Här på Glada Gotland har jag nyss blygsamt redovisat några O:n i musikalisk form – allt för att göra oss lyckliga och komma i harmoni utan otakt, eller kanske med 😉
Trots allt så är det ju O som i Orera det viktigaste mellan oss människor för att slippa skitsnack bakom ryggen är att ärligt uppsluppet och oh så skönt att orera öppet:
- tala
- prata
- orda
- pladdra
- babbla
- bubbla
- docera
- skrodera
- hålla låda
- utbreda sig
- predika
- hålla tal…
…ja det finns säkert ett ofantligt antal orera-synonymer där ute, lägg gärna till om du vill!
En jäkel som är bra på det är min mycket goda vän som jag träffade i på P18 första gången när vi gjorde lumpen tillsammans i början på 70-talet.
Han var MC-Ordonnans, bara det ett o som är rätt otroligt!
Sedan har vi till och från stått i givakt, i alla fall varit redo för någon övning och prövning tillsammans – även efter muck!
På Rabbis Records till exempel, i regementsenlig uniform!
Dags igen, för såklart så dyker han upp på ön, denna O Blom nu när det skall tävlas (läs lekas) med musikaliskt giss igen!
Nu får han, som alla andra lagmedlemmar – och det är många det – vackert sitta tyst och lyssna in sig – vilken artist/grupp är det vi hör. Oh Boy, sånt kan ge migrän!
Mellan låtarna och i pauserna finns förstås många möjligheter att orera samt säkert ölera! Skol!
Så munnarna lär gå på många mysiga musikaliska, förlåt, orerande människor denna afton!
Det finns fler O:n som jag gillar – en till som kunde konsten i både tal och skrift var mannen som införde ”sjuk humor” i vårt land Lasse O Månsson.
Som mellanmål så får du här Korven som du kanske minns från ett försök att koka ihop under ett program nu i förra säsongens Så Mycket Bättre – här är originalet, smakar så mycket bättre 😉
Svenska Mad och tidningen Hjälp hjälpte oss alla att le och leva lite extra med bubblande ordrika skämt – här ett förkylt exempel på det… känns ännu aktuellt på nåt sätt!
Sist men inte minst i detta orerande så avslutar jag med mannen som alltid sjöng så både orden och musiken fick vingar, älskar och saknar David Bowie så innerligt, tur att det finns bevarat så här ofantligt fint ⇓
In this age of grand illusion
You walked into my life
Out of my dreams
I don’t need another change
Still you forced your way
Into my scheme of things