”…hade den magnifika äran att träffa legenden själv.”

Vad var oddsen att David Bowie, Freddie Wadling och Leonard Cohen skulle gå bort under samma år? En nittonårig Andreas hade aldrig klarat av det. Nu har livet gått vidare och man är själv mer än halva vägen gången. Men fy fan vad det gör ont. Det vara inte ens ett par veckor sen jag skojade om att Leonard överlever dem alla. Nämen så jävla dum jag var. Klart han inte skulle klara året heller.

När jag var ung och envis, istället för äldre och envis, så tvingade jag mig till att göra mitt specialarbete i gymnasiet om Leonard Cohen. Under denna tid åkte jag både till Hydra, där Leonard hade kvar sitt hus. Och dessutom hade den magnifika äran att träffa legenden själv. Nånstans på mitt lager ligger den fina bilden som togs då, den kommer jag tyvärr inte åt nu.

Leonards arv är enormt, det går inte ens att börja gå in på. Utan Leonard & David hade vi inte haft mycket. Två av de största pionjärerna i vår tid.

Det finns ingen låt som kan publiceras som kan göra den här mannens liv rättvisa. Han gjorde allt, levde allt. Många kommer väl slentrianposta ”Bird on a Wire” idag gissar jag. Eller ”First We take Manhattan”. Många kommer säkert upptäcka hans musik. Det är vackert så. Det här är året då alla dör.

im-your-man

Har även noterat en massa vänner som förlorat närstående 2016 och mina tankar går extra ut till er idag. Ta hand om varandra andreasallihopa.

Nu ska jag bryta ihop en stund och sen återkomma som ett proffs om en stund. 

Andreas Jismark

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.