt torrare och följaktligen trevligare tisdag. Ja till och med en Ruby sådan, enligt 50 år som still going strong band The Rolling Stones, så flöjtfint framförde redan 1967.

Skrev Mick låten så låter jag översättningen ”rubinröda tisdag” gälla, var det mer av Keith så är det säkert ett stort tisdagsglas ” rubyrött portvin” som gäller – cheers!

När det gäller andra läckra låtar så börjar det tidigt på morgonen med

Tuesday morning” – Pouges

Och som det inte var nog med det så späs lite sockersött till frukost i

Sweet Tuesday morning” – Badfinger

Sedan framåt eftermiddagen flyter och flyger vi iväg med sköna modesta toner:

Tuesday afternoon” – Moody Blues

Om du nu blir kär så verkar det bara räcka till och med denna dag, eller!?

Love you till Tuesday” – David Bowie

PS: Well, i might be ableto stretch it til Wednesday

Avslutningsvis så får vaggvisan bli

Tuesdays gone” – Lynard Skynard

Själv så förknippar jag gärna denna dag med Tisdagsbullen…alltså Fastlagsbullen eller Semlan, men nu ligger jag väl lite för långt i framkant för denna lockande bakelse…men den brukar ju dyka upp tidigt en tisdag (eller vilken veckodag som helst) redan i januari långt före fastan!

Annars stor tisdagsrespekt för radiorysaren, som i rysligt roligt, inspirerande sköna radiorösten Kjell Alinge iEldorado. Där trollade han fram ord och musik som du inte trodde fanns så han breddade i alla fall mina musik öron och fyllde på min fantasi riktigt ordentligt. (1980)

Nattens nöjen och stjärnornas musik” var underrubriken och åh så filosofiskt fint och gott jag sov alla nätter efter det programmet… sedan vaknade jag glatt mitt i veckan och det var redan dags att fira ”lilllördagen”!

 

 

Monday Monday

– den 15 oktober 2012, kl 11:38

Molnig måndag, grått lite tråkigt…vädermässigt alltså. Men min öron får fin guldfröjd genom Sveriges Radio Gotland där personlig presentatör spelar lyssnarnas önskelåtar. Det gungar gott och svängarna tas ut ordentligt mellan dans – och punkband. Inget onödigt pladdrande utan radiorösten säger fakta om artister och låtarna samt med små inflikade fina finesser så att offknappen får absolut vara ifred.

Så var det i lördags också då jag blev inbjuden att tävla i ”Tio i Topp” kunskap – det var skoj även om minnet från 1961-1974 var stundtals lika svajig som en solböjd vinylplatta. Vi skulle skriva ned på ett papper vad låten heter och vilken artist/band som framförde den, högtalarna knastrade kraftigt av nostalgi.

Det var dessutom några kluriga följdfrågor så hjärnkontoret avdelning pop fick försöka att snabbt poppa fram de mest troliga svaren och ”roliga” namnen – ja många band och titlar på den tiden hade verkligen fantastisk fantasi.

Beundrar gänget bakom tävlingen som tagit sig tid och sätta ihop denna mix och servera oss och fick oss tävlande i lagen att inse att det förstås ”var bättre förr” men fasen än så mycket roligare NU!

För övrigt när det gäller måndagar i diverse låtar så låter det ju inte alls så positivt – hör bara här:

I dont like Mondays” – Boomtown Rats

Monday Monday” – Mamas and Papas

 

Manic Monday” – Bangles

Blue Monday” – New Order

Rainy days and Mondays” – Carpenters

Trots ovanstående domemåndagstoner är jag galant glad och lycklig av de lekfulla mixer som jag fått och får serverade genom positiva pop programledare!

 

 

Jag känner mig som Robinson Kruse

– den 12 oktober 2012, kl 10:08

Vad är det för formidabelt fint med fredagar egentligen!? Ja några av mina vänner riktigt fladdrar fram denna dag och prisar den hur högt som helst.

Är det månne veckans allra bästa dag som även klingat av sig i musikalisk form ta till exempel:

Äntligen Fredag” – Max Rogers för den som gillar andra toner från Norrköping än Piska mig hårt.

Jag ringer på fredag” – Sven-Ingvars för den som gillar Värmländska telefonsamtal

Fredagsmys” – OLW för den som gillar att äta torkad potatis i mysbyxor

 ”Friday on my mind” – Easybeats för den som gillar 60-tals pop envist endast tänker på denna dag

Idag behöver vi ju inte blanda in begreppet otursdag, för det är ju ”bara” den 12. Men nog är det så att det för många är veckans sista arbetsdag och det måste ju förstås firas. Det är mycket på G på stan med diverse kultur i form av After Work, vinprovningar och annat nyttigt som gör så att mungiporna vänds uppåt och vattnas. Dessutom är det i bästa fall hela två dagar att ta igen sig på innan mastiga motiga måndagen åter randas.

Skulle nu någon sätta käppar i fredagshjulet så finns det ju först långa lördagen att fira på – eller lilla lördagen nu på onsdag…

Hur som helst så känner jag mig som Robinson Kruse idag och har hittat min Fredag jag med – delad glädje är dubbel glädje!

 

 

Helt klart friskare i läder

– den 8 oktober 2012, kl 13:01

Jag brukar alltid skryta med att jag aldrig är sjuk eller alltid är frisk – vilket väl låter än mer positivt och faktiskt stämmer, eller stämde innan Bayernbacillen slog till. Så helt utan konstiga krämpor tog jag mig då åter till München för att fira Oktoberfest tillsammans med en riktigt rolig bror samt dito kompisar som också var sugna på stora öl i glatt lag med många miljoner andra festfolk från hela världen!

Vi har gjort resan några år på raken nu men kan liksom aldrig få nog, men naturligtvis är det syrran med familj som bor där nere som också lockar och drar, aber natürlich!

Valda delar av familjen i söder, vid alpernas fot, har också anammat det tjusiga Trachentmodet som är Dirdl för tjejerna/damerna och Lederhosen för gossarna/herrarna.

Många gångerna har jag skämtsamt sagt att jag själv skulle klä mig i dessa läderbyxor för att verkligen få utlopp för min Bayerska lusta – men det har varit på skoj och allvarligt talat skulle det aldrig ske.

Inför årets resa markerade jag just ALDRIG rätt hårt eftersom jag vet att eventuella hyss kanske kunde ske eftersom min födelsedag börjar närma sig med sköna sexsiffriga stormsteg.

Mycket riktigt så blir jag såklart lurad och på promenad mot annat mål så hamnar jag helt försvarslös i en provhytt där äkta Bayerskt mode nu kläddes på, min annars så alldagligt beigebyxiga kropp, från topp till tå.

Först kraftiga protester och försök till flykt men just när de berömda Lederhosen kom på så vände det och ett härligt lyckorus och hallelulejah moment rusade genom kroppen och jag blev ett med mina nya kläder.

Så vidare steg i Bayernland fick nu tas med nya munderingen – annars skulle jag icke få ta en enda bier till, sade nu min vanligtvis så snälle, nu steintuffe, lillebror. Bäst att lyda eftersom så många skumma lokaler och tält fanns i vår riktning.

Åhh vad jag trivdes gott under resten av resan, nästan som infödd och lädret var så läckert mjukt, manligt och gav mersmak åt mer kultur så det heter duga. Bara planera kisseriet i tid så att luckan kunde knäppas upp flinkt för att undvika snoppdropp.

Alla som varit Oktoberfestfirare vet att vid Eine Mass trinken – Drei Mass Pinken!

Men så väl hemma när läderbyxorna fick vila upp sig efter all joddling och ziggesackeziggesackesånger samt diversse spralliga steg så summerar jag 2012 års upplaga :

2 riktigt mörkblåa stortånaglar (nya skor kan vara riktigt grymma även om de är scheissesnygga)

8,5 paket näsdukar (snorunge kallad trots min moget vuxna näsa – nu ännu rödare)

39,5 feber (minst, var nog värre än så i sina hetaste stunder)

4 mm njursten (den skall pinkas ut – ett toabesök jag med blandad skräck ser fram emot)

Jag mådde fasen så mycket bättre när mina nya fina Lederhosen var på, så nu är frågan om jag vid nästa påsättning någonsin törs ta av mig dem igen!?

München med mera 004

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.