Jag har tassat runt i Uppsala i helgen – lite dold, för att fritt kunna nosa på stadens begivenheter. Träffade så klart på Pelle som liksom jag frös om alla kroppsdelar (utom en) eftersom vårvädret halkat in i en riktig envis minuspost… trots turistens klagan!

Men så måste jag avslöja att Maja Gräddnos kusin Maja Mysnos faktiskt faktiskt bor i Knivsta. Som glad innekatt har hon där slagit ut i full blom.

En spinnande spännande tävling pågår mellan henne och de dekorerade tulpanerna om vem som kommer vistas längst på familjens köksbord där i det fint inredda hemmet hos sin värdfamilj. Just nu ser Maja ut som en busigt värdig vinnare!

Vid infarten mot Uppsala just från Knivstahållet på E4:an norrut så var det tre riktigt viktiga riktmärken som utmärker den historiskt rika staden:

• Uppsala Domkyrka… de trevliga två tornen syntes lång väg
• Uppsala slott...  som ligger högt och pampigt även om tornen är  rundare och betydligt lägre
• Ikea… inga torn alls men tornar (eller heter det skruvar i detta fall) upp sin gul/blåa plåtfasad som en riktigt synligt modernistiskt inslag mitt i den gamla anrika historien

Men inne i själva staden så försökte själva slottet gömma sig i någon slags snörök… eller också så spökar det där precis som det brukar göra hemma på min egen Slottsbacke! Brrr vá rädd jag blir!

Däremot så var domkyrkan inte alls så blyg eller kunde göra nåt i smyg, även när mörkret föll på så var det ett riktigt gott riktmärke eftersom vi hittat parkering för bilen på ett torg nära här! Halleluja va´ bra!

Upplysta Uppsala, fint men innan dagen gick över i kväll så hann jag knacka på porten till Gotlands Nation som ju just ligger så fint intill ån med härlig balkongutsikt åt domkyrkan. Men inga lammskallar kom och öppnande…

….bäääätre välkomnande kunde jag väl tänkt mig kära Betty nu när du vill ha en gränd uppkallad efter dig här hemma i hemstaden… får seriöst tänka på den saken en gång till, men innerst inne tycker jag verkligen du är värd det.

Däremot tyckte jag fiket på baksidan av Nationen som lockade med bakverk där de mer liknande nån figur ur Mumintrollet – inga ugnstrull här inte. Så tack men naj tack.

Så innan vi kände för mycket av torken så flaxade vi en trappa upp till Storken. Härligt näste med skön nostalgi-inredning och där var jag tvungen för min äldsta dotter samt dito son att berätta sanningen om hur de verkligen kom till – kunde inte hålla näbben längre!

Så fyllda med vacker visdom samt stora mackor så vi nästan storknade så gick upplysningsfärden vidare i Uppsala – mer om detta i lätt porlande fortsättning i kapitel 2 sa Bill, två sa Bull – kommer här på sidan snart, bara för skojs skull!