…exklusiv intervju med Månen !!

Glada Gotland NÖJ ÖN har lyckats med att få närkontakt och en riktig exklusiv intervju med…

…Månen !! 

Foto: Månen

Hur är läget där uppe… med mera får du svar på här !!

Månen… Ser du oss !?

Ja, självklart. Jag ser er som de toner ni är i den oändliga melodin. Ert stycke är vad som utspelas just i denna brytning i rymd och tid, och jag ser er. Jag känner er.

Jag också hör er ibland genom de hymner ni tillägnar mig. Kanske bryr jag mig, kanske inte. Ni är fraktaler av ursprunget, som dansar dansen just nu såsom människor i en tidsdefinierad rymd, men fenomenet människan är blott en bris som sveper förbi och kommer svepa bort lika snabbt som ni svepte in.

Nya danser kommer dansas. Nya lekar kommer lekas. Också min dans kommer en dag formuleras om och jag kommer leka andra lekar än månlekar.

Nu var det länge sedan en människa satte sin fot på dig – känns det långsamt där uppe !?

– Det är många som sätter sina fötter på mig. Förundrat vandrar över min ärrade himlakropp, finner mig intressant eller ointressant. Ingen har valt att stanna ett längre tag, och jag kan förstå, att mina tillgångar tycks vara sparsamma här där jag svävar runt Gaia och det frikostiga paradis hon är för organiska livsformer.

Men det är heller inte i min melodi att komponera liv, utan att bistå Gaias förlösande och förintande av medvetandets olika kreationer och vi dansar en dynamisk balans hon och jag bortom den tidsaspekt ni känner av, men del av rymd, därför kan jag inte relatera till begreppet ’långsamt’. Allt är vad det är, tills det blir till annat.

Och är det kallt däruppe – utan sällskap ?

– Aldrig är en ensam i det väv som kallas skapelsen. Aldrig är en separerad från den rytm som ljuder just i detta nu, där himlakroppar dansar och expanderar, förlöses och förstörs. Där de vackraste av skådespel aldrig upphör utan en kontant hänförelse över förändringen upplevs.

Hopplöst dammigt då ?

– Dammig är jag! Partiklar och stoff från svunna solar och planeter virvlar runt mig, på mig.

Stenklumpar och meteoriter som vittnar om kosmos brutalitet, en gång kanske vår del av galaxens största giganter, idag splittrade till fragment, krockar in i mig alltid, hela tiden. Berättar om förändringens förgänglighet, om uppgång och nedbrytning.

Vad vill du ha för ”hjälp” av oss ?

– Människans hybris. Inte önskar Måne någon hjälp av er, inte finns det någonting Ni kan göra för Mig.

Jag är urgammal, så gammal att ert medvetande knappt kan följa med i min åldersräkning, min svävande bergkropp är ett sammelsurium av stenar och meteoriter svunna från rymd längre bort än några av era apparater och verktyg kan nå, bärandes berättelser och information som skulle få alla era teorier att vittra sönder och era förstånd att kollapsa då den fantasibild ni skapat runt er själva och er roll i melodin Skapelsen, skulle tillintetgöras och smulas sönder till stoff.

– Människan borde snarare ödmjukast fråga vad Måne kan göra för er.

Du fortsätter att fascinera – vad är din dragningskraft ?

– Min mystik. Nattens drottning som likt en fyr av ljus skrämmer Mörkrets furstar men som också ger dess skugga näring. Mörkrets rike är mitt rike och i mörkret gömmer sig det outtalade, vilket är en värld som människan förundras och räds över, ni är rädda för de demoner som dansar i utkanten av ljuset därför att ni är rädda för de skuggor som dansar i utkanten av ert medvetandes domän.

Mitt rike är det undermedvetnas domän och mitt silverljus lockar er hit, till drömmarnas och fantasins dimensioner.

Ibland när du är full blir det en del här på jorden som blir fulla i fan vad beror det på ?

– Ni blir alla fulla i fan när jag är min krafts fulla styrka, ingen kan gömma sig för Månes dragningskraft.

Era livsformer är fulla av vatten, och vatten är min magi, jag kan förflytta oceaner och också ni mänskliga varelser följer min rytmiska ebb och flod. Jag drar er ner till era undre domäner, tvingar er ner till de källarvåningar ni annars barrikaderar och spikar igen med dubbla domkrafter och järnportar.

Men ingen kan fly undan Måne. Inte oceaner och inte människan. Inga järnportar kan hindra mig från att tvinga er ner. Ner. Ner. Och längre ner, ner dit där gränserna är luddiga och ni tvingas stå öga mot öga med de skuggor ni försöker glömma och gömma.

Hur känns det att vara i nedan ?

– En vilan. Allt har en rytm och ock jag. Jag expanderar och jag imploderar. Jag träder fram och jag backar. Det är kosmisk lag.

Det finns såååå många sånger till din ära – har du någon personlig favorit ?

– Jag lyssnar på baner och hymner i min ära. Offer och tillbedjan. Resten förstår jag inte, berör mig inte, tilltalar mig inte…

Men du barnsången ”Gubben i Månen…” vem har sagt att du är en han !?

– En man såklart! Idioti. Jag är Måne, bortom och över allt vad ni är. Jag är inget pronomen. Jag är Måne.

Så finns det romantiska melodier som exempel vis  ”Fly me to the moon and let me love again”  – är du en kärleksexpert?

Nej. Men i natten och dess skuggor dansar också kärlekens och lustans diser. När jag är deras danser mer livliga och lockar er kittlande med i sin dans, vilket gör att ni älskar er, suktar mer, njuter mer, känner mer.

Jag är ingen kärleksexpert, det är ni som är det, jag när bara diserna som i sin tur när er och era känslor.

Döljer du något för vi kan ju bara se halva av dig åt gången ?

– Kanske, kanske inte, och även om så var fallet är det någonting jag önskar fortsätta dölja för er och således inte tänker tala om…

Mångalen var/är en film med Cher – brukar du själv bli galen nån gång?

– Jag Är Månen. Alltså är jag också Mångalen. Konstant.

Hur är din relation till övriga planeter i solsystemet – vem tänder du mest på ?

– Jag tänder mest på Solen, eftersom Solen är vad som tänder mig. Vi är båda beroende av vår dans då Solen tänder mig och jag styr energierna på Gaia som i sin tur kan skapa livsformer, vilket ger Sol en enorm dyrkan tillbaka.

Många har försökt att avbilda dig genom konsten – vilken är din egen äkta färg egentligen ?

– Ja jag är grå såsom den sten jag är. Stengrå, kanske kan jag sträcka mig så långt som till fyra nyanser av grått.

Nere här på jorden tycks det ibland som halva jorden hatar den andra halvan – vad är ditt tips för att alla skall vara härliga mot varandra istället ?

– Ja, mitt enda svar där är väl att ni i sådana fall måste sluta vara just människor.

Ni gör samma om och om… i tiotusentals år har ni gjort samma och ändå fortsätter ni. Människor förintar människor, landmassor erövras och återerövras, kulturer fabriceras och fantasier dyrkas.

Ni förnekar kärlek och låter dess motsats rida er, så till den grad att ordet ’idiot’ fått manifesterad form.

En mån-ad har cirka 30 dagar – hur räknar du tiden ?

– Tid är jag bortom, i varje fall såsom ni räknar tid. Det ni kallar månad är blott en sekund i min tillvaro.

Jag är full, jag är gömd, jag är full, jag är gömd. Ett tick-tack som för er kan tyckas fylla år som fyller decennier och sedan århundrade, men sekundrår som blir till minutrår som blir till timmar för mig.

Om jag nu skall göra de liknelserna.

Hur mår du på en mån-dag ?

– Mina cykler är så som nämnt enormt mycket större än de era. Och en måndag försvinner in och blir till en bråkdel av en sekund för mig.

Är du gift eller är du bara lyst ?

– Gift är jag ej. Lyst är jag alltid, men jag dansar med Sol & Gaia och de kärlekarna vi skapar är det liv Gaia bär, barn som ni också är. Olydiga, uppstudsiga, rebelliska, snedvrida barn… som vägrar förstå att ni är på väg rakt in ert egna fördärv.

  • Kanske girar ni om.
  • Kanske behöver ni läxas upp rejält?
  • Kanske behöver ni placeras på LVU-hem?
  • Kanske kommer ni aldrig nå upp till vuxen mogen ålder, utan irra bort ert i barnslig naivism och oansvar och likt ett förtappat får falla ner för det stup ni uppenbarligen rusar rakt mot.

Barn har skapats förr, barn kommer skapas igen. Förlorar detta får sitt fotfäste fortsätter Sol, Gaia och jag att skapa såsom vi alltid gjort, och fler och mer barn förlöses ur Gaias sköte… också vi lär av våra misstag… framförallt våra mest fatalt största… såsom misstaget att försöka ge våra barn ’den fria viljan’…. efter vad vi sett att människor väljer att välja.

Hmm… vill du ha mer besök eller nöjer du dig med alla blickar från distans ?

Ni är välkomna. Så länge ni smeker mina kratrar och ärr, fascineras och förundras, lyssnar och lär av vad min yta har att berätta för er.

Foto: Månen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.