Hallå där Tobbe Stuhre…
...känd i samlarkretsar för din nästan kompletta vinylsamling av skivmärket Stiff, hur många har du där och vilken fattas egentligen?
– ”Jag har egentligen bara snöat in på singlarna, men där gick det å andra sidan överstyr ganska kraftigt… Jag beslutade mig för att försöka få fatt på alla olika pressningar av alla singlar Stiff släppte. Och då menar jag inte bara olika färger på vinylen, promos etc, utan alla pressningar från alla länder. Några singlar har jag en bit över 40 olika variationer på. Och ibland kan nog hon jag bor med tycka att det är lite märkligt att jag bara måste köpa ”Lucky Number” med Lene Lovich för 43:e gången bara för att just den pressats i Sydafrika. Sammanlagt har jag nog drygt 3000 singlar på Stiff-etiketten. Jag har dock inte den japanska promosingeln ”Neat Neat Neat” med The Damned.”
Vilken av alla artister och låtar gillar du mest i Stiffstallet som du gärna spelar ofta idag?
– ”Nick Lowe’s ”So It Goes” (Stiff Buy 1) är omöjlig att tröttna på. Det var också första singeln som släpptes på bolaget. Elvis Costello’s tidiga singlar är klassiker allihop. Ian Dury’s ”Sex & Drugs & Rock & Roll” samt Wreckless Eric’s ”Whole Wide World” är några andra mästerverk.”
Nu när då den skivsamlingen nästan är komplett… är det därför du nu börjat samla på PLEKTRUM också!?
– ”Nej, det där med plektrum är ju en samling som aldrig KAN bli komplett på något vis. Mest en kul grej. Önskar jag kommit på det tidigare bara… Jag har väl samlat i fem år, kanske.”
Vad utlöste och varför startade du denna vurm? Vilka kriterier gäller här, är det bara artister som du själv sett framföra sitt plektrum på nån gitarr eller går det fint med artisters som du bara har hört på skiva också?
– ”Huvudkriteriet är naturligtvis att det ska vara artister jag respekterar och gillar. Roligast är att plocka dom själv i samband med någon spelning, men andra får man jaga via mail och facebook till exempel. Sen har jag några riktigt duktiga vänner som plockar åt mig när tillfällen ges. Och jag skulle aldrig låta ett plektrum ingå i samlingen om jag inte lita 100% på att det är genuint.”
Hur många har det blivit hittills?
– ”Omkring 150 olika ungefär. Ganska många av dom signerade.”
Vilken är den som du är mest glad och nöjd över så här långt?
– ”Jag fick Ray Davies (The Kinks) plektrum backstage i Göteborg, det är riktigt tungt. Robbie Robertson (The Band) och Tom Petty är två andra riktiga höjdare.”
Någon från nån Stiff artist?
– ”Absolut. Elvis Costello, Larry Wallis, Sean Tyla & Bruce Irvine (Tyla Gang), Martin Belmont (The Rumour), Dave Edmunds, JC Carroll (The Members), Henry Priestman (Yachts), Mickey Jupp, Billy Bremner, Clive Gregson (Any Trouble), Ian Gomm, John Otway, Mo Whitham (Legend) och Danny Adler (Roogalator).”
Och vilket suktar du efter som du verkligen vill ha?
– ”Keith Richards hade inte varit direkt tråkigt. Inte Chuck Berry heller. Dylan. Neil Young.”
Vad är det för kvalité samt form på dessa plektrum… är det 100% plast i din samling? Finns det olika märkesmärken här också, liksom hos gitarrfabrikat, eller går det bra med något lågprismärke?
– ”Olika storlekar, färger, former och hårdhet. Conny Blom i Electric Boys spelar med en sån där plastbit man skrapar Triss-lotter med. Steve Earle använder tumplektrum.”
Hur förvarar du dem – fyllt synligt eller ligger de varsamt i någon låda? Hur många siktar du nu på att samla på dig?
– ”Jag har låtit tillverka tavlor med många små passpartout-hål, så att omkring 40 plektrum med namnskyltar får plats i varje tavla. Jag har ett par svenska tavlor och ett par utländska. Stiff har naturligtvis en egen.”
Vilken är den bästa rocklåten som framförts på något av DINA plektrum?
– ”You Really Got Me” med Ray Davies, kanske? ”
Har du något eget plektrumklenod som du själv fått dra på strängar på i någon tidig stapplande gitarrlektion?
– ”Jag har både gitarrer och plektrum. Saknar dock det där lilla som kallas ”talang”.
Har du ytterligare samlarmani på nåt annat – eller fundera på att börja samla på ”det här” också?
– ”Det har jag alldeles säkert. Men inte i samma omfattning som skivor och plektrum.”
Hur är annars formen när det gäller Popgiss 2014, för du skall ju snart tävla tillsammans i ditt lag Gamnackarna med start den 8 mars!?
– ”Vi hoppas på att det funkar att vila sig i form.”
Ert lagnamn har du säkert förklarat… men uppdatera oss gärna!?
– ”Ursprungligen hade vi en lagmedlem som hade ovanan att nicka till under tävling, och han kunde sova ganska hårt med huvudet hängande likt en gam. Tror det var ett motståndarlag som började kalla oss så, långt innan de officiella PopGissen började.”
Förutom din fru Mia som är med i laget – hur ofta brukar laget träffas och träna, för det gör ni väl?
– ”Som sagt; i år förlitar vi oss på tre saker. Vila, mylla och rutin.”
Ni brukar hursomhelst vara rätt duktiga med era svar – vad tror du om era chanser för topplacering i år?
– ”Marginell chans för topp 5. Vi var tvåa senast, efter de omöjliga Dr Zoom-pojkarna som i år arrangerar.”
Sist men inte minst, när blir det vårpremiär för Vespan…det ser ju lovande ut med barmark och rätt milt för årstiden, eller tas den inte ut på vintergruset?
– ”Vi i Visby Vespa Club var faktiskt ute på första rundan redan på nyårsdagen. Men nu verkar säsongen kanske vara på gång, trots att det ännu finns både is och grus på vägarna. Inget favoritunderlag för små hjul.”
