…som en sten.

Ville avsluta söndagen med att se solen, bokstavligt talat, går ner i sjön… eftersom jag numera bor i nordlig ö-riktning så tog jag fram cykeln och trampade iväg mot västlig kust – valde närmaste som i mitt fall blir/är Ar.

Liten paus på asfaltsvägen och tillbakablick genom min cykels nya utrustning över stenmurar och fältet till Hau Gård… ser ut som tiden står lika still som min moderna el-cykel.

Foto: Glada Gotland

Men måste ju trampa på – hann fram i sista brännande minuten… solen verkar ha väldigt bråttom just den sista stunden efter härligt långt hängande under dagen på den klarblå Gotlandshimmelen.

Foto: Glada Gotland

Nu hade den på sista söndagsfärden nedåt fått sällskap med ett antal mysiga moln som liksom låg och väntade där i horisonten – okej då, låt dem få samspela och få frid på vår runda jord.

Foto: Glada Gotland

Skönt att veta att nån annan av oss människobarn ser annorlunda – men ändå så blir vi lika fascinerade av naturens gång samt samma positivt påverkande sol.

Vilken typ av gräsrot vi än kommer ifrån finns det chans till  – om du själv tar dig tid att njuta samt dela med dig av det olika lika.

Foto: Glada Gotland

Själv hade jag o min bike ju inte bråttom nu väl parkerade på sköna platsen utan lät oss spegla oss i kvällsljuset som ligger kvar en bra stund innan John Blund… eller här är det Bysen… hunnit med sitt vaggande jobb.

Foto: Glada Gotland

Gotland består ju av sååå väldigt mycket sten, kanske mest kalk, men även andra av inlandsisen hitförda sorter.

En del ser mörka demoner i stensamlingarna… jag fick ett fint snack med en före detta gaphals som faktiskt nu bara sansat åhhh skönt sensuellt gillade att bli fingrad på.

Foto: Glada Gotland

En annan bockade och log – samt bräääkte snällt:

Bääääääst att du cyklar hem nu, men kom gärna tillbaka i morgon så kan vi ha mer stenkul, jag lovar !

Foto: Glada Gotland

Erfarna Raukarna sade vist:

Jo, det stämmer, vi har mångårig erfarenhet av det – men varje dag känns som kittlande och lekfullt ny. Välkommen tillbaka!

De något yngre nyfikna tallarna… talade typ samma språk – i afton helt utan vindpinat sus eller suck.

Cykeln och jag sov väldigt gott i natt – vi somnade som en sten. 

Foto: Glada Gotland

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *