Jag är lyckligt överlycklig av att gilla enkla billiga skämt, eller trick. Fast direkt inte buskis utan sånt som framförs i all enkelhet men ändå med sån generös & finessrik varm kunskap om vad som roar oss människor i det lilla – utan att såra.

En sådan var helt klart Tommy Cooper. Såg honom aldrig på riktigt men hade tur att SVT hade den goda smaken att sända många av hans härligt framförda magiska (!)  sketcher – gärna iklädd sin röda FEZ som ju blev ett slags varumärke för honom!

Just i brittisk teve under en livesändning från BBC gick han bort precis efter i slutet av ett av sina shower. ( 15 april 1984 )

När han kollapsade på scen så trodde publiken först att det ingick i Coopers komedinummer och började därför att applådera och skratta.

Tommy Cooper’s last act fooled us all…

http://www.walesonline.co.uk/news/wales-news/tommy-coopers-last-act-fooled-2111280

En annan Cooper  fortfarande finfult levande är Alice – konstigt egentligen för han har ju tagit livet av sig själv genom många bloddrypande rockscener – men inte är han en snäll typ, eller!?

Skall ta reda på fakta på Gröna Lund i sommar – för på nöjesfält trivs han som allra bäst. Det låter gott om honom i alla fall – inget att hänga upp sig på 😉

https://www.gronalund.com/sv/scen-show/konserter/alice-cooper-277/

En av mina favoritlåtar ⇓ finns för övrigt på samma LP som kom 1973 – tänk om självaste Donovan kunde komma som gästartist – då vore ju lyckan gjord över alla musikaliska skräckgränser!

We go dancing nightly in the attic
While the moon is rising in the sky
If I’m too rough, tell me
I’m so scared your little head will come off in my hands