Jag tog mig per buss från Fårösund in till stan igår – jag tycker det var klokt för första snön hade kommit än mer rikligt under natten till fredagen och gjort vägbanorna rätt hala. Till och med busschauffören körde i lite lugnare tidtabellstempo tyckte jag .
Men i Visby så var det mer barmark liksom staden begåvats med värme – eller är det varmare personer som håller till där, nja, här ute finns ju så mycket härligt folk både från när och fjärran som verkligen känns varmt välkomnande.
Nåväl, här kunde jag med gott samvete och säkerhet ta bilen, fortfarande med sommarsulorna på, och styra mot Klintehamn för besök på kyrkogården där.
Här finns Farmor Ella och Farfar Alex…
…samt Sjömansänkan Lilly Krusell (farfar Alexs mamma) under varsin vacker sten. Såklart att de skall få den lite extra dekorerad och ljus tändas till deras minne. Ljusen var garanterad brinntid på 55 timmar så även om jag nu var där i går så lyser de säkert fortfarande idag på Alla helgons dag.
Det blir en fin minnesstund och solen visar sig från den bästa sidan och bryter fram bakom Klinteberget, naturligtvis strålar den över Krusell stenarna också och lämnar spännande skuggor.
Det känns inte alls betungande och det är inte med någon sorg jag står där. Har ju lärt mig vid det här laget att döden är en del av livet.
Börjar prata med ett annat par som håller på vid en gravsten lite längre bort, paret Carlsson, som säger att det blir nog fina bilder idag i solens sken. Lite frost i gräset samt vackra löv gör ju också sitt och naturen är med och spelar bland övriga gravdekorationer.
Mannen Carlsson visar sig minnas Alex väl i sin roll som taxichaufför och kört honom till dans när han var ung. Mindes honom som en pålitlig glad chaufför som ville ungdomarnas väl och såg till att de kom till och från sina hem där ute i socknarna efter festliga nöjeskvällar.
Det är så det ska vara – glada minnen skall fram. Ja nu behövs det ju knappast en kyrka eller gravplats, en stund i en minneslund duger gott det också. Hur var och en gör med döden så måste det respekteras.
Kan du nu inte vara fysiskt på plats där nu kanske dina anhöriga finns så räcker det att du minns där du är – tanken är gott nog. Ingen vill bli bortglömd. Men det allra viktigaste trots allt är att vi bryr oss om varandra i livet.
Kram på er allihopa, alla levande helgon!
Jo, precis när jag skall gå vidare till bilen och rulla hemåt igen så börjar kyrkklockorna i Klinte kyrka att ringa, ser det som ett gott omen och jag ger mig fasen på att det var Alexander som drog igång dem. Han ville väl bara visa att taxin fortfarande står där redo för för en fin fortsatt lusttur i lyckliga livet!