En skatt med många skratt! Hemma hos Rulltårtsdrottningen!

Jag blir inbjuden på fika (igen) hos min kära nära granne Hjördis. Ja, det är inte första gången men alltid lika rart… och runt!

Blev så glad när jag upptäckte hennes dukning vid det runda bordet, med de runda formerna på det mesta – genomtänkt eller slump… och i kaffet aldrig nån sump!

IMG_8168

Det svarta som precis skall hällas upp i runda koppen har väl avrundad smak! Bryggt med största omsorg. Alltid perfekt och med påtår!

Å så den sååå goda rulltårtan, fråga Olle Blom som varit där och kalasat han med. Som tack fick hon ett kul kort och en ny titel:

Rulltårtsdrottningen i Slottsbacken!

IMG_5218

Så gott med egen likör därtill.

Givakt för hemblandad Kaptenlöjtnat. Lediga!

Befinner mig i en rar rund himmel och allt är färskt och fint hos den gamla damen.

Dessutom så trevliga pratstunder om allt från nu till förr och jag får höra en historia om när hon var ung kring 10-års åldern och skulle gå till en granne i ett ärende där ute på landet.

Det var vinter och de egenhändiga nystickade vintervantarna var på. Varma goa i kylan. Det var ju en bit att gå.

Innan hon går iväg så varskor hennes mor om att Tant X alltid vill bjuda på en bit tårta som hon sparat (länge, länge) på – möglig hade den hunnit bli – så ät inte av den.

Mycket riktigt, efter ärendet är uträttat tar tanten fram tårtan… mer grön än gräddig så att säga. Men det är ju oartigt att tacka nej så vad göra?

De nya stora handstickade vintervantarna kommer då väl till pass och min kära granne H lyckas obemärkt smuggla ner biten i en av vantarna – kvickt finurligt och räddande tänkt av 10-åringen. Det kladdiga går ju att tvätta bort lätt sen!

Men precis som när hon skall säga tack och adjö så får Tant X, som också höll på med handarbete,  syn på de vackert utsmyckade vantarna och säger på bred gotländska:

Åh så vackre hanklar med så fint mönsta… det måste jag få se!

Tant X sträcker sig efter en av dom men snabbt som blixten så lyckas H sträcka fram den utan tårtbiten i… puh!

Härlig historia, vi skrattar gott!

Det som hände för 86-år sedan bevisar att minnet hos H sannerligen inte är mögligt och bilden av barndomen härligt klar och kvar!

Hjördis 013

Själv behöver jag inte vara rädd för att gömma undan nåt som jag blir bjuden på – dessutom kan jag här smakligt dela med mig av det bakverk, underverk samt minnesvärt som dyker upp.

Tack H ♥ för att du finns och delar med dig!

Hjördis 1919 002

Foton: Glada Gotland

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.