Rock-A-Hula Baby

Det är klart att även jag måste erkänna att jag är kär Elvis sångröst som han hade skönt starkt genom hela sitt allt för korta intensiva artistliv.

Här sitter han i Hawaii skjorta och framför sången så hjärtligt fint, från filmen ”Blue Hawaii” (1961)

Det är ett minne just från Hawaii jag har där Mr. Presley i allra högsta grad hade huvudrollen, nu i teve med satellitsändning som ”hela världen” kunde se live, nu är det ny teknik och året 1973 .

Jag var lite betuttad i en tjej i villakvarteret nära min gamla hyreslänga i södra Visby.

Hon hade bjudit in mig att kolla på hennes favoritartist denna magiska afton alltså i härlig åhh varm direktsändning.

”Bara” hon, jag och Elvis framför hennes föräldrars fina färg-tv –  Honolululycka! Ute på vår kalkö var det kall vinter, hemma hos henne  i myssoffan var det… härligt hett!

Rock-A- Hula Baby låg i luften, annans-drinken med solsmak skönt serverad. Föreställningen kunde börja. Bastkjolen prasslas med försiktigt. Aloha!

Efter sprakande satellitvänlig start så äntrade Elvis tjusigt scenen klädd i vit vacker bländande scenkostym. Hon svävade på små rymdmoln. Jag var mer som en tuff astronaut – mycket intresserad av alla avfyringsknappar som fanns 😉

Hennes, villatjejens, ögon gnistrade förväntansfullt, det var stjärnglans, om det berodde på artisten eller min närvaro, det fick vi se SEE SEE RIDER!

BURNIN LOVE…  nu kände i alla fall jag redan så här direkt i starten att Elvis bara sjöng för OSS!

Skönaste styva stålkapseln i galaxen som svävade målmedvetet sakta men säkert fram! Major Tom nästan kom!

Men så hände nånting – precis när romantiska SOMETHING tutades igång på den fantastiska konserten…

…då kom i stället oväntat och föräldrarbuffligt hennes farsa hem och argt tog kommandot om hushållets enda tv-apparat som icke fick störas av skrammelmusik. Här skall ses på Rapport. Apport!

Pappan var stor och Honoluluromasen gick i kras när han blängde på mig Yngwe Stoor stort och sa Schas!”

Jag fick snabbt och rappt dra, inga besök av skäggiga sorkspolningar tillåtes – så som i Y  S sången här fick jag sjunga en sentimental gråtmild avskedssång 🙁

Här har du som kanske också missade Satellitsändningen,  av olika anledningar, hela härligheten i skön repris – känner igen mig, delvis i alla fall 😉

Senare tog hon och jag rar revansch när vi träffades på annat upprymt sätt, men det är en annan mysmusikhistoria… ja inte ens Elvis var hemma!

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.