Monika berättar om första gången hon upplevde påskens mysterium.

Hej Glada Gotland!
Du ville att jag skulle berätta något om vad påsken betyder för mig? Jag kom att tänka på ett barndomsminne som handlar om första gången jag upplevde påskens mysterium långt innan jag förstod att jag var kristen och långt innan jag visste vad påsken var för något. Först som vuxen förstod jag att det var en påsk jag varit med om. Det gick till så här.

Jag är uppvuxen i en stor familj med många syskon. Jag och min tvillingbror var yngst och en gång när vi var 4 år gjorde vi något som vi inte hade lov till.

Vi bodde i ett ganska stort hus, och vi fick vara överallt utom i finrummet. Där hade mamma sina rariteter, dyrbara finsaker, en massa porslin och glas och prydnader i ett stort glasskåp, så därinne fick vi absolut inte leka.

Just den här dan gjorde vi det ändå. Mamma var upptagen med annat och orkade väl inte tjata just då.
Vi hade kommit på en så rolig lek min bror och jag. Vi sprang det fortaste vi kunde och fyste ihop en dyrbar matta till en hög.

Därifrån hoppade vi upp i mammas finfåtölj som hon hade broderat, vidare till en skinnfåtölj och så vidare till soffan. Runt, runt sprang vi. Jättekul, ända tills…. jag lyckades snubbla på nåt sätt och krascha med finfåtöljen rakt in i finskåpet, så illa att det välte och alla rariteterna ramlade ur.

En jättekrasch av glassplitter och spillror.

När alla ljuden tystnat stod min bror och jag stilla med stora ögon och betraktade vidden av vår förbrytelse. Vad hade vi gjort?? Förstört alltsammans!! Så sprang vi.

Vår barnflicka hette Ingamaj och hade två stora garderober. I den ena hade hon sina stilettskor och kappor. I den andra vanliga kläder. Vi gömde oss i varsin garderob.

Jag satt ensam i mörkret och försökte överblicka följderna mitt brott. Det gick inte. Allt var förstört. Straffet väntade. Min mamma var ingen mes. Hon kallades allmänt för Bisvärmen. Alla hade respekt för henne, både människor och djur. Hjärtat darrade i bröstet.

Plötsligt hör jag hur min tvillingbror kryper fram ur garderoben bredvid. Han hade kommit på nåt. ”Det var inte jag!” ropar han.

Efter en lång stund ensam i mörkret med skakande händer hör jag min äldre brors röst i hallen utanför. Han ropar på mamma ”Jag har råkat välta omkull ditt finskåp och alla sakerna är förstörda!” ropar han.” Kom och se!”

Jag fattade ingenting.

Men småningom insåg jag, ensam i mörkret, 4 år gammal det som jag senare som vuxen skulle komma att identifiera som påskens mysterium. Någon som var otroligt modig, som var större och starkare och klokare än jag och som älskade mig gränslöst mycket, hade tagit på sig skulden för mitt fasansfulla brott och skulle nu få möta döden i mitt ställe! Min älskade storebror Jesus! Förlåt Staffan menar jag.

Garderobsdörren öppnas och armar omsluter mig. Jag bärs ut i finrummet. Någon har sopat ihop högen av glasskärvor. Solen skiner in i det vackra finrummet och möter prismorna i mammas kristallkrona. Jag är i min storebrors famn. Jag och mamma och mina bröder och allting runt omkring oss badar i ljus.

Glad Påsk!!

Monica  may

Foto: Johannes Söderberg

Med vänliga hälsningar från Monika May

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.