…i mitt konstiga töcken såg jag hela Rom som igenom ett plexiglas!

♥Kärlekssemestern... eller dagarna i Rom som kom av sig. Del 4.♥

Hur blev det nu med kärleken kanske du undrar – jo den finns och fanns där hela tiden och det är verkligen lätt att förälska sig i en stad med så många tecken amor vincit omnia!

På vissa ställen stod kärleken verkligen högt i tak!

IMG_8803

Torsdagskvällen efter akutbesöket så valde jag dock softa på hårda sängen på hotellet. Så fick det bli stor del av fredagen också – men ute sken solen och bilar tutade uppfriskande. Hörde sorlet av människor på distans och jag ville verkligen se mer av det blomstrande Rom som vi tänkt!

IMG_8788

Påven och Vatikanen får dock vänta – även om jag skymtade honom i källaren i en konstnärlig butik rätt nära oss, men nån pratstund blev det inte, min gloria var allt för sned för det!

IMG_8880

Glass ville jag ju prova – det är ju en del av det Ljuva Livet och det fanns ett glasställe nära Fonta di Trevi som dock ej var öppet för att slänga önskemynt eller bada i – renovering och putsning av marmorn pågick för fullt.

IMG_8799

Bilden är rätt talande – i mitt ”konstiga” sneda töcken såg jag hela Rom som igenom ett plexiglas eller jag var där men de normalt uppsluppna känslorna var liksom långt långt borta – en distans att jag fanns men kunde ej ta in dess romans.

Inget som jag önskar någon att uppleva – så ta var på det ljuva livet i nuet! Med lite mer puts blir allt fint!!

IMG_8791

Byggnaderna var många och pampiga – men även plats för grönt och skönt emellan husen, så mycket att fortsätta att förälska sig i.

IMG_8805

Flyget hem var planerat till lördagen och kunde hållas härligt högt enligt noterad norsk avgångstabell

IMG_8903

Blir glad nu när jag så här efteråt i Strokeförbundets broschyr läser: Var inte rädd för :

  • Att röra på dig, risken för ny stroke är större om du inte rör på dig.
  • Att flyga, det finns inget belägg för att det är farligt
  • Att bada bastu, även här finns inget som säger att det är farligt.

Något bastubad var ju inte aktuellt utom kanske den svettning som kom i rikliga mängder av släpandet på halvt bortdomnad kropp.

När vi landade på Arlanda och jag fann det fina vykortet kom tårarna- säkert av glädje att jag var just på hemmaplan, men också av orolighet vad jag skulle säga till mina barn med krånglig Krusdidullodialekt.

Skulle de förstå mig – jag som hade hamnat i ett annat tillfälligt tillstånd!?

IMG_8911

Vad som hände här hemma på akuten i Visby får du läsa om i del 5.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.