Frostigt förhållande – varmt väntande!

Mitt förhållande till högre milda makter har alltid varit lite frostigt – ja nu tänker jag på så kallade andliga uppenbarelse – annars älskar jag mänskligt milda kontakter, gärna hos de som har hjärtat synligt på dörren eller i alla fall det placerat på rätta stället ♥ Samt det naturligt naturliga i naturen förstås!

Foto: Glada Gotland

Jo, jag har gjort försök att komma i trans av vad Jesus kan göra och Gud kan utföra…eller kanske tvärtom!?

Faktum är att en av mina favorit vinylplattor från 1970 är just Jesus Christ Superstar – en fantastisk musikal på platta men platt fall när det gäller Jesus livs levande, eller att han skall göra mig än mer levande.

Vilket spår har jag missat!?

Här ett fint exempel på skönsång från Ian Gillan & Yvonne Elliman att allt är okej… men varför ser då världen ut som den gjorde och fortfarande gör!?

Helt enkelt för att det inte är tillräckligt med sympati och kärlek. Just inom religionen finns så många gudar och läror och A L L A är den rätta så bara där är ju en uppenbarelse till bråk, eller tråk-tolkningar.

Jag har full respekt för folk som vill hänge sig åt läran – det som sker i deras kroppar och knoppar är absolut inte min sak att rätta eller fördöma.

Åt vilket håll de än vill hänge sig eller hänga. Vi kan hänga åt helt olika håll och trivas åt varandra ändå – utan att försöka spika fast varandras fina fria händer. Mixat är mysigt!

Själv tar jag mig gärna en kärleksfull chokladbit och som smakar såååååå ungdomligt gott! Ingen besk eftersmak, nyttig B-pralin får hjärtat att slå en extra kärleksvolt.

En annan av mina favoritartister och ännu ett album från 1970 – va falls har jag fastnat i sjuttiotalet… nja jag är med och på här men också så glad att jag fick vara med där och då och även i tjugohundrasjuttontalet! Det var som 17!

George Harrison hittade sin Sweet Lord och här finns så tänkvärda fina låtar att känna glädje i och med – just på Isn´ t It A Pity tar han upp hur vi människor mer förgör och förstör för varandra än uppskattar varandras unika och fina personlighet, vad än vi kommer ifrån… är det inte synd!?

När Van Morrison kom in in mitt musikaliska medvetande så var det ju också ett letande åt olika håll som alla artister nog har – ja de är väl inte mer än sökande vanliga människor de också.

Han tog hjälp av självaste superreligösa Cliff Richard i den här sången, ja då var det nära att även jag såg ljuset… från nåt övernaturligt! Och jag tycker  låten låter väldigt vackert i vanligt solsken, eller i mån-dans går naturligtvis naturligt fint!

Men visst händer det att även jag personligen slarvar med Kärleksbudskapet, och fortsätter ibland så slarvigt diverse sökande efter känsla, saker eller musik som inte betyder ett dugg. Eller!?

Söker högt, söker lågt, kanske inte så high som det krävs, gäller ju att se nyktert på saken! Eller vad säger du själv kära lyriska läsare med din egen erfarenhet & visdom!? Är du tillfyllest?

Nyligen har jag under några ”sökande” inlägg avhandlat bokstaven O finns förstås så mycket mer OOh att njuta av och en av sångerna  skriven av två Ronnie Lane + Wood och här framförd av några fina ansikten som får bli slutklämmen för dessa tankar för den här gången… 

…känner mig dubbelt stronger NU! Mysigt i söksoffan med varmt väntande …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.