On The Road Again

Ett möte i stan fick mig att ta bilen dit söderut i ganska så tidig morgonstund.

Hade hört på lokalradion att halkan lekte med vägbanan, dimma samt nån minus gjorde det… glatt så håll försiktigt i din ratt.

Brukar vid mina solofärder ta mig förmånen att själv bestämma mina musikval och på bilturen in blev det ett anat ö-band, The Dizzy Blues Band från Cork på Irland.

Bandet börjar i lagom skön sakta takt – fint för någon full gas och stress kan och får det inte bli tal om,  jag kommer hellre nån minut för sent än flera år för tidigt.

Pat Horgan sjunger skönt :

”Give me one more lonsome road – give me shelter when the cold wind blows…”

Egentligen känner jag mig vare sig kall eller ensam i kupén för de fina tankarna kommer tillbaka efter alla sköna mänskliga möten jag hade där på den gröna ön samt de musikställen med stort hjärta som besöktes… åhh en å annan Guinness som svart skummande gladde strupen.

Skivan får snurra och bandet för mig säkert in till min mötesplats i den gamla medeltida staden – när Pat fortsatt sjunger & Dizzy Blues Bandet smäktar Love You To Much börjar jag nästan gråta… av glädje att de lyckats föra mig fram med sin genuina äkta spelglädje och orden stämmer stundtals in såååå ♥ fint.

När jag kliver ut på P-platsen så känner jag halkan riktigt ordentligt under mina fötter – men jag står stadigt för jag har mina Walking Shoes på 😉

Innan  hemfärd mot mysiga norr så tar jag en kaffipaus med macka i plast på Mötesplast Kupan i Visby.

Jag läser en papperstidning och pratar lite trevligt med bordsgrannen vars pappa var typograf… så för honom gäller bara papper.

Intill oss sitter ett gäng gubbar (i min ålder !?) som skämtar och drar historier samt raljerar om deras uppfattning av det lokala samt nyhetsvärldsläget – genom vad de också kanske har hört och sett i det snabba flödet. Har du läst rubriken så kan du… allt!

Det som skrämmer mig lite i RK-lokalen att här bland dessa mogna (?) manliga besökare så står vissa grupper (läs flyktingar/ invandrare) inte ett dugg högt i kurs utan allt är deras fel.

Någonstans verkar de ha missat vad som görs av just Röda Korset för medmänskligheten… eller är det bara billigt fika och skitsnack som gäller.

Ja det vet de bäst själva dessa gubbar …som just gjort dragit ett sexistiskt skämt högt och välljudande bland borden om den blinde som gick förbi fiskaffären – och vad luktade det väl där !? Nåt på FI var det men det slutade inte på SK.

Går det inte att mötas med lite mer eftertanke på vad din mun just levererat tanklöst (?) – är snacket samma till varandra hemma hos nära & kära familjemedlemmar  !?

  • Kanske är jag känslig 
  • Kanske har jag tappat humorn
  • Kanske har jag simmat vidare

Jag vill inte vara en dum guppy som bara gapar stort med munnen – jag spänner hellre ut mina regnbågsfärgade fena & stjärt i ett befriat plask !

Foto: Livefins

Kärlek samt respekt för varandra bubblar långt över den gamla tråkiga fyrkantiga akvariet på gubbdagiset.

På bilvägen hem spelar jag ett CD-fynd från Kupanbutiken …

…en mix av olika rörelser i lagom halkigt tempo – den här låten på plattan får mig att sensuellt längta hem igen till det varma väntande norrskenet !  ♥

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *