Vad hände sen Elisabet Kedziora …

…som flyttade från ön efter ha drivit klubben Himalaya i tornet där nu Wall of Sounds har startat ny klubb – vad är och gör du nu?

elisabet k

Just nu är jag i Skåne, i, och på landet utanför, Malmö. Är detta min slutdestination? Nej, men en plats jag slutit mig själv i eremitskap på. Jag har gått in i eremitskap tidigare i mitt liv, fantastiska transformationer sker i dessa perioder.

I eremitskapet existerar enbart jag och min själ, och när det sker explosioner inåt, är det mer stilla utåt. Allt rör sig, och efter att ha exploderat kreativt utåt under ett år med Himalaya, var en inslutande, tyst och samlande period nästan oundviklig.

Jag har samlat ihop mig själv efter kapitlet Himalaya, ett slags recollectande.

Jag känner dock att energin börjar röra på sig och att även detta stilla kapitel börjar övergå till nästa. Jag välkomnar nästa kapitel i mitt liv med kärlek och äventyr. Jag vet vad som reser sig i min horisont, men den visionen och kanaliseringen är för mig själv och mitt hjärta.

Jag har inte bråttom, tvärtom. Jag har tillit.

Var det med sorg i hjärtat som du slutade eller en naturlig fortsättning på ditt liv?

Både ock. Alla känslor existerar samtidigt och total extas samexisterar med sorg. Allt är där; tacksamhet, lycka, självkärlek, destruktion, sorg, självhat.

Jag älskar Himalaya, och det var det största konstverk jag skapat hittills, det största mitt hjärta manifesterat. Himalaya var mitt hjärta, utanför mig själv, och självklart gjorde det ont att bryta ner det rummet, men ja, absolut nödvändigt. För Min skull!

Jag ser väldigt nyktert min Inspiration, min Kärlek och min Kraft, och också min destruktion, mina svagheter och undermedvetna mönster. Himalaya visade mig Mig, klart och tydligt, i ett tredimensionellt rum, utanför mig själv.

Det är därför jag upplever att Himalaya är en av de största schamaner jag haft i mitt liv. Den Ella som gick upp på bergets topp kom aldrig ner, den Elisabet som vandrade ner från berget lär vi alla känna.
Och för att jag nu skall vara på den själsliga plats som jag är, behövde historien utspela sig på precis det vis som den gjorde.

Jag är oerhört Tacksam, för Allt som Gotland och Himalaya visade mig.

Hur upplevde du den tid på klubben samt i privatlivet du nu fick här på Gotland – nåt som kunde göras bättre?

Såhär, lite kortfattat: Himalaya var en dröm jag skapade och manifesterade. (Jag tror att det även var en energi och dröm som Visby visualiserade, som jag kopplade upp mig på). Och fy fan vad kul jag hade.

Jag fick verkligen utlopp för min potential, fram tills jag insåg att min potential är Min. Och om det inte genereras tillbaka tillräckligt mycket energi, tilltro, tillit och kärlek, så att det jag ger ut kommer tillbaka och det blir balans, så är ju uppenbart någonting fel.

Kanske platsen, tiden, timingen, samarbetet, lokalen? Men Jag vet vad jag vill skapa och generera ut till Livet, samt absolut så vet jag, i varje fall idag, vad jag förtjänar att få tillbaka. Och får jag inte det, så får jag ju sluta att ge, för då är det inte harmoni.

Men visst, om jag skall svara mer konkret, Ja, om någonting kunnat göras bättre hade detta varit att anställa fler in i projektet. Jag var helt ensam med att dra hela Himalaya. Ingen klarar av att skapa, visionalisera, lägga in energi och upprätthålla en klubb med arrangemang 3 dagar i veckan (7 dagar i veckan under högsäsong), och göra detta Ensam… eller jo, jag vet om En: Jag… ett tag 🙂 

Jag älskar Gotland. Jag älskar så otroligt många människor på den öjn. Jag älskar Visby. Jag älskar min tid där. Jag älskar vad jag fick lämna efter mig där, vilka processer jag fick vara med att inspirera till; balkanspelningar, Uv, poetry slam, textbarer, technoklubbar…
”Just DO it… BE it”, och jag fick vara med att inspirera genom att bara göra, genom att vara mig själv.

Jag är Himalaya. Jag tar med mig ”Himalaya”, och mig själv, mitt hjärta, min kreativitet, vart jag än är. Jag tar med mig Mig, och jag fortsätter att vara med och inspirera vart jag än är. Det är vackert och jag är oerhört tacksam.

Har du några band, lägenhet och vänner kvar och kommer du en dag tillbaka för att försöka utveckla nåt nytt här på ön?

Jag har vänner kvar. Och om jag kan räkna slagverksgruppen ”Tecken” som band, så är jag alldeles säkert välkommen tillbaka till dem i framtiden. Jag har ingen lägenhet kvar. Min ateljé finns kvar.

Jag är ute på en resa genom det inre och det yttre, och om jag någon dag landar på ön för att bosätta mig, får framtiden sia om. Men som visionen ser ut nu kommer jag komma tillbaka för att krama om ön och människor där under korta visiter.

Jag har fått förfrågningar om nya projekt på ön, men det är inte vad som ligger i min vision. Jag vet vad jag vill, och jag söker inte en plats att stanna på, jag är som sagt på en resa…
Gotland är ett hem för mig. Och det kommer ön antagligen fortsätta vara oavsett om jag är där fysiskt eller ej.

Tycker du gotlänningarna stött dig på det sätt du kan förvänta dig som nyinflyttad vid förra tillfället?

Både ja och nej. Jag menar, Himalaya blev relativt uppskattat relativt snabbt, för att vara skapat av en ”icke gotlänning” utan kontakter, nätverk eller relationer sedan tidigare på ön.

Men självklart stötte jag på motstånd, och negativitet. Kanske är det rädsla? Konkurrens. motvilja och misstänksamhet.

Oavsett hur vackert och kärleksfullt Visby är, så är det en småstad. Det är Tillsammans vi skall skapa nu, bredvid varandra, och inte stridande vända mot varandra, men Ja, jag upplever att jag ofta fortfarande får ställa mig vid sidan av och ”vänta in” mycket. Det är lite av mitt öde. 🙂

Berätta nåt riktigt härligt minnen från din tid här som du kommer ta med dig i livet!?

Jag plockar med mig otroligt många fina härliga minnen, men här kan du få fyra:

– Himalayas första Balkankväll 4 april 2015, när 164 personen samlats för att lyssna på balkan och hela lokalen dryper av svett. Golvet rungar då balkandansen drar igång och det är bara kärlek, kärlek, kärlek på Himalaya. Blåsinstrument, svett och balkan.

– Min spelning på Fi’s dag i Almedalen 2015, en regnig och mulen måndag Efter Almedalsveckan. Jag har fått förfrågan om att sätta energin innan Gudrun Schyman skall hålla sitt tal. Jag girar om i min musikplanering 30 min innan jag skall spela, och drar igång 3 riktigt trippade, krispiga hiphoplåtar från svenska kvinnliga rappare.

Hela scenen i Almedalen dansar, och 70 åriga Gudrun rockar mest av alla till denna dubstep/hiphop a la 2015. Jag har nyfärgat lila hår som jag älskar och har precis sagt upp mig från Himalaya efter att ha insett att jag typ gått in i väggen, och denna spelning, med dessa tre låtar, kommer direkt från mitt hjärta. De är, precis där och då, precis den frustration jag vill skrika ut till min omgivning, och det är precis det jag också får göra; HÖGT, i Almedalen.

Och hur min frustration och den känsla jag Då kände, av att det går så jädra långsamt och trögt runt mig och den förändring jag vill vara och är del av, var känslor som jag tror Alla triggades av som var där. FI representerar förändring, och många där, precis som jag, fick dansa, skrika och vibrera ut Frustration över sin trögflytande omgivning. Min egna känsla blev en inspirerande känsla för en grupp människor i ett sammanhang, Så jäkla ballt…

– Ida Andersson Jupiter kommer till Albins Balkong på ”min dag”; BEAT. Hon säger att hon var tvungen att komma med sin dotter eftersom jag är den inspiration och förebild för Kvinnan, hon vill att sin dotter ska ha. Jag hade kunnat dö den eftermiddagen och känt i mitt hjärta att jag fullbordat mitt öde.

– När Jono spelade på Himalaya. Mitt hjärta dansade och jag kvittrade omkring som en förälskad tonårsflicka hela kvällen. Musikaliska genier på en scen jag själv skapat. Total Lycka.

Hur går det för din katt då – trivs den med mattes flyttande?

elisabet k kattmys

 

Jag är fortfarande Squeekies bitch. 🙂 Och hon är min älskarinna…
Detta är första gången hon är utanför Gotland, och hon verkar må väldigt bra i Skåne. Hon är en tempelkatt och håller sig nära mig och mina kristaller. Så länge hon är med mig, spelar resten ingen roll. Vi är en familj hon och jag 

Vilken platta skulle du vilja spela för oss alla idag som visar på din sinnesstämning just nu?

Oj. Den senaste månaden har musiken varit stilla. Jag har som sagt varit i eremitskap och i ett själsligt rum där musik och intryck utifrån naturligt faller bort. Det är en tystnad.
Att länka upp en platta vore att länka upp känslor jag var i för en tid sedan, och inte berätta frekvensen jag är på nu. Däremot kan jag länka upp en youtube-video som mer förklarar den plats jag är på nu.

Och din kreativa konst – hur ser bilderna ut november 2015?

De är Elisabet 2016. En kollektion är på väg och jag förbereder min portfolio inför januari 2016. Samma sak med mina texter samt min röst. I eremitskapet formuleras och skapas det som explosionen 2016 skall generera. Nästa kapitel.

Hur upplever du hösten och vilka planer har du nu inför advent och december som snart är här?

Jag skapar blomsteravdelningar i butiker nu över höst, vinter och tidig vår (så länge som jag behöver stötta mig på ett arbete utanför mig själv). Så i jul skall jag jobba, och ge mina kollegor som har familj och barn ledigt över en högtid jag inte själv direkt bryr mig om.

Jobbar 3 dagar i veckan, och resterande tid är för mig och mitt skapande. I början av december står jag på scen i Malmö för första gången, men mer än så förtäljer jag inte, utan det får Livet visa mig och alla andra.

Dessa 1,5 månader till januari och 2016 känner jag är fortsatt för mig och min inre tystnad, där jag, precis som naturen utanför mig, sluter mig i mig själv ett tag till för att samla mig inför 2016 och explosionens, vårens och solens frammarsch igen.

Jag välkomnar och förbereder mig för mitt 2016. 🙂 ♥

Sist men inte minst om du fick önska dig något för dig själv respektive för dina medmänniskor inför kommande jul – vad skulle det tänkas vara?

Att vi alla når in till det vi vet djupt i vårt inre;

Att Hat föder Hat.

Att vi är olika frekvenser av Samma.

Att vi alla är energisamlingar (vi kan kalla det 3-dimenionella avatarer) av tanke/känsla/kultur-programmeringar (energifrekvenser). Vi resonerar och responderar på dessa frekvenser och det finns inga andra än VI som kan tuna in oss på nya frekvenser eller kanaler. När en frekvens höjs, omformuleras mandalat (energifältet som skapelsen är), och påverkar sin omgivning.

Det är SÅ vi var och en, och vi samtidigt tillsammans, drömmer vidare detta vi kallar för universum. Det kallas för empowerment.
(detta är kvantfysik – så sluta kalla det för flum och sök de ord, symbolspråk och den kunskap som vårt medvetande nu resonerar på, för det är i den kunskapen Nyckeln finns, och med Nycklar förstår och når vi vår Kraft)

Att VI ÄR DEM VI HAR VÄNTAT PÅ – vi är Spirit (Gud) i Skapelsen (Materia i tid och rum- kontinuum), detta gör oss vackrare än Gud eftersom det är Gud (Yin) tillsammans med Materia (Yang) som skapar Människa (Yen). Vi är mötet mellan dimensioner.

Att vi, när vi förstår allt detta, verkligen förstår vad DET FRIA VALET fullt ut innebär, och med den insikten på djupet, lyssnar till våra hjärtan, till vår sanna röst, till våra ödesstigar.

Att jag ser mig när jag ser dig. Och vad mitt hjärta verkligen, verkligen, vill säga och visa mig själv genom dig.

Det är vad jag ber om och önskar mig själv och mina medmänniskor. 🙂 

elisabet color

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.