Jag tror att vi alla går omkring i livet med lite olika ansiktsuttryck beroende på allt som händer i och omkring oss.
Förhoppningsvis är det den glada sidan & sinnet som syns mest samt bäst – och det sura buttra liksom få stå tillbaka.
När jag är/var ute på en vanlig glad promenad på Fårö kring Marpes fina omgivningar så råkar jag på en stenman & kvinna på samma häll gjord av konstnären naturen själv.
Foto: Glada Gotland
Ser du de två ansiktena!?? För mig spelas dessutom som bonus ”gammal” musik upp från början av 1960-talet … ja det är helt galet och livet blir extra lätt i fasett… eller går det snett!?
För visst är det vissa vissna dagar precis som i texten:
I pretend that I’m happy
But I’m Mr. blue
I pretend that I’m happy
Since I lost youTwo faces have I
One to laugh and one to cry
Two faces have i
One to laugh and one to cry
För att råda bot på det så lägger jag på lite fler fast mindre ansikten på min spelare och fortsätter att njuta av lata söndagar – hela veckan lång!!
Nu kanske du undrar om jag har/är en Dr Jekyll och Mr Hyde – nja visst tar jag ett elexir ibland… men det gör mig bara gott!
Har jag råkat hälla i mig föööör mycket så tänker jag bara på texten/låten med Kjell Höglund… så blir hela Dr C Jekyll — Mr C. Hyde lugnare!
Lugnare vatten makligare sjö
Och vid horisonten Lycksalighetens ö
Vågorna häver sig i tysta tunga kullar
Havet är en moder som förbarmar sig och rullar
Från Kjell Höglunds LP ”Doktor Jekylls Testamente” 1979
