»Is your Elvis dead? Try ours!«

Glada

Välkommen till Skivavdelningenen person väljer ut tre album samt en favoritlåt av en och samma artist/grupp som presenteras på måndagar samt torsdagar under november – december:

”Mitt i brinnande punkvågen 1977 dök det upp en lite Buddy Holly-liknande före detta dataprogrammerare vid namn Declan McManus på Stiff Records kontor i London. Med sig hade han ett kassettband med demoversioner av egenskrivna låtar. Jake Riviera, en av Stiffs två ägare, tände på alla cylindrar. Här skrevs kontrakt per omgående.

 Men artistens namn var verkligen som en groda utan ben. Hopplöst. Bort med McManus, in med mammas flicknamn; Costello. Och varför inte sno förnamnet från Elvis Presley? Han är ju känd. Sagt och gjort. Artisten Elvis Costello var född.”

Elivs costello plektrum

– ” Mellan mars och oktober 1977 släpptes inte mindre än fyra vinylsinglar på Stiff-etiketten. Fullständigt underbara små poppärlor allihop, och 22 juli samma år kom debutalbumet »My Aim Is True« producerat av Nick Lowe. Den ”riktige” Elvis (Presley, alltså) dog 16 augusti samma år, och det gav världens uppkäftigaste skivbolag möjlighet att gå ut med slogans i stil med »Is your Elvis dead? Try ours!« och »Elvis is king«.

 Efter debuten har Elvis Costello fortsatt att vara produktiv, sammanlagt har han släppt 30 studioalbum och han har testat det mesta i musikväg via samarbeten med bl a Burt Bacharach, Allen Toussaint, Ann-Sofie von Otter, The Roots, Brodsky Quartet och många andra. Allt har naturligtvis inte varit bra, men delar av katalogen är fullständigt briljant. Jag tänkte fokusera på de tre första LP-skivorna. Det är ytterst tveksamt om någon mer startat sin karriär med tre såna fullträffar i rad någonsin…”

Tre Fvoritlbum!

My aim

1977 – My Aim Is True

– ”Här skramlar det till direkt! I ett sjujävla tempo fräser Elvis fram cyniska, bitska texter och hela hans gestalt är antirockhjälten med en rejäl skopa attityd. Med sina tjocka glasögon, sin trånga kavaj, den kobenta uppställningen och ett stenansikte som får Buster Keaton att framstå som en fnittrande tonårstjej gick han hem hos de flesta. Och när Elvis Costello åkte ut på Stiffturné med Ian Dury, Nick Lowe, Larry Wallis och Wreckless Eric var succén given. Tolv låtar, med en snittlängd på 2:30, och det är helt omöjligt att välja ut något spår som favorit. Producerade gjorde Nick Lowe och det klassiska omslaget är signerat Barney Bubbles.”

 this years model

1978 – This Years Model

– ”Här har Elvis hunnit byta skivbolag, till Radar Records (som Jake Riviera startade efter att han lämnat Stiff), och även satt ihop ett lysande kompband vid namn The Attractions. Producerade gjorde Nick Lowe återigen, och det råa ljudet har polerats en aning men låtarna är fortsatt fantastiska. Många av låtarna ”blev över” från debuten, resten skrevs under den långa Stiff-turnén. Det tog mindre än ett halvår mellan första och andra albumet, och det känns ofattbart med tanke på skivornas kvalitet. Barney Bubbles gjorde all artwork igen och den klassiska bilden på Elvis bakom kameran har Chris Gabrin tagit.”

armed forces 

1979 – Armed Forces

 – ”Och gör han inte det igen? »Armed Forces« har släppt det råa soundet och dragit sig mer åt pophållet. Men i texterna gömmer sig tvärilskna reflektioner över dåtidens England, arbetstiteln på plattan var »Emotional Fascism«. Med skivan följde en fri live-EP (Hollywood Bowl) och för tredje gången i rad hade Costello knockat yours truly. Jag förbannade honom lite i smyg för att han lämnat mitt favoritskivbolag Stiff, men älskade varena ton på »Armed Forces« också. 1980 såg jag för första gången Elvis Costello live, i Linköping av alla ställen, och senast jag såg honom var förra året på Rival i Stockholm.”

 

Min Fvoritlåt!

watching

Elvis Costello – Watching The Detectives (Stiff Buy 20, oktober 1977)

 – ”Med undertoner av reggae levererar Elvis en riktig poppärla, som kom ut efter debutalbumet men innan uppföljaren. Vissa pressningar av debuten har låten med, andra inte. En del länder pressade in den på andra skivan och på tredje LP:n fanns den med på bonus-EP:n, live. Låten är hursomhelst helt fantastisk.”

Glada Gotland säger tack till Tobbe Stuhre för detta maffiga manus om MacManus

Tobbe Sturhe

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.